Nöden är uppfinningarnas moder, sägs det. Mitsubishi senaste grepp belyser detta. Lågkonjunkturen har en hämmande effekt på bilförsäljningen. Vad göra?

Jo, en arbetslöshetsförsäkring löser problemet. Köper du en Mitsubishi på avbetalning så kan du samtidigt teckna en försäkring som innebär att du inte behöver betala för bilen under ett år om du drabbas av arbetslöshet, långvarig sjukdom eller olycksfall. Istället för att betala exempelvis 1 500 kronor i ränta och amortering per månad betalar du 83 kr i försäkringspremie.

Det låter som en vettig grej.

På fyra sidor har Dagens Nyheter under två dagar berättat om hur det gick till när Saab räddades undan nedläggning.

De fyra sidorna mynnar ut i en hjälteförklaring av Victor Muller som inte bara framstår som hjälte utan rena trollkarlen. 

Victor Mullers entré när Koenigsegg hoppade av Saab-affären mottags med stor skepsis av många. Jag hörde till dem som inte trodde på honom.

DN:s artiklar kastar ett nytt ljus över hela processen men huruvida de ger den sanna bilden av Victor Mullers (hjälte)roll återstår att se. Vi i media har som bekant ibland en tendens att antingen höja till skyarna eller såga jäms fotknölarna. Lagom är ju så ointressant.

En sak måste man ge Muller: han har jobbat fruktansvärt hårt för att blåsa liv i Saab. Oavsett hur det går till slut så var han med sin energi och envetenhet förmodligen det bästa som kunde Saab när det såg som mörkast ut.

Saab 9-5 har provkörts för första gången i dag. Och efter de första rapporterna från Trollhättan (provkörningen fortsätter i morgon, tisdag) så är det bara att än en gång konstatera att smaken är som baken.

Nya Saaben är glödhet av många orsaker och det märks på kommentarerna till motorjournalisternas första omdömen. Här finns många exempel på hur man skjuter hejvilt på budbäraren.

Jag tror inte att en enda journalist åkte till Trollhättan med förutfattade meningar om nya Saab 9-5. Däremot var nog alla på det klara med att här gäller det att väga sina ord på guldvåg.

Ingen vill väl egentligen annat är att 9-5:an ska bli en braksuccé för Saab. Men betyder det att man som journalist ska förhålla sig helt okritisk till denna produkt, inte säga vad man faktiskt ärligt tycker?

Självklart inte.

Vi Bilägares testchef Marianne Sterner är efter den första provturen inte odelat positiv. För det har hon fått en del kritik; i ett par fall har det handlat om rena påhopp så plumpa att vi raderat dem.

Jag vet att Marianne alltid är ärlig med sina åsikter. Det är inte alltid jag delar alla hennes uppfattningar men jag har väldigt stor respekt för hennes erfarenhet och kunnande när det gäller bilar.

Vad man sist och slutligen tycker om en ny produkt - en bil i det här fallet - avgörs ju först när man själv fått prova och testa.

Hur blir det med Volvo-chefen Stephen Odell - stannar han eller går han?

Tja, hans "dementi" i går ger jag i alla fall inte mycket för. Det Odell dementerar är att det skulle finnas ett beslut om att han ska sluta.

"Låt mig göra det klart, det finns inga sådana beslut fattade", säger han. Observera att han inte säger: "Låt mig göra det klart, jag ska inte sluta".

Alltså ska han sluta, inget snack om den saken. Och det är väl inte hela världen, chefer kommer och chefer går, även om just Odell verkar ha en stark ställning bland de Volvo-anställda.

Det som gör Odells avgång extra het är förstås att man kan koppla den direkt till att Volvo byter ägare. Och i det sammanhanget vill nog både säljare och köpare ligga lågt innan affären är i hamn. Därför denna "dementi".

Tre ämnen dominerar fullständigt media dessa dagar: 1) Prinsessans bröllop på lördag. 2) Oljekatastrofen i Mexikanska golfen. 3) Fotbolls-VM.

Därför kan det kanske verka lite trivialt att fundera kring rondeller, eller cirkulationsplatser som de egentligen heter (rondellen är enligt Trafikverket den som trafiken cirkulerar runt).

Enligt en artikel i Volvo Lastvagnars kundtidning, Volvo på väg, är England  c-platsernas förlovade land, i Tyskland är de avskydda. Sverige är på väg att göra England äran stridig när det gäller antalet rondeller.

