Sök
Tyskt rostintresse
Ansedda tyska motortidningen AutoBild har tagit del av Vi Bilägares rostskyddsgranskningar och med vårt goda minne publicerat delar av rostregistret.
I takt med att saltförbrukningen så här års ökar på våra vägar, och så också på tyska Autobahn, aktualiseras alltid rostskyddets verkan. AutoBild har i sin artikel vänt sig till Vi Bilägares rostskyddsexpert Thomas Widström för att få mer bakgrundsinformation.
I Vi Bilägare 17/2018 har vi följt upp rostskyddsprognoserna över tid. Vi har listat bilmodeller som är upp till tio år gamla.
Vissa modeller från Audi, BMW och Renault belönas med högsta betyg liksom förra generationens Volvo V70 (2000–2008). Bland de bilar som inte riktigt håller måttet märks förra generationens VW Passat och Toyota Prius.
Vi Bilägare har granskat rostskyddet på bilar i över 20 års tid och haft en stor del av bilindustrins representanter på plats. Delegationer från Volvo, Saab, Mercedes, Ford, Renault, Toyota, Nissan, Honda och Hyundai är exempel på biltillverkare som varit på studiebesök och följt ViB:s tester.
Du hittar Vi Bilägares rostregister, än så länge gratis tillgängligt för alla, på www.vibilagare.se/rost.
P-eländet en klassfråga
Cash är inte längre King. Och har du en äldre mobiltelefon kan du kanske inte ens betala din parkeringsavgift på plats.
Jag fick nyligen ett samtal från en kvinna som höll på att gå upp i limningen när hon inte kunde betala sin parkeringsavgift. Ändå var hon bra förberedd med en Samsung S7 och sex nedladdade P-appar. Men en ny sjunde nedladdad app, som det här parkeringsområdet krävde, pallade inte telefonen.
Varför kan inte parkeringsbolagen samverka och ha en övergripande app för all betalning som rör parkeringsavgifter? Undrar hon med all rätt.
I vissa områden runt Stockholm är det dessutom väldigt glest med P-automater för kortbetalning och det är då som apparna bland annat ska ha sin fördel, under förutsättning att man inte har för gammal telefon eller om utrymmet på en ny redan är sprängfullt.
Vi har allt eftersom fått ett samhälle där framförallt äldre exkluderas. Har du inte en smartphone eller kanske inte ens ett betalkort kan du inte parkera bilen på lagligt sätt. Eller om P-automaten ”gömts undan” och långt ifrån där du parkerat bilen. Då kan det kanske ta en kvart fram och tillbaka att gå – och så sitter boten där på plats när du väl är tillbaka.
En P-automat med myntspringa vet jag inte ens när jag såg senast. Och det här är typiskt det allt mer digitaliserade svenska samhället. Pengar, rent fysiskt, ska vi inte längre använda. Däremot finns så gott som alltid alternativen när man bilar utomlands, betala kontant med mynt eller sedlar eller med kort.
Ibland känns det som om allt skenar iväg på tok för fort. Och då har vi ett samhälle där väldigt många exkluderas.
Kors, en Kar-A-Sutra!
Alla människor borde ha ett plåtskåp med arkivbilder på sitt rum. Jag har det, ett plåtskåp med arkivbilder jag inte riktigt har koll på trots att det funnits i mitt arbetsrum i 14 år.
Det skulle slängas när ett källarförråd i förlaget skulle röjas ur, men jag är sådan att jag alltid säger Stopp och belägg! när plåtskåp ska slängas av välmenande men klåfingriga överordnade. Skåp som ska slängas innehåller, som alla vet, ofta guldkorn.
Nu på eftermiddagen denna decembertorsdag före jul 2018 hittade jag en bild på en grön bil, eller vad jag ska kalla det. Bilden låg på golvet i en av plåtskåpets arkivlådor och hade ramlat ur sitt dokumentfack och legat osynlig i åratal.
Ladies and gentlemen: I give you Kar-A-Sutra.
