Profil

Hemsida: 
Stad: 
Medlem sedan: 2012-06-29
Senast inloggad: 2013-09-06

Då jag har haft bil sen jag tog körkort 1972, tänkte jag göra en "kort" genomgång av vad som passerat under 40 år:

Som för så många andra vid den tiden började det med ett antal kraftigt begagnade VW 1200. Både en -62'a och en -66'a rostade bort under mig på kort tid. Den sista var en 1300 från -71, som faktiskt började likna en modern bil. Den hade både elbakruta och Ebersprächer.

Föll sedan för en Renault R12 TL från -72. En mycket bekväm bil som fick stå ut med flera resor i Europa. Blev dock lite trött på fransk konstruktion när kopplingen pajade och det visade sig att man måste lyfta ur hela motorn för att komma åt att laga den ...

Köpte sen en nästan ny Ford Escort 1.3 L av årsmodell -75B, dvs gamla motorn utan avgasrening i den nya karossen. Inte så tokig faktiskt, utom på vintern. Bakhjulsdrift och noll vikt över bakhjulen gjorde den livsfarlig när det var halt.

Sen fick jag hjärnsläpp! Mindes bara dom positiva sakerna från min Renault-12'a, så när jag fick ett kanonerbjudande på en ny -76'a (fick mer för Escorten än vad jag betalat!!!) slog jag till. Min första helt nya bil. Fantastisk känsla, ända tills den hade gått 12 mil och stannade. Någon hade glömt att koppla in generatorn, så när batteriet var slut så gick det inte längre. Enkelt fixat, men med usel ventilation och motspänstig växellåda så bleknade det som jag mindes som positivt ganska snart.

Min kontakt på Folkvagn hade en Passat av årsmodell -76B som stått osåld i ett halvår. En TS med GT-ratt och extrainstrument, som jag kunde få för ett kanonpris. Sagt och gjort. Om dom sen hade pumpat upp däcken när den stod och drällde hade jag sluppit åka hem på muttrar. Jävlar vad den skakade. Efter ett antal försök med att få dom runda igen fick jag nya däck. Den hade dock en annan egenhet som var svårare att åtgärda. Efter att ha kört en längre stund på högsta växel, dvs 4'an, gick den inte att få ur. Det gick i alla fall åt rejält med brutal kraft. Tröttnade ganska snabbt på den.

Därefter blev det en ny Ford Taunus 2.0 S -78'a, med Recarostolar, träpaneler och aluminiumfälgar som standard. Riktigt läcker bil i blå metallic. Lät dock illa och vibrerade från bakvagnen när man motorbromsade. För klen koppling för 2-litersmotorn, så det blev en ny på garanti. Måste ha tagits från en traktor, för det var nästan lögn att undvika motorstopp vid start och nästan lika svårt att växla rent mellan ettan och tvåan. Samma problem som med Escorten, dvs bakhjulsdrift och löjligt lätt över bakhjulen. Ingen vinterbil med andra ord. Avgassystemet rostade dessutom bort lagom till att den ettåriga garantin hade gått ut. Fick även höra att vattenpumpen gav upp efter att nästa ägare hade kört den ett par mil ...

... men då satt jag i en ny Mazda 323 SDX från -81. Den första framhjulsdrivna Mazdan och min första 5-växlade bil. Lite korta stolar, men det är allt jag kan klaga på. Gick perfekt i 5 år och såg ut som ny när jag sålde den privat. Fick lov att byta ett batteri pga en sprucken cell, men det kan man inte lasta bilen för. Råkar veta att nästa ägare var lika nöjd i ett antal år till, så det måste ha varit ovanligt mycket bil för pengarna.

Sen passerade det under en kort period två stycken Volvo 245 som tjänstebilar. Inget jag valde själv utan jag blev "påtvingad" dom, så jag hoppar över vidare kommentarer.

