Nu tar Volvo upp fighten mot den svenska regeringen. Näringslivsminister Maud Olofsson har tydligen i TV gjort ett "påhopp" mot Volvo. Det framgår inte av pressmeddelandet på vilket sätt, men gissningsvis har Olofsson ansett att Volvo har för få miljöbilar i sitt sortiment. 

Volvo går till motangrepp genom att presentera en egen undersökning av offentlig upphandling i en rad europeiska länder. Den visar att stat, kommuner och landsting i Sverige bara köper 26 procent svenska bilar. I Frankrike är motsvarande siffra 98 procent och i Tyskland 88.

Thomas Andersson, VD för Volvo Personbilar Sverige, tycker att svenska myndigheter sviker "de hårt ekonomiskt ansträngda inhemska tillverkarna Volvo och Saab".

Bra rutet, Andersson! Det är hög tid för protektionism.

Sedan i går morse har jag läst säkert 25 artiklar och lyssnat på ett otal  expertåsikter i radion om Fiat-affären. Alla som tillfrågas förväntas kunna lämna besked om huruvida det är bra eller dåligt för Saab.

De allra flesta verkar tycka att detta är något positivt för Saab. Inte minst Sten Wennlo, chef för Saabs personbilsdivision 1976-1989, talar sig varm för Fiat i en debattartikel i dagens GT.

Wennlo var alltså med på den tiden när Saab samarbetade med Fiat på 80-talet. Han anser att Saabs ägare borde valt Fiat istället för GM.

"Mitt erfarenhet av Fiat var den allra bästa", skriver Wennlo.

Kanske är det så att Fiat faktiskt är det bästa tänkbara för Saab. Men det spelar inte så stor roll. Den som håller på att drunkna kan knappast välja vem som ska kasta ut livbojen.

Man kan se det på två sätt: 1. Det är positivt att det uppenbarligen finns ett intresse för att köpa de forna svenska kronjuvelerna Volvo och Saab. 2. Det är tragiskt att läget är så illa att de ska bjudas ut till högstbjudande som på vilken hästauktion som helst.

Enligt uppgift har den kinesiska tillverkaren Geely besökt både Saab och Volvo på samma Sverige-resa för någon dag sen.

Först Trollhättan ena dagen: "okej, vad har vi är då?" Sen Göteborg och Volvo några dagar senare. Och så hem till Kina och räkna och kanske, kanske lägga ett bud på någon av de svenska tillverkarna.

Det är inte bara Geely som gjort nedslag i Västsveriges bilfabriker. Omkring tio andra intressenter har varit eller kommer på besök.

Jag är säker på en långsiktig överlevnad för Volvo och Saab har en liten, liten chans med en ny ägare. Men om ägarskapet flyttas till Kina så lär det sätta djupa avtryck i svensk biltillverkarframtid. Oklart på på vilket sätt och det gör att det tillkommer ännu en faktor som känns oroväckande.

I november förra året gick Fordledningen ut med beskedet att Volvo skulle säljas. Då hade den frågan redan varit upp på dagordningen i ett år.

Men i november blev det klart utsagt. Till salu: Volvo. 

Sju månader senare har ingenting hänt mer än att det spekulerats vilt i att de nya ägarna skulle bli kinesiska. Nu kommer tecken på att det inte blir någon försäljning utan att Volvo blir kvar inom Ford-sfären.

Volvos vd, Stephen Odell, säger enligt Dagens Industri att Volvo är på väg mot ett nollresultat i slutet av det här året. (Det senaste halvåret har förlusten varit 9,3 miljarder kronor.)

Nylanseringar ger goda möjligheter att öka försäljningen nästa år. Och Fords kris är inte alls lika dramatisk som GM:s.

Försäljningen inställd, alltså. Jag tror att det i så fall är helt rätt av Ford-ledningen. Volvo har potential att bli en riktig hörnsten i koncernen.

1. Koenigsegg köper Saab, hette det när nyheten släpptes.

2. Ett spännande varumärke som Saab skulle kunna åka snålskjuts på, sas det.

Det är två uppgifter som inte har något med verkligheten att göra. Koenigsegg och Saab har visserligen en viktig sak gemensam, men den är negativ: de är båda billtillverkare som går med förlust. 

