Apropå det där om feltankning i bloggen förra veckan, såg en Volvo V40 i garaget på vilken ägaren hade satt dekalen JET A-1 på tankluckan.

En skämtare förstås; förmodligen är ägaren f d flygpilot, heter Magnus och skriver om motorcyklar i tidningen Bike...

Men vad jag förstår så skulle han kunna tanka JET A-1 om bilen varit en diesel och inte en bensinare. JET A-1 liknar dieselolja men smörjer dåligt. Med lite tillsats av olja så skulle det kunna funka.

Eller?

Ibland händer det lustiga saker när man håller på med bilar. Som när vi under senaste testet stannade med en Kia Rio vid en järnvägsövergång i Karlstad.

Vi hamnade av en slump mitt framför en stor reklamaffisch för den nya Kia-modellen. Plötslig uppfattade vår vakne fotograf att det var exakt samma bil på affischen som den vi körde.

Kolla reg-numret, så ser ni!

Fotografen kastade sig snabbt ut ur sin bil och hann smälla av några kameraskott innan bommarna gick upp och vi var tvungna att köra vidare.        

Senare upptäckte vi att ”vår” röda Kia även hade huvudrollen i den TV-reklam som gjordes i samband med lanseringen av den nya småbilen.

Så det var en riktig kändis-Kia vi fräste omkring i under några veckor…  

Men hur den klarade sig i testduellen mot Chevrolet Aveo avslöjar vi inte nu. Det får ni läsa om i papperstidningen nummer 15, som kommer ut i slutet av oktober.

En ständigt återkommande arbetsuppgift år för år är att arrangera en samlingsbild med Vi Bilägares begtestbilar. Många chaufförer är inblandade och det gäller som alltid att ha tur med vädret. Det blir ett sorts jättearrangemang i det lilla.

Först gäller det att hitta en lämplig fotoplats, där vi ostört kan flytta och vinkla bilarna efter fotografernas önskemål. Det handlar om millimeterprecision för att resultatet ska bli det önskade. Sedan ska förstås ljuset vara det rätta och så måste naturligtvis alla testbilar var på plats samtidigt.

Nu befann vi oss på en fin asfalterad utsiktsplattform med vyer ut över vatten och delar av Stockholms skyline. En av medarbetarna körde förstås fullkomligt vilse och fastande i storstadens helvetiska köer varpå fotograferingen fick skjutas upp.

När vår fotosession väl kom igång blev vi plötsligt avbrutna av en strid ström flåsande och till synes stressade orienterare som med karta och kompass letade sig fram mellan våra bilar. Tydligen var det fler som var vilse. Överraskningarnas tid är inte förbi.

Rapporten om teståret 2011 kommer så småningom, bland annat med slutrapporten om en av våra trotjänare, Toyota Prius -04.

Det blir allt rörigare för oss konsumenter att förstå var vi kan vända oss för att få bilar servade och reparerade till eventuellt lägre priser utan att garantier går förlorade.

Jag tog upp ämnet förra veckan och relaterade till Bil Swedens stämning mot verkstadskedjan Meca för påstådd vilseledande reklam, bland annat med marknadsföringen ”Märkesverkstaden för alla märken”.

Norska Meca tog nyligen bort den formuleringen, men i Sverige ska ärendet dras ända till Marknadsdomstolen. Motparten, Bildelsgrossisterna, som är branschorganisation för de märkesobundna verkstäderna, hävdar att Bil Swedens stämning är ett sätt att skrämma oberoende verkstäder och att försöka stoppa den fria konkurrens som EU-kommissionen eftersträvar inom bileftermarknaden.

I Stockholmsregionen har också ”lågprisverkstaden” Solna Bilteknik länge retat upp generalagenter och auktoriserade märkesverkstäder genom tuff marknadsföring. Solna Bilteknik kallar sig för ”Oberoende Märkesspecialist” och använder sig oblygt av logotyperna från märkeshandeln.