Nytt jobb och måste köpa en bil. Hade ju goda minnen från Mazda, så det blev en ny 626 GLX 2.0 I KAT -87B. Nu blev det tvärt om mot Escorten ovan, dvs nya motorn med katalysator i gamla karossen. Köp utan inbyte och utgående modell gav ett riktigt bra pris. Min första bil med elfönsterhissar, centrallås mm elektriskt. Lyxkänsla! Tyvärr höll varken dörr- eller rattlås rätt kvalitet, så jag fick den stulen en natt utanför ett hotell. Löjligt enkel att sno enligt försäkringsbolaget, men som tur var fick jag snabbt tillbaka den och i bra skick.

Mazda 323F DOHC dök upp på marknaden. En praktisk men sportig bil med en pärla till motor. Måste ha! Tyvärr var det många med mig som tyckte samma sak, så dom sålde slut blixtsnabbt. Lyckades till slut övertala min handlare att sälja demobilen till mig (vad skulle han med en demobil till när den inte fanns några att köpa?). Det var en röd -90'a som hade rullat ca 500 mil. Så här långt den roligaste bil jag haft. Som en Miata men med praktisk kaross. Den åt dock framdäck till frukost, men för övrigt helt felfri under dom knappt tre år jag hade den.

Dags att byta jobb igen och erbjuden tjänstbil. Efter mycket tvekan skildes jag från min 323F. Då jag både på tidigare och nya jobbet åkte mycket i tjänsten, saknade jag luftkonditionering i Mazdan. Dessutom var det inte mycket att sitta i om olyckan skulle vara framme. Tog därför ut en Citroen XM 2.0 I (122 hk) av årsmodell -93. Lite stor och klumpig, men oerhört bekväm undermotoriserad långfärdsbil. Den bil jag kört längst med (9.000 mil), så mot slutet behövde lite slitdelar bytas, men för övrigt helt problemfri.

När det var dags att byta tjänstebil pågick diskussionen om hur bortskämda alla tjänstebilsåkare var (svenska avundsjukan ...), så risken var påtaglig för en drastiskt höjd förmånsbeskattning. Då jag inte kör så mycket privat, valde jag bort tjänstebil och köpte en ny själv i stället. Roligaste två veckor jag haft. Köp utan inbyte och, då marknaden var död 1996 pga pågående tjänstebilsdebatt, handlare som bjöd under varandra. Med mina goda erfarenheter från Mazda fastnade jag till slut för en -96'a 626 Marina Green (specialmodell: lack, fälgar, klädsel mm). Mycket trevlig bil, men lite bullrig. För övrigt inte ett fel under den tid jag hade den. Dessutom mycket låg bränsleförbrukning för att vara på den tiden.

Råkade 1997 se en artikel om den kommande Peugeot 406 Coupé, sen var det kört. En ny "måste ha"! Som tur var såldes Mazda och Peugeot av samma handlare, så jag fick nästan tillbaka pengarna på min 626'a efter ett och ett halvt år. Peugeoten var den första bil jag beställt och fått vänta på att den skulle tillverkas. Låååånga månader! När den väl kom kändes det som julafton. Mellanblå metallic med gulbrun läderklädsel och 3-liters V6'a. Det kändes som om alla tittade efter den när man kom åkande. Tyvärr var kvaliteten inte lika bra som den var snygg. Ett antal omgångar vinda bromsskivor i fram, stereo och CD-växlare som gav upp mm, dock allt på garanti. Tyvärr fick jag den vandaliserad ett par gånger, med omlack som resultat. Sista gången drog någon ett vasst föremål från framblinkers till bakblinkers på vänster sida. Tur att jag inte kom på dom, för då hade jag skrivit detta från fängelset ...

Tiden gick och det vore kul med något nytt. Kollade av marknaden men hittade inget för vettiga pengar som toppade det jag redan hade. Det höll på att bli en BMW 3-serie Coupé, men en tids sjukskrivning (dålig rygg) satte stopp för den affären. När jag sen fick ett bra erbjudande på en ny Peugeotcoupé slog jag till, den här gången på en svart metallic med mörkrött läder av årsmodell -02. Den höll ihop bättre men ett par vinda bromsskivor i fram fick jag byta på garanti. Fick ha den ifred för klåfingriga ligister också.