Oftast är rondeller av godo; man tvingas i och för sig sakta in men behöver inte stanna lika ofta som i en vanlig korsning. De är trafiksäkrare eftersom de eliminerar risken för frontalkrockar och de kan - om ambitionen finns - försköna gatumiljön.

Men det finns avskräckande exempel. Vi som bor i Stockholm sätter gärna rondellen vid Brommaplan som nummer ett på listan över Sveriges sämsta rondeller. Mycket trafik och sex anslutningar med övergångsställen på tre av dem.

Ett tryck på ett av övergångsställena så stoppas all trafik. Det där sker hela tiden och jag gissar att massor av bilister varit nära stressinfarkt åtskilliga gånger. För att inte tala om miljöaspekten med alla stillastående fordon.

Cyklister och gångtrafikanter måste naturligtvis kunna ta sig över gatan men måste det ske just vid rondellen?

942 900 - den siffran är lika med 4,5 års bilförsäljning i Sverige om man räknar med 2009 års nyregistreringar (213 408 bilar).

Men i det är fallet handlar det också om personbilsförsäljningen i Kina - under en månad! Februari i år, närmare bestämt.

Enligt den kinesiska branschorganisationen China Association of Automobile Manufacturers, ökade bilförsäljningen med 55 procent i februari jämfört med samma månad förra året.

Det är svindlande tal, närmast overkliga.

Geely, som av allt att döma snart blir ny ägare till Volvo, är i det sammanhanget en måttlig aktör men ökade också sin februariförsäljning med 54,2 procent till närmare 30 000 bilar.

Volvo kanske kan passera drömgränsen en halv miljon sålda redan nästa år!

Några siffror ur Nissans resultatrapport för första halvåret av räkenskapsåret 2008 som avslutas sista mars 2009.

Nettoinkomsten var 7,8 miljarder kronor, nettointäkterna var 299 miljarder kronor perioden april-september. Rörelseresultatet blev 11,8 miljarder kronor, ordinarie vinst blev 12,5 miljarder.

Under första halvåret sålde Nissan 1,9 miljoner fordon över, upp 4,7 procent.

Allt det där ser ju ut att vara lysande siffror. Men på Nissan sitter direktörerna med pannorna i bekymrade veck.

“Den globala finansiella och ekonomiska krisen har haft djupgående effekter inom alla områden av vår industri, med kreditrestriktioner och minskat konsumentförtroende som de mest skadliga faktorerna," säger Nissans vd Carlos Ghosn. “Då vi inte ser någon ljusning inför det andra halvåret, ska vi vidta alla nödvändiga och ansvarsfulla åtgärder för att skydda företaget och bibehålla vår förmåga att komma igen när situationen förbättras."

Jag säger: upp med hakan, Nissan-direktörer!

Nu tar Volvo upp fighten mot den svenska regeringen. Näringslivsminister Maud Olofsson har tydligen i TV gjort ett "påhopp" mot Volvo. Det framgår inte av pressmeddelandet på vilket sätt, men gissningsvis har Olofsson ansett att Volvo har för få miljöbilar i sitt sortiment. 

Volvo går till motangrepp genom att presentera en egen undersökning av offentlig upphandling i en rad europeiska länder. Den visar att stat, kommuner och landsting i Sverige bara köper 26 procent svenska bilar. I Frankrike är motsvarande siffra 98 procent och i Tyskland 88.

Thomas Andersson, VD för Volvo Personbilar Sverige, tycker att svenska myndigheter sviker "de hårt ekonomiskt ansträngda inhemska tillverkarna Volvo och Saab".

Bra rutet, Andersson! Det är hög tid för protektionism.

Sedan i går morse har jag läst säkert 25 artiklar och lyssnat på ett otal  expertåsikter i radion om Fiat-affären. Alla som tillfrågas förväntas kunna lämna besked om huruvida det är bra eller dåligt för Saab.

De allra flesta verkar tycka att detta är något positivt för Saab. Inte minst Sten Wennlo, chef för Saabs personbilsdivision 1976-1989, talar sig varm för Fiat i en debattartikel i dagens GT.

Wennlo var alltså med på den tiden när Saab samarbetade med Fiat på 80-talet. Han anser att Saabs ägare borde valt Fiat istället för GM.

"Mitt erfarenhet av Fiat var den allra bästa", skriver Wennlo.

Kanske är det så att Fiat faktiskt är det bästa tänkbara för Saab. Men det spelar inte så stor roll. Den som håller på att drunkna kan knappast välja vem som ska kasta ut livbojen.

