Kollade färddatorn på långtestbilen vid ett rödljus. Mazda6:ans ”i-stopp” hade just stängt av motorn och klockan tickade för att mäta hur länge motoravstängningen varade.

En vanlig dag till jobbet står motorn still mellan 1 och fem minuter, har jag sett.  Jag har haft den här bilen lite drygt fyra veckor. Under den tiden har motorn stängt av sig i mer än två timmar.

Enligt SCB finns över 900 000 bilar i Stockholms län och för några år sedan räknade man med omkring 300 000 personbilar i trafik i Stockholm stad. Och för tio år sedan beräknades utsläppen av till exempel koldioxid från dessa bilar ligga på över 800 000 ton och inandningsbara partiklar på 770 ton.

Om alla de bilarna hade samma typ av system som stänger av motorn vid tomgång skulle vi slippa en hel del av dessa utsläpp. Det är därför tomgångsstopp är så bra. Bilarna släpper ut mindre skit, när motorn ändå inte gör någon nytta.

Jag har hört av debatten att många nog missförstår poängen med start- och stoppsystem och tror att det går ut på att bilägaren ska tjäna pengar på det, genom mindre förbrukning.  Den förtjänsten finns också om än liten. Men det är de minskade utsläppen i tätbebyggda områden som är finessen!

Oftast är det mödan värt att ringa runt och hämta in priser från olika verkstäder för att få grepp om vad en service eller en reparation kan tänkas kosta. Dessvärre kan det också vara ett tidsödande arbete när man hamnar i telefonköer och slutligen i bästa fall får kontakt med en stressad kundmottagare. Fortfarande känns det ändå som en direktkontakt är den bästa, prisförfrågningar via mejl kan ta hur lång tid som helst, om man överhuvudtaget får något svar.

För oss konsumenter är det därför glädjande att det finns hjälp att få på nätet. KTH-studenterna Daniel Resh och Pawel Boniecki har gjort en hedervärd insats när de byggt upp sajten www.bilservicepriser.se. I dagsläget finns 287 verkstäder anslutna. Tjänsten är kostnadsfri för konsumenten som här kan få besked om arbetskostnaderna för service och olika reparationer hos verkstäder inom ett begränsat geografiskt område som man själv väljer.

I höstas lanserades också verkstadsportalen www.autobutler.se i Sverige. Det här är en sorts förmedlartjänst där konsumenten – också kostnadsfritt – får hjälp med att ta in offerter från ett antal verkstäder inom utvald region. 350 verkstäder lär vara anslutna, både fristående verkstadskedjor och märkesauktoriserade.

Det finns otvivelaktigt stora slantar att spara på att välja rätt verkstad. Ibland kan det till och med vara värt att åka tiotals mil till grannstaden, kanske ta in på hotell, äta en god middag, och ändå ha en slant över jämfört med att serva på hemmaplan.

Sjufaldige världsmästaren Sebastien Loeb nobbade alltså Volkswagens bud om att köra Polo WRC R i rally-VM. Citroëns motbud om tvåårskontrakt med förlängning som ambassadör kunde inte fransmannen tacka nej till. Dessutom ställer VW krav på att de förare som man anställer måste vara beredda att göra 21 testveckor med nya bilen nästa år. Fransmannen har redan tidigare förklarat att han vill ägna mer tid åt familjen.

Frågan är var VW vänder sig nu, en etablerad VM-förare i en av bilarna är närmast ett måste. Norrmannen Petter Solberg bör vara en av kandidaterna. Solbergs privata VM-satsning med Citroën funkade bra ifjol, men i takt med att fabriksstallet vidareutvecklat sina bilar, hänger inte längre norrmannen med. Solberg lär brinna för ett äkta fabrikskontrakt, och då är förstås 21 testveckor inget att rygga för. En annan tänkbar förare är finländaren Jari-Matti Latvala vars kontrakt med Ford går ut vid årets slut.

I ”andrabilen” ser gärna VW någon ung lovande förare, gärna från hemmamarknaden. Här står tysken Christian Riedemann på tillväxt.

På tal om bildesign... I morgon samlas medlemmar ur Cadillac Club Sweden vid Brostugan utanför Stockholm för en cruising. Jag tar min Opel Meriva och åker dit och räknar med att få se många vackra skapelser. Eldorado -59:an på bilden är ett exempel på bilar från Cadillacs storhetstid inom design även om det fanns och finns de som anser att den är vräkigt vulgär.

