Expertpanelen som ska hjälpa våra läsare att hitta rätt bil, har haft sitt första sammanträde. Jag hamnade att skriva protokoll. Inte den lättaste uppgiften kan jag säga; "det liknade en polsk riksdag - och då talar det till polackernas fördel", som en lokalredaktör en gång beskrev ett kommunfullmäktigemöte.

Jag väljer dock att beskriva mötet som ytterst engagerat, livfullt och kreativt. Förslagen och motförslagen haglade genom rummet.

Det gäller alltså för Expertpanelen att, utifrån en given budget, ge förslag på en ny bil, en nästan ny och en begagnad.

Expertpanelens första biltips till tre läsare kommer här på webben i morgon, torsdag.

Det är riktigt låg nivå på en del av kommentarerna till Expertpanelens första framträdande här på hemsidan.

Jag är besviken över att inte alla håller sig till sakfrågan:

Vad tycker du om Expertpanelens val?

Att diskutera huruvida det är politiskt korrekt att spela golf eller inte, är riktigt dåligt och definitivt något jag trodde exempelvis Saabnisse skulle hålla sig för god för.

Vad har golfspelare gjort för ont? Ingenting, enligt min uppfattning.

Ibland tappar man tron på mänskligheten.

Gunnar Lund, en av våra (norska) läsare i Spanien mejlar och berättar att han står i begrepp att köpa ny bil och plöjer igenom broschyrer.

Flotta bilder är det gott om, tycker Gunnar men saknar bland annat följande upplysningar i broschyrerna:

Uppgift om markfrigång, vilket slags reservhjul bilen har, uppgift om det finns kylvattentermometer, hur bra halvljuset är och om det är lätt att byta glödlampa, hurdan domkraft som följer med, hur bilen är rostskyddad.

Allt det där får du som tur är reda på när du läser Vi Bilägares tester, Gunnar!

Åter på jobbet efter en 200-milatripp till Skåne och Danmark under en förlängd helg. Jag var tvungen att kolla om vägkrogen i Tindered verkligen var värd vår testpatrulls toppbetyg i senaste numret.

Det var den! Kroppkakorna var delikata och raggmunkarna suveräna.

Ska ni bilsemestra i Danmark så rekommenderas ett besök i landets äldsta stad, Ribe. Hotell Dagmar ligger mitt i stan och är ett mycket charmigt gammalt bygge med lutande golv på rummen som extra krydda.

Och så pricken över i:et, Svostrups Kro utanför Silkeborg. Inredningen går inte att beskriva, måste upplevas.

Ett tips om ni ska boka färja på Stena Line: gör det i god tid! Ju närmare in på avresan - desto dyrare är det.

Lägsta pris för bil med fem personer mellan Fredrikshamn och Göteborg enkel väg är ungefär 550 kronor. Jag bokade samma dag och fick betala, tre gånger så mycket, 1 595 kr. I den summan ingick 100 kronor bokningsavgift.

Stena tar alltså betalt för att ta betalt för färjebiljetten. Tveksam affärsmoral.

Lika tveksamt är det danska systemet att ta en särskild avgift, "kort gebyr", på allt man handlar på kort; bensin, hotell, mat.

Fotograf Per Hammarsjö har mycket grejer att släpa med sig när vi är ute på testresor och vill därför alltid ha ett rum nära hotellets entré.

Det fick han inte när vi kom till hotell Sekelgården i Ystad i går kväll.

- Jag vill ha ett stort rum, sa han i receptionen.

Det fick han. Karl XII-sviten på 60 kvadrat med separat sovrum, badrum och egen bastu. Priset han fick betala var att tvingas släpa grejorna två trappor upp.

- Det var det värt för att få bo som en kung!

På Bornholm lär finnas en väg som ser ut att vara en uppförsbacke men som i själva verket lutar neråt, vilket gör att när man närmar sig den med bil så kan man frikoppla och njuta av känslan att rulla uppåt. Den kallas magnetvägen.

Vi sökte upp den och kan härmed avslöja bluffen. Vägen ser ut att luta neråt och gör det också.

En bonde som bor längs vägen berättade att det är många som lurats till vägen i onödan i tron att de ska få uppleva den optiska synvillan. Han lät inte glad.

Vi har varit ute och fotograferat bilar hela onsdagen runt om på Bornholm. Ackompanjerade av strålande sol och nästan ingen vind.

Bornholm börjar göra skäl för epitetet Solens ö. Fast särskilt varmt är det inte, omkring tio grader.

Ska fundera på om jag ska avslöja hur vi tar bilder som ser ut som om fotografen springer ute i vattnet vid sidan om.

Det gjorde vi längs en strandremsa i dag när en dam stannade sin Suzuki och undrade vad vi höll på med.

- Är ni tyska stentjuvar? undrade hon och lät oss förstå att såna gillade hon inte.

När damen fått läget klart för sig vad vi gjorde bad hon om ursäkt och önskade oss all lycka.


Strax därefter kom en man ut från det stor boningshuset intill, satte händerna på höfterna och tittade.

På avstånd såg han inte vänligt sinnad ut men jag bestämde mig för att ta kontakt.

- Du undrar förstås vad vi håller på med? inledde jag.

Mannen sprack upp i ett leende, tog i hand och sa att, ja, det undrade han.




När jag hade förklarat att vi kom från Sveriges största biltidning och var ute på biltest visade det sig att han var mycket bilintresserad och att han hade arbetat som narkosöverläkare på Gällivare lasarett i tre år och därför talade näst intill svenska.