En grön, ja, bil av något slag. Den formgavs av den välkände italienaren Mario Bellini, född 1935, en herre som bland annat snitsade till åtskilliga av italienska Olivettis ursnygga skrivmaskiner under 1970-talet. Skrivmaskiner var ett slags datorer utan dator men med papper i som man skrev på genom att trycka på tangenter och så hamnade texten på det där papperet. Det är faktiskt sant.
Det skulle slängas när ett källarförråd i förlaget skulle röjas ur, men jag är sådan att jag alltid säger Stopp och belägg! när plåtskåp ska slängas av välmenande men klåfingriga överordnade. Skåp som ska slängas innehåller, som alla vet, ofta guldkorn.
Nu på eftermiddagen denna decembertorsdag före jul 2018 hittade jag en bild på en grön bil, eller vad jag ska kalla det. Bilden låg på golvet i en av plåtskåpets arkivlådor och hade ramlat ur sitt dokumentfack och legat osynlig i åratal.
Ladies and gentlemen: I give you Kar-A-Sutra.
En grön, ja, bil av något slag. Den formgavs av den välkände italienaren Mario Bellini, född 1935, en herre som bland annat snitsade till åtskilliga av italienska Olivettis ursnygga skrivmaskiner under 1970-talet. Skrivmaskiner var ett slags datorer utan dator men med papper i som man skrev på genom att trycka på tangenter och så hamnade texten på det där papperet. Det är faktiskt sant.
Bellini hade föga till övers för vanliga bilar, oavsett märke eller modell. I studien Kar-A-Sutra, som råkat få sitt namn efter den hinduiska ”sexläran” Kamasutra, undersöker han snarare vad ett mobilt rum kan vara. Ett töjbart, mobilt rum där saker och ting utspelar sig. Takstolparna på Kar-A-Sutra kan skjutas uppåt över en decimeter och förvandla skapelsen till ett rullande vardagsrum av glas, komplett med ultraformbara ärtsäckar för de lojt resande att buffla runt i.
På vissa håll påstås att Kar-A-Sutra bygger på, av alla bilar, Citroën SM. Det tror jag är alldeles fel. På YouTube finns en fyra minuter och 21 sekunder lång och alldeles innehållslös video som i alla fall visar att det handlar om en mock-up, ett tomt skal utan motor. En Jeepster släpar Kar-A-Sutra framåt på filmen. Har du fem minuters paus kan du titta här: Har du fem minuters paus kan du alltid titta här.
För fotograferingen – bilden jag hittade i plåtskåpet dök upp i ett nummer av Vi Bilägare 1972 – hyrdes ett antal statister in. De var utstyrda ungefär som de högst otrevliga figurerna i Stanley Kubrick’s mästerliga film A Clockwork Orange, som kom just 1972. Eller som ett The Beatles på ett av sina tramshumör inför någon pr-film.
Det hela är mycket konstigt, visst? Samtidigt är det lite kul, tycker jag, en bilmojäng som bryter av ungefär som julen är ett avbrott i allt det vardagliga som strömmar förbi oss.
Alltså:
God jul på er, alla läsare! Slå er ned på era gröna ärtpåsar och tag det lugnt ett par dagar, vet jag, så ska det nog bli ett Gott Nytt 2019 också!
För fotograferingen – bilden jag hittade i plåtskåpet dök upp i ett nummer av Vi Bilägare 1972 – hyrdes ett antal statister in. De var utstyrda ungefär som de högst otrevliga figurerna i Stanley Kubrick’s mästerliga film A Clockwork Orange, som kom just 1972. Eller som ett The Beatles på ett av sina tramshumör inför någon pr-film.
Det hela är mycket konstigt, visst? Samtidigt är det lite kul, tycker jag, en bilmojäng som bryter av ungefär som julen är ett avbrott i allt det vardagliga som strömmar förbi oss.
Alltså:
God jul på er, alla läsare! Slå er ned på era gröna ärtpåsar och tag det lugnt ett par dagar, vet jag, så ska det nog bli ett Gott Nytt 2019 också!
