Har varit ute i rallyskogen och träffat en debutant - Kenny Bräck. "He-he", skrattade Kenny vid ett av serviceuppehållen i Midnatssolsrallyt och var så där otroligt fokuserad som bara han kan vara, oavsett om det handlar om Indy-racing, Mästarnas Mästare eller som nu veteranbilsrally med bilar som inte får vara yngre än årgång 1981.

Är du inte överraskad att det går så bra?
– Joo, lite grann, medgav han. Men jag får ta en sträcka i sänder.

Jodå, i mål stod Kenny som segrare i sin riktiga rallydebut, med en Escort RS 1800. Och då hade han världsmästare som Björn Waldegård och Stig Blomqvist, både i Porsche, bakom sig i prislistan, liksom flerfaldige svenske mästaren och storfavoriten Kenneth Bäcklund som distanserades med 1 minut och 33 sekunder.

– Ska jag vara med, ska jag vara med för att vinna.

Det har alltid varit Kennys paroll. Årets Midnattssolsrally var inget undantag. Konkurrenskraftig bil, rutinerad kartläsare (Emil Axelsson) och seriösa förberedelser – jo, då är det svårt att bräcka värmlänningen, trots att det som nu handlade om bilkörning av annan karaktär än han är vad vid. En gång vinnarskalle, alltid vinnarskalle.

Det här med att hjälpa sina barn att ta körkort är lite speciellt. Jag har fungerat som handledare tidigare när reglerna i stort sett endast gick ut på att man skulle ha ett giltigt körkort och ha haft det ett visst antal år. Bilen skulle vara skattad och besiktad och, om jag minns rätt, ha en handbromsspak placerad mellan förare och passagerare.

Sedan dess har reglerna ändrats hit och dit. Kravet på handbromsens placering är struket. Nu ska eleven förstås ha körkortstillstånd, vilket bland annat innebär godkänd synundersökning. Och om man ska övningsköra privat ska både handledare och elev ha genomgått en introduktionsutbildning. Det tycker jag är vettigt.

Den kurs min dotter och jag gick var utmärkt bra. Men all byråkrati tar tid och kostar lite extra. Först kursen 850 kronor för oss två och sedan ansökan till transportstyrelsen för 170 kronor, vars behandling förväntas ta 3-4 veckor!

Och jag tycker faktiskt att det är lite egendomligt, att vi just i Sverige och i vart fall i storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö, inte har krav på ett visst antal lektioner på en körskola.

En biltest kan ibland innehålla oväntade överraskningar. Häromdagen körde jag omkring på härliga små landsvägar i Halland och kom till en vägkorsning där en skylt pekade åt höger in på en liten grusväg: ”Bockstens mosse”. Jag svängde förstås och fick vara med om en av mitt livs mest spännande historielektioner.

På parkeringen vid mossen mötte jag Owe Wennerholm och under den följande halvtimmen fick jag veta allt om Bockstensmannen som hittades fastpålad i torven 1936 och som nu finns utställd på Varbergs museum.

Owe har tillbringat över 25 år med att forska om den hemlighetsfulle man som mördades och trycktes ned i mossen någon gång för 700 år sedan. Efter ett imponerande detektivarbete har Owe lyckats lista ut dels vem Bockstensmannen var och har även goda teorier om vem som mördade honom och varför. Det handlar om storpolitik och kyrklig makt.

Sedan Owe Wennerholm fick pension för några år sedan tillbringar han julidagarna med att guida besökare vid mossen och jag lovar att ingen kan berätta om den mörka, medeltida dramatiken på ett mer fängslande sätt! Åker du omkring i trakten runt Ullared, leta dig till Bockstens mosse, så får du höra en historia som kan matcha vilken deckare som helst!

Första servicen är avklarad på vår långtestbil Saab 9-5. Eftersom jag råkade ha semester så lämnade jag bilen tidigt med tanke att få den åtminstone mitt på dagen. Men så fungerar det inte.

Halv fem åkte jag tillbaka trots att ingen ringt från verkstaden. Då var bilen precis klar. Det som ingick i servicen var byte av filter, olja och så några kontroller, de flesta okulära. Summa tolv punkter, varav en var check av korrosionsskydd. Viktigt för garantin.

Kostnaden stannade vid knappa 2 300 kronor. Vår 9-5 har rullat problemfritt under sommaren. Bränsleförbrukningen har krupit nedåt och färddatorn har visat på en förbrukning runt 8,0 – 8,4. Vid senaste kontrollen mätte färddatorn rätt så när som på en deciliter för lite per 100 km.

Just nu ligger bränsleförbrukningen i den glesa Stockholmstrafiken på omkring 8,0 l/100 km. Det måste vara ganska okej för en fem meter lång bil med 220 bensinhästar?

