Vad har vi här då? Magnus Johansson, chefredaktör på tidningen Bike, blev omkörd av en rad med mystiskt kamouflerade små bilar mitt i Stockholm. En av dem fastnade i hans telefonkamera.

Registreringsskyltarna avslöjade att bilarna kom från Polen. Det ger oss en del att gissa på. I Polen tillverkas ju massor av bilar, av exempelvis Fiat, Kia, GM och VW.

Min gissning är att vi ser en Kia Picanto. Första modellen kom redan 2003 och är färdig att bytas ut. Men det kan förstås också vara en Fiat 500 i nytappning.

Vad tror du?

Det finns mycket man kan göra med ett par glasslådor från GB, exempelvis skära till dem och bygga en förvaringsbox för en kamera, och genom ett hål låta linsen sticka ut. På bilden ser ni hur Vi Bilägare-fotografen Simon Hamelius bar sig åt vid Svenska Rallyts värsta hopp, vid Colin´s Crest – se bilden på Patrik Sandell i Skodan.

Här har Simon tagit plats vid snödrivan och datorn för att kunna styra exponeringarna. En USB-kabel kommunicerar med kameran som är placerad strax efter hoppet – och som kan halas in med hjälp av ett tio meter långt snöre fastsatt i glassboxen. Här flyger amerikanen Ken Block över krönet, han noterade också längsta hoppet, 37 meter.

Britten Matthew Wilson satsade inte lika hårt och ”sabbade” vidare experiment genom att toucha till boxen, kanske i ett islag från någon av stänkskärmarna.

Sällan har en måndagmorgon varit mera uppiggande än i dag. Kom till jobbet och fick veta att antalet unika besökare på vibilagare.se ökade med nästan tio procent förra veckan.

– 41,6! utropade chefredaktören Niklas Carle när han rasslade nerför spiraltrappen till marknadsavdelningen.

Jag trodde att han pratade om något nytt köldrekord tills webbredaktören Fredrik Diits berättade att det handlade om ett nytt besöksrekord på hemsidan.

Okej, det finns biltidningssajter som är betydligt större. Än så länge. Men vi har ökat med 100 procent på ett halvår och passerade en milstolpe förra veckan, över 40 000 unika besökare, 41 609 närmare bestämt.

Hurra!

Vi har haft bilbyte i långteststallet nyligen. De flesta skulle nog utan tvekan säga att jag bytt upp mig, från Dacia Duster till Volvo V60. Från teststallets billigaste bil till den dyraste.

Men åtminstone i ett avseende är Volvon inte bara sämre än Dacia; den är sämst i hela stallet.

Titta på bilden här intill så ser ni varför. Torkarbladet på bakrutan förmår inte alls hålla rent. Minst 20 procent av svepytan förblir skitig hur mycket man än slösar med spolarvätska. Väldigt irriterande.

Man skulle kunna anta att det har med formen att göra. Den starka lutningen av bakdelen bidrar till att anliggningstrycket på torkarbladet blir för lågt längst ut. Men det är inget olösligt problem.

Det där får nog Volvo-verkstan fixa på första servicen.

Efter testkörningar på Hagfors flygplats i veckan, blev det mörkerkörning tillbaka till Stockholm. Och när jag då mötte andra bilar blev det uppenbart att många har sina egna tumregler.

En del bländar av så fort de ser en mötande bil. Då känner också jag mig tvungen att göra detsamma och så kör vi bägge alldeles för länge med bara halvljus.

Andra kör med helljuset tills den andre bländar av i ett slags chickenrace. Det är egentligen bättre.

Det jag inte gillar är när man får möte på ett krön och den mötande inte går över till halvljus i tid. Då får man hela ljusfloden i ansikten några sekunder. Ibland önskar jag att bilen hade positionsljus på taket precis som en långtradare.
När bländar du själv av?

Det gröna kakelhuset invid landsvägen i den lilla portugisiska byn Casais har uppenbarligen blivit en turistattraktion. Nu vet också byborna att Vi Bilägare har varit där.

Fick nyligen ett mejl av Björn Törnblom i Norrköping som delvis följt samma rutt som vi, en artikel som vi publicerade i ViB 3/2011 (läs den här). Björn berättar att en av de äldre damer som fanns med på vår bild framför det gröna kakelhuset genast kände igen sig från tidningssidan, och omedelbart ville ha bilden.

Det är naturligtvis kul när Vi Bilägare också uppmärksammas på den portugisiska landsbygden – men det är väl tveksamt om vi har några prenumeranter att hämta därifrån. Däremot kan vi ju alltid hoppas på att fler svenskar läser Vi Bilägares resereportage och i det här fallet drar ned till Algarve och hyr bil. Det gröna kakelhuset är definitivt sevärt!

”Nackstöden har positionerats för att ge plats åt hästsvansar och andra hårknutar, utan att kompromissa med passagerarnas komfort.”

Så skriver General Motors i presentationen av inredningen i nya Buick Verano, syskonbil till europeiska Opel Astra. Och man skriver det inte i någon bisats – det är själva huvudnumret.

Bilister med hästsvans kan alltså andas ut. GM:s ingenjörer har tillbringat över tusen timmar med att utveckla stolarna, allt för att kunderna inte ska behöva riskerar sina frisyrer.

Begreppet nischbil har fått en ny innebörd.