Hur ska en nanoaktör i branschen som Koenigsegg (45 anställda) kunna köpa Saab? Det går förstås inte. Enligt uppgift är det amerikanska och norska finansiärer som fixar pengarna. Men varför agera via Koenigsegg?

Det är inte lätt att fatta hur det gick till när Koenigsegg hamnde mitt i den här affären. Företaget historia är kort och har kantats av ständiga förlustår, kunder och långivare som känt sig lurade, stämningar, styrelseavhopp...

Så mycket för det "spännande varumärket".

Utifrån sett är det alltså ytterst märkligt att Koenigsegg över huvud taget finns med i diskussionerna om att köpa Saab. Att företaget nu verkar vara ensam kvar bland spekulanterna ter sig helt obegripligt.

Man vill nypa sig i armen och fråga: händer detta verkligen?!

 

Den här veckan är det Temavecka hastighet på de svenska vägarna. Polisen stärker övervakningen av framför allt hastigheterna men också rattnykterhet och bältesanvändning ska kontrolleras.

Vägverket skriver i och för sig i ett pressmeddalande att "även rattonykterhet...kommer att kontrolleras".  Det blev nog lite tokigt där - för inte ska man väl kontrollera att bilförarna är rattonyktra?!

Hastigheten övervakas både manuellt och med hjälp av kameror. Fakta säger att man vinner 48 sekunder per mil om man kör 90 km/tim på 80-väg. Risken att dö vid en olycka ökar med 70 procent.

Hastigheten har utan tvekan en avgörande betydelse för konsekvenserna av en olycka. Men jag sväljer inte följande statistiskt underbyggda slutsats utan vidare:

"Om medelhastigheten minskar med fem procent minskar antalet olyckor med tio procent, antalet svåra skador med 15 procent och antalet dödsfall med 20 procent."

I min värld är det dom riktiga fartdårarna som höjer medelhastigheten och därmed olyckssiffrorna. Vi som ibland kör fem procent över (94,5 km/tim istället för 90) bidrar knappast till att öka antalet olyckor med tio procent.

Det är möjligen pedagogiskt med den sortens resonemang, men lite trubbigt är det.

Bil Sweden och Motorbranschens riksförbund (MRF) går i dag ut med helsidesannonser i dagspress där de kräver svensk skrotpeng för att föryngra bilparken.

Skälen är miljö-, säkerhetsmässiga och inte minst ekonomiska. Enligt bilbranschen motsvarar hälsofarliga utsläpp från en gammal bil utsläppen från hundra nya bilar. Man pekar också på att undersökningar visar att risken för dödlig skada vid en olycka är 90 procent mindre i moderna bilar jämfört med 80-talsbilar.

Och så den ekonomiska aspekten: Tyskland införde skrotpremie och ökade sina nybilsförsäljning med 21,5 procent i februari när den övriga Europamarknaden minskade med 18,3 procent.

MRF och Bil Sweden föreslår en skrotpremie på drygt 15 000 svenska kronor, vilket är bara lite mer än hälften av vad tyskarna får. Om det ger halva effekten jämfört med Tyskland så är det bra.

Så, vad väntar regeringen Reinfeldt på?!

Är Gröna Bilister för eller emot bilism? Namnet till trots så är svaret på den frågan inte alldeles självklart. Men tittar man på organisationens grundsyn och mål så klarnar det. Under första punkten är man mot:

"Gröna Bilister konstaterar att bilismen idag är en stor källa till utsläpp...och därför kraftfullt måste motverkas".

I tredje punkten är man för: 

"Gröna Bilister vill värna den frihet och rörlighet bilen ger...under villkor som kan accepteras av de naturliga kretsloppen".

I sista punkten i programförklaringen vill Gröna Bilister främja individuell transport genom cykling och gång. I linje med det har man anställt en ny verksamhetsledare som vill att det ska bli möjligt att starta med cykel på landsbygden och därefter ta med sig cykeln på bussen eller tåget in till staden utan svårigheter.