- Intressanta bilar ni har, men det saknas en Maserati, sa han.

Svensk-dansk förbrödring.

Reportaget från Bornholm kommer i Vi Bilägare nr 9.

Sista dagen på semesterbilstestet består av 65 mil hem från Ystad till Stockholm.

Vi kom med färjan från Bornholm på torsdagskvällen.

I morse kom min plånbok med en annan färja...

Jag tappade alltså börsen på färjan över i går och upptäckte att den var borta en kvart efter att båten vänt åter till Rönne på Bornholm.

Svårartad stress uppstod men vänliga Tove på Bornholms-Trafikken lovade att kolla upp saken med besättningen ombord.

En knapp timme senare ringde hon tillbaka och meddelade att plånboken var upphittad och skulle skickas till Ystad med fredagens morgonfärja.

Här kan man tala om lättnad i kubik.

I söndags passerade jag Ã-verkalix i Norrbotten vid 17-tiden och termometern i min VW Polo TDI visade 27 plusgrader. Osannolikt varmt så långt norrut vid den här tiden på året.

Hade det inte varit för termometern så hade jag inte haft en aning eftersom Polon förstås har AC. Det blev lite av en värmechock när jag stannade och klev ur.

AC förresten, det betraktades som lyxutrustning för bara tio-femton år sen. Numera finns  det väl knappt något bilmärke som inte har denna utrustning som standard.

Samma utveckling som med ABS-bromsar tidigare - och lika viktigt från säkerhetssynpunkt skulle jag vilja säga. En stekhet bilkupé gör föraren slö,  seg och trafikfarlig.

 

En av sex bilförare som i normala fall har glasögon använder inte dessa när de kör bil.

Det är Sifo som gjort undrsökningen och frågat 2100 glasögonbärande svenskar. Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, säger att det är "en fundamental sak att se när man kör bil".

Jag tvivlar på att Tingvall är rätt citerad; det konstaterandet är ju verkligen att slå in en öppen dörr.

Nå det låter ju alarmerande att så många skippar glasögonen bakom ratten, medan samma undersökning visar att 88 procent av de tillfrågade bär glasögon när de ser på TV eller går på bio.

Som sagt, det låter alarmerande men sanningen är ju att det finns många olika slags synfel och -nedsättningar. En del måste ha läsglasögon men klarar sig utmärkt utan när de kör bil. Men de räknas som glasögonbärare och hamnar därför i undersökningens kategori som inte använder sina glasögon bakom ratten.

Vem som beställt undersökningen? Jo, optikkedjan Specsavers.

Studenttider innebär lastbilsflak med öldrickande och vrålande (och för all del glada) ungdomar i Sveriges städer.

I Stockholm är trafiken i innerstaden i normala fall intensiv. Studentflaken gör framkomligheten än sämre.

Eftersom det dessutom pågår många gatuarbeten i city just nu beslutade trafikkontoret att förbjuda studenflaken i de mest centrala delarna av Stockholm.

Det var ett logiskt och bra beslut men studenterna reagerade direkt och fick utrymme i både tidningar och TV att framföra hård kritik mot förbudet. De anser att det är en mänsklig rättighet att få ställa till trafikkaos runt Sergels torg.

Politikerna hakade på och körde över gatukontorets tjänstemän och rev upp beslutet att förbjuda.

Här kan man tala om i-landsproblem.

Vi har fått en ny medarbetare på Vi Bilägares redaktion. Inte nog med det, det är min tjänst som redaktionschef som han tar över.

Niklas Carle är namnet och för er som gillar motorcyklar är Niklas ett välbekant namn sedan tiden som redaktionschef på Bike. Därefter har han under ett par år varit chefredaktör på Automobil och sedan den 1 september är han alltså motor på Vi Bilägare.

För egen del övergår jag till att skriva på heltid i Vi Bilägare förutom att jag tills vidare fortsätter med bloggen.

Kanske blir det också tid över till att träna på en grej som Niklas är en mästare på, nämligen att köra motorcykel på bakhjulet.

Jag har ägnat delar av helgen åt att läsa en av två nyutkomna böcker som skildrar hur det gick till när Saab räddades från nedläggning. Den är skriven av statssekreteraren i Näringsdepartementet, Jöran Hägglund, Centerpartiet, och heter "Saabaffären inifrån".

Ekerlids Förlag beskriver i baksidestexten Hägglunds bok som en "thriller från verkligheten". Tja, det är i så fall en thriller där hjälten, Hägglund själv, är fullkomligt ofelbar.

Enligt Jöran Hägglund var det på hans förslag som GM ändrade sitt beslut från nedläggning till försäljning. Han är Fritz och Scott och Enrico med GM-cheferna - du och bror.

Bovarna är förstås den politiska opinionen som beskrivs som ansvarslösa opportunister. Hägglunds enkelspårighet är nästan genant och orsaken är förstås att den här boken inte är någon objektiv betraktelse av händelserna - eller thriller - utan en politisk partsinlaga. Lämpligt nog utgiven strax före valet.

Nå, helt ofelbar är i alla fall inte Hägglund som författare. Han stavar till exempel öppenhjärtig felaktigt öppenhjärtlig. (Det var den typen av samtal han hade med GM:s högsta ledning.)

En av Sveriges mest kända motorjournalister, Håkan Matson på Dagens Industri, får av Göran (förlåt, Jöran) sitt efternamn ändrat till Mattsson.