Som kund blir man annars lätt förvånad när man inser att var och varannan märkesåterförsäljare också använder sig av märkesoberoende Mekonomen och Mecas tjänster för att serva bilar. I de sammanhangen tycks det inte finnas några som helst skillnader på auktoriserade märkesverkstäder och allbilverkstäder.

Obevakade parkeringsgarage är som gratis reservdelslager för tjuvar och banditer. Somliga har inga som helst hämningar.

I det här garaget stjäls regelbundet strålkastarinsatser, fälgar, däck som ligger i bagaget för att ägaren tänkt byta nästa dag, backspeglar, Audibilars lilla, fina navkapsel och krockkuddar för att nämna några av de mest åtråvärda reservdelarna.

Tjuvarna är visserligen ”snälla” nog att oftast smälla den minsta rutan när de ska in i bilen, utan att ha sönder dörrar eller bryta mot karossen.

Men att slita av hela hjul och lämna bilen på backar, som säckar ihop av tyngden, så att bilen står på bromsskivorna är inte vidare juste. Det blir omlackering på nederdelen av flera nästan nya bilar efter den senaste raiden. Och omlackering blir aldrig lika bra som originallack.

Ägaren till denna S500 har till råga på eländet råkat lägga P-tillståndet upp och ner, varpå nitiska P-vakter självklart lappar. För närvarande har den här bilen tre P-böter á 475 kronor.

Parkeringsbolaget gör det är med all rätt – men undrar hur det känns att göra sitt jobb. Tänker man ”äh, han har säkert råd” eller känns det som att ”lägga lök på laxen”?

När Saab krisade som värst sa Fredrik Reinfeldt att han betraktade Saab som en ”sammansättningsfabrik”. Ett slag under bältet, tyckte Saabs påhejare.

Och när Maud Olofsson sedan föreslog att produktionen skulle ställas om till vindkraft blev sveket för tungt att bära. Det var ett hån mot bilfabriken.

Nu rapporterar Trollhättans lokaltidning, TTELA, att en ny spekulant anmält intresse för Saabs konkursbo. En intressent från den kinesiska vindkraftsindustrin.

Tja, ska Maud Olofsson få rätt till slut?

Jag har skrivit om det förr – och nu måste jag göra det igen.

Jag är förföljd av stenskott! Är just nu ute på test med tre småbilar och vi har hittills avverkat drygt 120 mil på varierande vägar i mellan-Sverige. Gissa hur många stenskott vi drabbats av?

Elva stycken, alla från omkörande bilar! Flest sitter i rutan på Renault Twingo, sex stycken. Sedan kommer Chevrolet Spark med tre och efter den VW Up med två.

Min undran är – vad är det som händer därute? Är det jag som råkat ut för någon form stenskottsförbannelse, eller är alltsammans bara en slump?

Den 30 september 2008 skrev jag min första bloggpost på Vibilagare.se.

Det här är den sista, jag slutar blogga efter 905 blogginlägg. Många åsikter och funderingar har det blivit – och gud må förlåta mig somliga rader.  

Jag har gillat att dra från höften och oftast är det den spontana reaktionen som är roligast att skriva om. Sen, när fakta kommer på bordet efterhand är man ju inte sämre karl än att man kan ändra sig.

Drygt 10 000 kommentarer har ni läsare bidragit med. Därmed sagt att bloggen verkligen inte är en mans verk; utan läsarreaktioner hade det varit rätt trist att ha åsikter. Jag har uppskattat att få mothugg och verkligen fått lära mig att det finns enormt mycket kunskap hos bloggens läsare.

Ett stort tack till Roy, Shogun, Saabnisse, Leifer, MHL/AL, Jes, Hälsingen, KaptenOberkomm och många, många fler!

Ett särskilt tack får man väl också rikta till en viss holländare... Victor Muller har sannerligen varit räddningsplankan mer än en gång när uppslagen trutit.  