Ett utmärkt förslag, tycker jag. För dom som har buss- och/eller tågförbindelse. Och en cykel. 

Men...måste inte Gröna Bilister byta namn när de är klara med sin kraftfulla motverkan av bilismen? Vad sägs om Gröna Nihilister?

Åter på jobbet en dag försenad. Två fantastiska veckor längst i norr utan TV, tidningar och bara lite, lite internet.

Jag verkar inte ha missat så mycket. Saab/Koenigsegg-affären svajar fortfarande i takt med nya rykten hit och dit. En av finansiärerna verkar till exempel ha tagit illa vid sig av att medie-intresset är så stort och kanske hoppar av.

Bara en sån sak tyder väl på att hela konstruktionen inte är seriös.

 

.

De allra flesta tycker att det är ett helt riktigt beslut - utom miljöpartiet. Just därför finns det anledning till viss osäkerhet om huruvida den två mil långa motorvägen, som ska binda ihop Stockholms norra och södra delar, verkligen blir av.

Byggstarten är satt till 2012 och när vi är där kan vi ha en ny regeringskoalition bestående av socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister.

Det är upplagt för kohandel om en del av de mindre partiernas hjärtefrågor för att de ska ställa sig bakom en regeringsbildning med socialdemokraterna. Förbifart Stockholm kan mycket väl bli en sådan fråga.

Gröna Bilister riktar också kritik mot regeringsbeslutet som man kallar otidsenligt. Gröna Bilister börjar mer och mer att profilera sig som en organisation som inte är ute efter GRÃ-N BILISM utan INGEN BILISM.

Tala om att vara otidsenlig.

 

 

Volvo och Saab har Sverige som huvudmarknad, en marknad som enligt prognos utgörs av knappt 200 000 sålda bilar totalt i år.

Den kinesiska personbilsmarknaden ökade med 90 procent i augusti till 858 300 bilar. Vi talar alltså om en säljperiod på en månad. De första åtta månaderna såldes 6,22 miljoner bilar i Kina, en ökning med 37 procent.

Det är den marknaden Volvo och Saab "riskerar" att hamna på. 

Om drygt två månader har Volvo en ny ägare. Det är den självklara slutsatsen efter nyheten om att Volvo PV:s nuvarande vd, britten Stephen Odell, slutar vid årsskiftet och går vidare i Ford-karriären.

Odell lär bli saknad av stora delar av de Volvo-anställda; han har vunnit mångas sympati och gillande för sin öppna ledarstil och sin tillgänglighet. Han verkar inte bara gilla bilar, han tycker om att umgås med människor också.

Vem tar över Volvo och vem blir ny vd?

Det finns som bekant tre huvudintressenter och för närvarande verkar det som om kinesiska Geely ligger i vinnarhålet.

Även om kineserna blir nya ägare så är det uteslutet att en ny vd hämtas från Kina. Vi har en hel del att lära av kineserna - masstillverkning till exempel - men de har rätt mycket kunskap att hämta in från västvärlden när det gäller att utveckla och tillverka kvalitetsprodukter. Som till exempel Volvo-bilar.

Slutsats: Volvo blir Kina-ägt, tillverkningen fortsätter i Europa och ny chef blir...en europeisk amerikan.

Sex före detta Volvo-direktörer är inblandade i kampen om Volvos framtida ägarskap. Pehr G Gyllenhammar och Hans-Olov Olsson företräder kinesiska Geely, Tuve Johannesson, Roger Holtback och Hans Gustafsson försvarar amerikanska Crowns intressen och Sören Gyll är värvad av Konsortium Jakob som jobbar för en svensk ägarlösning.

Pehr G Gyllenhammar...nog känns han som en föredetting i de här sammanhangen. Och Sören Gyll - har inte han engagerat sig bara för att sätta käppar i hjulet för Gyllenhammar?

Man ska nog inte överskatta vare sig Gyllenhammars, Sören Gylls eller de övriga före detta Volvo-chefernas betydelse för hur Volvos ägarskap till slut kommer att se ut. Och tur är väl det.