För egen del tycker jag att det är lätt att förstå varför Elvis fastnade för Cadillac på 50-talet. Men han gick för långt när han lackade om sina bilar till rosa färg.

En rosa 50-tals Cadillac? Nä, där går gränsen för god smak.

Nu går det mesta i racerfart för biltestare Schultz.

Har precis lämnat ifrån mig de sista raderna till prestige-duellen mellan nya BMW 1-serien och Lexus CT200h och sitter redan i nästa testbilspar.  

Den här gången handlar det om två kombibilar i premiumklassen, som det så vackert heter. Vi har ställt nya Audi A6 Avant mot Mercedes E-klass kombi i en match där vi ska försöka ta reda på vilken som lastar mest, kör bäst och är mest ekonomisk att äga.

Vad tror du själv? Fram- eller bakhjulsdrivning? Stjärna eller ringar i nosen? Tyck gärna till!

Direkt när Audin och Mersan är avklarade är det dags för ytterligare ett test, det tredje på raken för min del. Puh!

Men då handlar det om betydligt mindre och billigare åkdon. Närmare bestämt två nya småbilar, som både är bensindrivna och miljöklassade.

Vilka de är avslöjar jag inte nu, men ni får gärna gissa. En ledtråd: båda har fyrcylindriga 1,2-litersmotorer. Jag lovar att gå in och gratta den som mot förmodan skulle pricka rätt.

När det gäller testet mellan nya BMW 1-serien och lilla Lexusen så kan berätta att det publiceras i nästa upplaga (13) av papperstidningen. Audin och Mersan kommer i numret därefter.

Klockan tio i dag visade Range Rover nya modellen Evoque för pressen i Stockholm. Aldrig tidigare har en Range Rover varit mindre, eller erbjudits med framhjulsdrift.

Jag tänkte börja röra mig mot Frihamnen, där bilen skulle presenteras, ungefär en halvtimme innan. Tji fick jag.

Vid nio landade ett pressmeddelande med följande rubrik i inkorgen: ”Saab Automobile AB Files For Voluntary Reorganization”. Alltså: Saab begär rekonstruktion.

Det var bara att släppa allt för att knåpa ihop en nyhetsartikel. När den och en kommentar från testchef Marianne Sterner väl var publicerade hade klockan passerat tio.

– Sitter du fast i trafiken?, ringde Land Rover Sverige för att fråga.
 
Nej, i morse satt jag fast med Saab. Evoque då? Ser ut att vara en fräck bil.

Kör så det ryker, brukar man ju säga. Men man kan också köra så det smälter! Det hände mig under senaste testet, där vi tussade ihop nya småbilarna Kia Rio och Chevrolet Aveo i en duell.

När prestandaproverna – acceleration och bromsning – var avverkade och bilarna parkerats upptäckte vi en stor svart plastbit under Chevan.

Det visade sig vara kåpan som normalt täcker överdelen av motorn som låg där på marken och skräpade. Den hade på något sätt hade lossnat under fullfartstesterna och sedan ramlat ned på den heta motorn och därifrån trillat vidare ned på marken.

Lätt som en plätt att sätta tillbaka, trodde vi. Men så var det inte. I kontakten med den heta motormetallen hade kåpans fästen totalt smält sönder.

Resultatet blev att plastbiten, som egentligen ska sitta längst fram, istället hamnade längst bak i Chevan (i bagageutrymmet) under resten av testet.

Så kan det gå när inte haspen är på. Eller rättare sagt, när inte motorprylarna sitter fast som de ska...

Två saker som jag aldrig gjort:

1. Lyssnat på talböcker när jag kört bil.
2. Läst Tomas Tranströmer.

Det vill säga, jag har provat lyssna på talböcker i bilen men funnit att det inte är något för mig. Jag vill se orden, läsa om en speciellt begåvad (eller obegriplig!) mening.

Även Tomas Tranströmers verk har fått sin chans av mig. Han kallas ju metaforernas mästare men poesi är helt enkelt inte min kopp av te.

Nu är alltså Tranströmer Nobelpristagare i litteratur och det är inte utan att man blir lite mallig över att priset tillfaller en svensk, samtidigt som det är pinsamt att inte ha läst någonting av honom.