Så, till Muller och alla er andra: tack och hejdå! Kanske möts vi på någon raksträcka nångång.

Ã-vertorneå kommun hade högst andel dieselbilar vid årsskiftet, 71 procent. De tankas förmodligen mestadels på andra sidan Torne älv, imed finsk brännolja.

Tre Stockholmskommuner ligger i topp när det gäller andelen alternativt drivna bilar, Stockholm 38 procent, Nacka 36 och Sona 35 procent. En effekt av trängselskatten.

Stockholms län har också de två kommuner som har högst respektive lägst personbilstäthet per 1 000 invånare. Solna har 768 bilar medan grannkommunen Sundbyberg bara har 303 bilar per tusen invånare. Den skillnaden är för mig obegriplig.

Gröna vågen har man ju hört talas om men nu kommer blå tåget och allt fler bilfabrikanter väljer att hoppa på.

Mercedes har både Blue Tex och Blue Efficiency, Volkswagen Blue Motion och senast i raden är Hyundais nya, "ännu miljövänligare program", som heter Blue Drive.

Frågan är varför biltillverkare förknippar blått med grönt (miljö). Är det någon som har svart på vitt på det?

OO-bolagen uppger inga skäl mer än att sådana finns. Dåliga försäljningssiffror och därmed dålig lönsamhet är säkert den stora orsaken. Men under ytan anar man också rejäla fnurror på tråden i kontakterna med tillverkaren i Italien.

Nu sällar man sig till en allt längre lista med namn på generalagenter som gett upp Fiat i Sverige. Frågan är vem som ska våga ta över Fiat-agenturen?

En annan fråga är hur det ska gå med Olle Olsson Bolagen i framtiden? För inte så många år sen var man framgångsrik importör av Mazda men då var det tillverkaren som sa upp avtalet. OO-Bolagen fick beskedet i god tid - ett par år - och det vakuum som då uppstod var inte särskilt lyckosamt för vare sig Mazda, märkets kunder eller generalagenten. Sanningen att säga så lämnades Mazda vind för våg på den svenska marknaden under en period.

Olle Olsson Bolagen AB fortsätter med import och distribution av Isuzu men det enda kvarvarande märket lär tvinga fram en rejält bantad kostym i Uppsala.

Eller är det rent av så att kinesiska biltillverkare ska rädda även Olle Olsson Bolagen?

Boo Wennerberg, Vi Bilägares konsumentreporter, medverkade i SVT:s Plus i går kväll. Sverker Olofsson skulle reda ut hur det står till med prisläget på begagnatmarknaden i dessa kristider. Olofsson hade baxat in en Saab och en Polo i studion och laddat med PowerPoint-bilder med exempel på prisras.

Det var lite kul att se Sverker Olofsson i aktion. Hans manér påminner starkt om det som man förknippar med en Duracell-kanin. Han är i rörelse (hoppande sådan) hela tiden med uppspärrade ögon, talar extremt forcerat, spottar ur sig frågor och drar sig inte för att upprepa dem tills han fått det svar han hela tiden varit ute efter. Kontrasten till Bosse Wennerbergs lugn var slående.

Ibland får dock Sverker inte ut så mycket; programmet verkar finnas till för att Sverker Olofsson ska få vara Sverker Olofsson med sin soptunna. Till exempel när han i går skulle nagla ett bevakningsföretag vars brandlarm inte hade utlösts i tid vid en villabrand.

Det visade sig att branden uppstått utanför huset varför detektorn inne i huset inte känt av röken förrän det blev så hett att fönsterrutorna exploderade. Detta försökte representanten för bevakningsföretaget förklara för Olofsson fyra-fem gånger. Utan framgång, förstås. Sverker hade bestämt sig på förhand för att brandlarmet inne i huset skulle reagera på branden utanför.

The show must go on.