Vi är många som åkt bil på jorden, men bara sex personer har gjort det på månen. Charles Duke är en av dem.

På lördag får jag chansen att träffa honom i samband med en rymdutställning på Tekniska museet i Stockholm, dit general Duke kommer för att berätta om rymdfärden Apollo 16.

Det är inte varje dag man träffar någon som lämnat jorden och tagit en svängom på månen, rest tillbaka genom atmosfären och landat i Stilla havet på vägen tillbaka.

Vi kommer framför allt att prata om den 2,5 mil långa bilfärd Charles Duke och astronautkollegan John W. Young utförde på månen under tre aprildagar 1972. Än i dag besitter herrarna hastighetsrekordet för körning på månen: 18 km/tim.

Bara en sådan sak.

Jag tycker att det ska bli spännande att höra om bilen och hur det är att köra på en annan himlakropp än vår egen. Finns det något du skulle vilja veta? Skriv en kommentar så hör jag med Duke.

I morgon är det dags för Mälaren runt igen. Omkring 25 000 motorcyklar deltar och för första gången på fyra år är jag inte en av dom.

Kanske lika bra det.

I går ringde en man som var upprörd över att hojåkare ofta åker i grupp och tar upp vägbanan – och att deras fordon bullrar fruktansvärt!

Han var kort sagt rätt så upprörd och undrade om detta verkligen var förenligt med svensk lag.

Som gammal HD-ägare (till en hoj som bullrade rejält) höll jag en låg profil i samtalet. Men jag gav honom i alla fall rådet att hålla sig borta från Mälartrakten lördagen den 20 augusti om han ville undvika motorcyklar och buller.

Desto fler verkar tycka att det är en upplevelse att se så många mc-ekipage, att döma av alla människor som kantar färdvägen, vinkar och hejar.

Det stödet kan motorcykelfolket behöva som motvikt till sura medtrafikanter som ondgör sig över att de tränger sig före i köerna, kör lite för fort ibland och för oväsen.

Å andra sidan är det många hojåkare som betraktar bilister som en oförutsägbar säkerhetsrisk i trafiken. De har dålig uppsikt och verkar betrakta varje motorcykel som ett ufo som inte borde finnas på vägarna.

Det finns goda och dåliga exempel på förare bakom både ratt och styre. Men lite mera hänsyn från såväl bilister som mc-förare skulle inte skada.

Tänk vilket mervärde en fikapaus kan ge. Mellansveriges bästa räkmackor finns på Saga i Arboga, men det visste jag redan innan. Däremot hade jag ingen aning om att Damernas Veteranrunda, ett 40-tal ekipage i 50- och 60-talsbilar skulle rulla in på Stora Torget just i lördags.

Färgglada jänkare och lika stilfulla damer i tidstypisk look från klubbar som Sleepy Town Cruisers och Independent Cruisers med mera ruskade liv i ett sömndrucket Arboga. Veteranrundan startade i Folkets Park i Hallstahammar och med mål i Folkets Park Kolbäck.

Inte nog med det. V8-mullret blandades plötsligt med ett ilsket knattrande, och ut ur stan for också en karavan med 98-kubikare, med destination Stora Sundby, ett femmilarally som blivit en tradition.

Träffade till och med en gammal skolkamrat, Ernst Jansson, som snöat in på lättviktare från 1930-talet. Lättviktare är för övrigt ordet, hojarna väger inte ens 50 kilo, och tvåtaktarna utvecklar på sin höjd tre hästkrafter, men det räcker och blir över för en entusiast.

Förr fick man ett protokoll efter besiktningen där alla kontrollpunkter stod uppräknade. Vid sidan om stod det en 1:a (påpekande) eller en 2:a (ombesiktning). Eller också var protokollet ”blankt” (var det inte ett snedstreck över hela bladet?), vilket rätt många bilägare, som fått ett sådant, sällan försummade ett tillfälle att föra på tal.

Det var ju inte bara bilen som var duktig; även ägaren kunde ta åt sig en stor del av äran att bilen var felfri.

Nå, i dag var det dags för besiktning av vår Peugeot 205 Junior -89 igen. Resultatet var rätt så förutsägbart, den gick förstås igenom utan anmärkning bortsett från att bakbromsarna var något svaga (0,4) men å andra sidan är de jämnt klena.

Men protokollet…Ett vitt A4-blad där det helt torrt står ”Fordonet har godkänts vid kontrollbesiktning”. Kunde det inte åtminstone stå ”med beröm godkänt” för en felfri bil?

Men allra helst: återinför det gamla protokollet!

Om ett par veckor har vi bilbyte i långteststallet. Sista etappen innan årets fem bilar ska bytas ut mot ett nytt stall.