På nästa långtur i bilen ska jag rätta till detta. Bluesmusiken ska bytas ut mot talböcker med Tomas Tranströmers diktning.

Signaturen Shogun har ett par frågor i min förra bloggpost om slogans i biltidningar. Anledningen till att jag tog upp den här tråden är att jag tycker att det finns ett överflöd av floskler när man ska beskriva den egna produkten, i det här fallet tidningar. "Bäst", "Snabbast", "Hetast", "Allt" och liknande påståenden är väl inget som någon enda människa tar på allvar.  

Eller är det någon som tror att en tidningsköpare framför tidningshyllan tänker: "Oj, den där tidningen säger att den är hetast, den måste jag köpa!"

Det finns förvisso värre saker än att påstå att man är snabbast och hetast men när man gör det utan att belägga påståendet så förvandlas orden till floskler. Och att strö såna omkring sig är förstås heller ingen dödssynd men tämligen meningslöst eftersom ingen bryr sig.

För egen del vill jag veta fakta om egenskaperna hos produkten innan jag bestämmer mig. Till exempel är det svårt att övertyga mig om att jag ska köpa en bil för att den påstås vara  "dynamisk".

Hellre svar på frågor som: Vad drar den milen? Hur många krockkuddar? Lastutrymme? Hästkrafter? Såna saker, fakta som man kan jämföra med andra bilar.

Vad är då vitsen med att tala om att man är störst som Vi Bilägare gör på förstasidan?

Jo, dels är det ett faktum, dels är det ett mått på att väldigt många tycker att tidningen är värd att läsa och dels är det förstås ett argument för annonsörer att köpa reklam i en produkt som når många konsumenter. Bland annat.

Frågan om målgrupp är lite mera komplicerad för en tidning som Vi Bilägare som inte är en nischtidning med ett avgränsat specialämne. Vi försöker göra en tidning som man ska ha mycket nytta och också lite nöje av som bilägare. Det varierar från nummer till nummer vilka dessa personer är.

Gör vi ett stort test av extraljus i vårt ljuslaboratorium så kan resultatet vara mycket intressant för en läsare som annars föredrar en tidning som skriver mycket mer om rallybilar.

Inför vintern är en målgrupp i ett par nummer alla bilägare som ska köpa nya vinterdäck.

Ett stort jämförande test av kombibilar har rimligen barnfamiljer som en viktig målgrupp.

Men att rikta in sig på en enda målgrupp åt gången är vanskligt och lite farligt. Konsten är att skapa en tidningsmix som har både djup och bredd.

Jag håller på att grotta ner mig i nyregistreringsstatistik från förra året och upptäcker att Dacia är med på 15-bästalistan i Västernorrland.

Med 110 sålda bilar förra året har Dacia 1,88 procents marknadsandel i Västernorrland och plats nr 13 på försäljningslistan. Före märken som exempelvis Peugeot, Citroën, Opel, Nissan, Mitsubishi. Inte i något av Sveriges övriga 20 län finns märket med bland de 15 bästsäljande.

Vad är det som gör en rumänsktillverkad fransk (Renault) bil så poppis i just Härnösand, Sundsvall, Sollefteå och Foppaland (Ö-vik), någon? 

ARN ger bilägarna rätt – generalagenten ska åtgärda lackskadorna kostnadsfritt.

Vi Bilägare har berättat om att fyra ägare av Peugeot kombibilar, en 407 och tre 307, klagat hos ARN över lacksläpp på bakluckan (läs artikeln här). Ägaren till en 407 SW fick tidigt besked om beslutet i ARN, nämligen att lackskadan omfattas av lackgarantin och ska åtgärdas utan kostnad för bilägaren.

De tre ägarna av var sin 307 SW har fått vänta på besked men nu har det kommit. I ett av fallen rekommenderas återförsäljaren att åtgärda lackskadan gratis. Däremot avslår ARN bilägarens krav på återköp.

I de två andra fallen tycker ARN att generalagenten K W Bruun och återförsäljaren solidariskt ska avhjälpa lackfelen kostnadsfritt för bilägarna.

ARN har inte mandat att ålägga bilföretagen att åtgärda felen gratis. Vad nämnden gör är att den lämnar rekommendationer och alla seriösa företag följer förstås dessa.