I slutet på 2005 visade Lexus upp sin nya IS250. Kunde kanske vara något? När en bil väl dök upp för provkörning blev jag såld direkt. Snygg, mycket trevlig att köra och en fantastisk utrustningsnivå och kvalitet på inredningen. Dock blev förhandlingen med säljaren en knepig historia. Han missbjöd kraftigt på min Coupé, som fortfarande såg ny ut. Efter att ha visat upp den nytvättad fick till och med han erkänna att den var i nyskick, så jag fick lite mera i inbyte. Då man bara lever en gång bet jag ihop och skrev på för en "Executive" i mörkgrå metallic med beige (ivory) läderklädsel och automatlåda (min första). 5-6 månaders leveranstid. Suck! Hade dock lite tur. En kollega på jobbet råkade höra att jag skulle byta bil och ville köpa min svarta coupé kontant. Vi kom överrens om ett pris mitt emellan mitt inbytespris och ett rimligt utpris hos en handlare. Alla nöjda och glada, inklusive Lexushandlaren som bara var glad att han slapp byta in min bil (!?!). Under de knappa 6 år som jag hade Lexusen fungerade den perfekt. Visst, den var inte helt felfri (lite skrammel och problem med minnet till yttre backspeglar), men fortfarande den bästa bil jag haft såhär långt. Jag har egentligen bara två saker att klaga på. Däcksbuller från (feta) sommardäck och hög bränsleförbrukning. Snittförbrukningen under dessa 6 år låg strax över en liter per mil.

Efter 5 mycket behagliga år med Lexusen började det klia igen. Det var ju något speciellt med en coupé, även om IS'en är en ovanligt snygg sedan. När Mercedes presenterade C-klass Coupé i början på 2011 hade jag hittat något som kunde vara ett alternativ. Lång väntan på en demobil, men när den väl kom motsvarade den mina förhoppningar. Mycket snygg och trevlig att köra, i alla fall den 220 CDI med automat som jag var intresserad av. Jämfört med Lexus fick man ju kryssa för rätt mycket utrustning för att komma i närheten av vad jag redan hade. Priset drog iväg rätt bra, men jag fick ett mycket bra inbytespris på Lexusen, så vafan ...! Problem med leverans av vissa tillval pga tsunamin i Japan, så det drog ut nån månad innan vi hittade en lösning. När jag skulle skriva på var min bil helt plötsligt värd 20.000 mindre. Jag valde ett finger mitt i handen och lovade mig själv att aldrig köpa en Mercedes, i alla fall inte av Hedins Bil.

Tappade lusten att byta bil. Hade nog den bästa redan. Desstom var det ju en ny IS på gång, denna gång som hybrid enligt ryktena. När sedan BMW's nya 3-serie presenterades och ingen information fanns om den nya IS'n så kom klådan tillbaks. 184 dieselhästar, 0-100 på 7.5 och fortfarande miljöbil med automatlåda!!! För bra för att vara sant? Icke! Dessutom en helt annan bil att köra än den föregående modellen. Minst lika bekväm och ombonad som Lexusen, dessutom tystare. Slog till på en mellangrå metallic (se bild) med gulbeige läder. Många kryss blev det här också, men bra rabatter och ett mycket bra inbytespris på Lexusen (fick tillbaka hälften efter nästan 6 år ...) gjorde att jag inte tvekade. Två månaders leveranstid från Sverigeintroduktionen i februari var också mycket bra för en skräddarsydd bil. Har haft den 3-4 månader nu (augusti 2012) och den lever upp till förväntningarna. Visst, att komma ner till den officiella förbrukningen är väl en utopi, men strax över halvlitern för en bil som bara gått lite över 300 mil är helt OK. Givetvis är den helt felfri så här långt, men framtiden får utvisa om det fortsätter så.


Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.