För egen del avslutar jag med Saab 9-5 och det känns lite ödesmättat; kanske är det den sista Saaben vi kör i vårt årslånga test.

Långtesterna startade 1988 och sen dess har Vi Bilägare köpt 142 nya bilar av 31 skilda märken. Inräknat årets stall har vi handlat sju Saab-modeller genom åren. Vanligaste märket har, föga överraskande, Volvo varit, 16 stycken. Som god tvåa kommer Opel med 13 bilar. 

Så här ser hela långtestlistan ut:
1) Volvo, 16 bilar
2) Opel, 13
3) Ford, Toyota och Volkswagen, 10 var
6) Mazda, Peugeot och Renault, 8 var
9) Citroën och Saab, 7 var
11) Skoda, 6
12) Audi och Mitsubishi, 5 var
14) Nissan, 4
15) Fiat och Hyundai, 3 var
17) Alfa, Honda, Kia och Seat, 2 var
21) BMW, Chevrolet, Chrysler, Dacia, Daewoo, Daihatsu, Izuzu, Jaguar, Mercedes och Subaru, 1 var.

Det är fritt fram för konspirationsteorier...

Var finns Sveriges dyraste p-avgifter?

Jag tror att jag vet svaret på den frågan efter ett besök på Arlanda i morse. 80 kronor i timmen kostar det utanför ankomstterminalerna. 80 spänn!

Vad är orsaken till den prissättningen av, i det här fallet, Swedavia (känt som Luftfartsverket tidigare)? Och när man filade på en avgift, varför inte lägga sig på hundra kronor jämnt? 

Swedavia behöver ju inte oroa sig över att någon är billigare eftersom det inte finns några alternativa parkeringsmöjligheter. Noll konkurrens.

Nå, men om man chansar och låter bli att betala avgiften?

Från det avrådes bestämt eftersom det kryllar av parkeringsvakter på Arlanda. Och boten för icke erlagd p-avgift har Sigtuna kommun, som äger marken, satt till 700 kronor.

Jag tycker att det vore rimligt att sänka p-avgiften på Arlanda till samma nivå som gäller i centrala Stockholm, 15 kronor i timmen. För det är ju inte i bilbegränsande syfte som avgiften är så hög (vem åker ut till en flygplats utan ärende?); här handlar det om att utnyttja det faktum att bilägarna inte har något val och passa på att skinna dem.

I dag öppnade MHF:s trafiksäkerhetsseminarium i ett regnigt Tylösand. I dagarna tre ska forskare och företrädare från branschen, ideella organisationer och myndigheter diskutera och spana in i framtiden. Vi Bilägare finns förstås på plats.

Jag körde ned från Stockholm under söndagen med en Hyundai Veloster. En ganska trevlig bekantskap. Om upplägget med en dörr på förarsidan och två på passagerarsidan är en klok lösning eller bara en gimmick återkommer jag till i en kommande provkörningsrapport.

Väl på hotellet i Tylösand fanns ingen traditionell hotellbibel. Men däremot ett exemplar av ”Att vara Per Gessle”.

En sak till...jag kollade just på bag-in-boxen efter alkoholhalten på vinet jag drack i morse.

8,5 volymprocent alkohol.

Det förklarar hur jag kunde nyktra till så pass snabbt trots att jag drack 75 centiliter. Normalt håller vin mellan 12 och 14 volymprocent och en flaska med den styrkan skulle förstås inte gått ur blodet på lika kort tid. 

Sista blåsningen är avklarad och efter 4,5 timme visar alkomätaren på 0,0. Jag är helt nykter och det är dags att gå hem från jobbet. Det har varit en...intressant dag.

Reportaget om vårt test av sju alkomätare kommer i Vi Bilägare nr 5.

Sitter och läser korrektur av Vi Bilägare nummer 5 på torsdagskvällen. Just nu gäller det Bilfrågan med Bengt Dieden som frågeredaktör. Två sidor med frågor och svar om allt möjligt som har med bilar att göra.

Bengt har besvarat flera tusen frågor som rör bilen i Vi Bilägare under de senaste åren. Den som läser Bilfrågan lär sig garanterat något nytt.

Det gjorde jag också denna gång även om det är lite pinsamt att erkänna det.

Hur många gånger har jag inte sagt hjulbult genom åren! Nu skriver Bengt i sin spalt apropå frågan om man ska smörja hjulmuttrarna eller inte innan man drar åt dem:

"Till sist kan vi nämna att hjulbultar inte existerar. Dessa skulle i så fall vara ogängade och då är ju hela denna diskussion onödig."

En bult är nämligen en ogängad cylindrisk kropp, med eller utan skalle.