Det borde innebära att även andra Peugeot-ägare som haft problem med lacksläpp på bakluckorna får hjälp att ordna detta kostnadsfritt, utan att behöva gå omvägen via Allmänna reklamationsnämnden.

Läs mer om det här i Vi Bilägare nr 5.

Mornarna har varit kyliga på sistone. I bilen på väg till jobbet har det varit handskar på.



Vilket leder mig in på ett irritationsmoment i långtestbilen jag kör för tillfället: Volkswagen Passat.



Folkans pekskärm, som styr många av bilens funktioner, går nämligen inte ihop med handskar. Att försöka byta radiostation eller att sköta navigatorn med något värmande över fingrarna är ingen idé – det går inte.



Andra tillverkare har löst problemet. Det går till exempel alldeles utmärkt att använda pekskärmen i nya Volvo XC90 med handskar på.



Samma sak gäller en annan bil i årets långteststall: Skoda Fabia. Skärmtekniken finns alltså i VW-koncernen. Men inte i Passat.



Det finns dock en förmildrande omständighet. Passat är utrustad med den kanske bästa uppfinningen sedan skivat bröd: rattvärme. Vilket ju minskar behovet av handskar.



Mina frusna fingrar skulle helst ha både och.

Efter skattepålagan 1 december blev E85 i praktiken osäljbar, kanske med undantag för de mest hängivna miljöivrarna. Priset kommer inte heller att förändras i brådrasket trots beskedet tidigare i veckan. Däremot bör regeringen återkomma till EU och ansöka om skattelättnad också gällande överkompensationsreglerna som var den direkta orsaken till etanolprishöjningen.

 

Det rullar hundratusentals bilar i Sverige i dag som kan gå på etanol. Under de senaste tio åren har samtidigt bränslebolagen genom den tvingande pumplagen investerat i storleksordningen en miljard kronor för att tillhandahålla bränslet på var och varannan mack. Jag menar att det är ett enormt resursslöseri och flera steg tillbaka för klimatnyttan att i en hast bara fullkomligt överge etanolen som alternativt fordonsbränsle.

 

Det besked som regeringen fick tidigare i veckan handlar om att Sverige får ytterligare tre års skattebefrielse för flytande biodrivmedel och fem år för biogas.  EU:s beräkning av skattepålagan för E85 gjordes när oljepriset stod som högst, och då prisskillnaden i Sverige mellan bensin/diesel och E85 var mycket större än den är i dag. Det är just den gamla beräkningsgrunden som svenska regeringen bör åberopa i en ny ansökan om specifikt undantag för Sverige.

 

Det är ju så att Sverige har den största andelen av biodrivmedel för transportsektorn i hela EU. Det borde vara argument nog, sett till det globala klimatavtal som träffades i Paris förra veckan.

Först ska jag säga att det inte är jag som tagit den här bilden, det gjorde en kompis när vi var på väg hem till Uppsala från Stockholm i går.

Det är en Range Rover Evoque som ligger framför, det kanske du kan se? Syns dåligt gör den hur som helst. Skälet återfinns i den urbota dumma bestämmelse som tillåter bilar att köra på enbart DRL-ljus, Daytime Running Lights. Ett påfund ursprungligen från USA.



DRL är den belysning många bilar har när strålkastarvredet är inställt på ”Auto”. Tanken är att föraren inte ska behöva bekymra sig över hur belysningen är inställd eftersom – och här är den kritiska punkten – halvljus och bakre belysning ska slås på automatiskt när det omgivande ljuset så påkallar.



Men det fungerar inte alltid. När bilden togs var klockan halv fem på eftermiddagen och, bortsett från gatubelysningen just här, var det närmast kolmörkt. Precis som baklamporna på Evoque var kolmörka.



Jag tycker mig se fyra bilmärken där ”autoläget” fungerar synnerligen illa: Hyundai, Kia, Renault och Toyota. Range Rover ser man inte riktigt lika ofta men där är det tydligen lika illa. Vilken smal sak vore det inte för dessa märken att ordna det här?



Eller hur enkelt och mycket bättre vore det inte att inte tillåta ”DRL-läge” alls i vårt land? Det passar helt enkelt inte här, även om vi nu går mot ljusare tider.