Man kan se det på två sätt: 1. Det är positivt att det uppenbarligen finns ett intresse för att köpa de forna svenska kronjuvelerna Volvo och Saab. 2. Det är tragiskt att läget är så illa att de ska bjudas ut till högstbjudande som på vilken hästauktion som helst.

Enligt uppgift har den kinesiska tillverkaren Geely besökt både Saab och Volvo på samma Sverige-resa för någon dag sen.

Först Trollhättan ena dagen: "okej, vad har vi är då?" Sen Göteborg och Volvo några dagar senare. Och så hem till Kina och räkna och kanske, kanske lägga ett bud på någon av de svenska tillverkarna.

Det är inte bara Geely som gjort nedslag i Västsveriges bilfabriker. Omkring tio andra intressenter har varit eller kommer på besök.

Jag är säker på en långsiktig överlevnad för Volvo och Saab har en liten, liten chans med en ny ägare. Men om ägarskapet flyttas till Kina så lär det sätta djupa avtryck i svensk biltillverkarframtid. Oklart på på vilket sätt och det gör att det tillkommer ännu en faktor som känns oroväckande.

I november förra året gick Fordledningen ut med beskedet att Volvo skulle säljas. Då hade den frågan redan varit upp på dagordningen i ett år.

Men i november blev det klart utsagt. Till salu: Volvo. 

Sju månader senare har ingenting hänt mer än att det spekulerats vilt i att de nya ägarna skulle bli kinesiska. Nu kommer tecken på att det inte blir någon försäljning utan att Volvo blir kvar inom Ford-sfären.

Volvos vd, Stephen Odell, säger enligt Dagens Industri att Volvo är på väg mot ett nollresultat i slutet av det här året. (Det senaste halvåret har förlusten varit 9,3 miljarder kronor.)

Nylanseringar ger goda möjligheter att öka försäljningen nästa år. Och Fords kris är inte alls lika dramatisk som GM:s.

Försäljningen inställd, alltså. Jag tror att det i så fall är helt rätt av Ford-ledningen. Volvo har potential att bli en riktig hörnsten i koncernen.

1. Koenigsegg köper Saab, hette det när nyheten släpptes.

2. Ett spännande varumärke som Saab skulle kunna åka snålskjuts på, sas det.

Det är två uppgifter som inte har något med verkligheten att göra. Koenigsegg och Saab har visserligen en viktig sak gemensam, men den är negativ: de är båda billtillverkare som går med förlust. 

Hur ska en nanoaktör i branschen som Koenigsegg (45 anställda) kunna köpa Saab? Det går förstås inte. Enligt uppgift är det amerikanska och norska finansiärer som fixar pengarna. Men varför agera via Koenigsegg?

Det är inte lätt att fatta hur det gick till när Koenigsegg hamnde mitt i den här affären. Företaget historia är kort och har kantats av ständiga förlustår, kunder och långivare som känt sig lurade, stämningar, styrelseavhopp...

Så mycket för det "spännande varumärket".

Utifrån sett är det alltså ytterst märkligt att Koenigsegg över huvud taget finns med i diskussionerna om att köpa Saab. Att företaget nu verkar vara ensam kvar bland spekulanterna ter sig helt obegripligt.

Man vill nypa sig i armen och fråga: händer detta verkligen?!

Den här veckan är det Temavecka hastighet på de svenska vägarna. Polisen stärker övervakningen av framför allt hastigheterna men också rattnykterhet och bältesanvändning ska kontrolleras.

Vägverket skriver i och för sig i ett pressmeddalande att "även rattonykterhet...kommer att kontrolleras".  Det blev nog lite tokigt där - för inte ska man väl kontrollera att bilförarna är rattonyktra?!

Hastigheten övervakas både manuellt och med hjälp av kameror. Fakta säger att man vinner 48 sekunder per mil om man kör 90 km/tim på 80-väg. Risken att dö vid en olycka ökar med 70 procent.

Hastigheten har utan tvekan en avgörande betydelse för konsekvenserna av en olycka. Men jag sväljer inte följande statistiskt underbyggda slutsats utan vidare:

"Om medelhastigheten minskar med fem procent minskar antalet olyckor med tio procent, antalet svåra skador med 15 procent och antalet dödsfall med 20 procent."

I min värld är det dom riktiga fartdårarna som höjer medelhastigheten och därmed olyckssiffrorna. Vi som ibland kör fem procent över (94,5 km/tim istället för 90) bidrar knappast till att öka antalet olyckor med tio procent.

Det är möjligen pedagogiskt med den sortens resonemang, men lite trubbigt är det.