När tidningen Klassiker beställer taxi så duger inte vilken bil som helst. Redaktörerna Carl Legelius (t v) och Claes Johansson, till höger om bilen, håller stilen även här.

En 42 år gammal Citroën DS är förstås helrätt, (for-)don efter person.

Något säger mig att vi får läsa mer om Mats Widmans veterantaxi i Klassiker framöver.

Det verkar som om fjällen har fallit från kinesernas ögon. Plötsligt vill de köpa bara Saab Automobile, d v s biltillverkningen, istället för att bli medägare i Victor Mullers bolag Swedish Automobile, som också kallas Swan. Antagligen har de tröttnat på Muller och hans många löften och turer.

Men 200 miljoner för en modern bilfabrik är ett skambud! Inte undra på att Victor Muller vägrade trots att han nu verkar stå med ryggen mot väggen och kämpa för sitt liv. I veckan avgörs det om konkursen (äntligen!) blir ett faktum. Jag tror att kineserna vet precis vilka schackdrag de ska göra och nu står i bakgrunden och bara väntar. De är slipade affärsmän. En konkursad bilfabrik går att få billigt och risken är att den monteras ned och skickas till Kina.

Victor Muller har nog all anledning att fasa för en konkurs. Han har enligt uppgift fått enorma lån till Saabs verksamhet från Vladimir Antonov. Går de pengarna upp i rök får man väl för Mullers skull hoppas att Antonov verkligen inte har några polare i ryska maffian…

Saab 9-4X kan gå till historien som en av bilindustrins mest sällsynta modeller. Än så länge har endast 500 exemplar lämnat GM:s fabrik i Mexico. Tillverkningen är tills vidare avbruten.

Därför är det med viss förvåning jag läser det senaste nyhetsbrevet från Hirsch Performance. Trimfirman låter meddela att man tagit fram en motoruppgradering till Saab 9-4X som pumpar upp effekten från 300 till 330 hästar för toppvarianten Aero.
 
Skam den som ger sig. Men är det inte dags för Hirsch att sadla om?

Grekland står vid avgrundens brant ekonomiskt. Italien, Spanien och Frankrike är skuldbelagda upp över öronen.

Det bekymrar många och nu också den tyska bilindustrin. 2011 kommer att bli ett riktigt bra år, Volkswagen exempelvis passerar åtta miljoner sålda bilar i år. Men nästa år hinner skuldkrisen ikapp även biltillverkarna. Det blir ett tufft år eftersom tyska biltillverkare är så beroende av den europeiska marknaden utanför Tyskland.

Inte så att tyska biltillverkare skulle gå med förlust. Inte alls (bortsett från Opel då). Det som är ”tufft” är att vinsterna inte blir lika stora som rekordåret 2011.

Det är skillnad på elände och elände.

Fartens tjusning heter det ju. Bra uttryck, för det finns knappt något som är så otroligt roligt och fascinerande som att gasa så mycket man orkar och vågar med en bil. Det fick jag göra i går och jag har nästan lite hög puls fortfarande.

Platsen var Circuit de Catalunya, formel 1-banan utanför Barcelona. Den var våt av regn och förskräckligt hal. Varvtiderna jag åstadkom med en BMW 320d var förstås ljusår från Sebastian Vettel som vann Spaniens GP i våras, men jag körde i alla fall så fort att det släppte rejält ett par gånger.

Bilen hade aktivt chassi och med rätt körprogram – sport plus – var antisladdsystemet lite urkopplat så bilen tilläts släppa en aning. Det gick att köra med lite bakvagnsdrift och känslan av att balansera på G-krafternas gräns var härlig. (Speciellt när man inte behövde vara rädd för att köra av och slå sönder bilen. Banan är enormt bred och avåkningszonerna ändå bredare!)

Jag kände mig kanske inte som Vettels syster, men lite som hans okända brylling. Tyvärr hade BMW satt en gräns vid fem varv. De var fort avverkade, även med min fart.

Maxhastigheten för husvagnsekipage är som bekant 80 km/tim. Mitt intryck är att de trafikanter som är bäst på att respektera hastighetsgränserna är husvagnsägare. Det är sällan de kör för fort även om en hel del bilister utan dragekipage nog tycker att de borde göra det för att inte utgöra bromsklossar på vägarna.

Men 80 på autobahn i Tyskland, det är rent farligt på frifartssträckorna. Sedan några år får man därför köra i 100 km/tim med husvagn på autobahn. Det vill säga, om husvagnen och dragbilen godkänts i en teknisk kontroll.

Kraven som måste uppfyllas för en 100-dekal är bland annat att vagnen har stabilisatorkoppling och att totalvikten inte överskrider bilens tjänstevikt.

Besiktningen har fram till nu endast kunnat göras i Tyskland men nu erbjuder tyska Dekra, som hittills öppnat två besiktningsstationer i Sverige (Göteborg och Borås), certifiering för Tempo 100 som det kallas.

Det betyder att svenskarnas husvagnsresor genom Tyskland kan genomföras på betydligt kortare tid till sommaren.

Se där något gott som kommit ut av avmonopoliseringen.

Victor Muller och Håkan Juholt – vad har de gemensamt?

1. Ett välsmort munläder.
2. Mission impossible. Muller skulle rädda Saab och Juholt vill bli statsminister.
3. I kväll är Victor och Håkan gäster hos Skavlan. Det kan bli hur underhållande som helst.

Missa inte!