Vi Bilägares forum

Jag vill återkomma till artikeln om start och stoppsystem på Ford B, egentligen stopp och startsystem!

"Jag hade en gång en bil med start/stopsystem, det var inte bra.
Faktiskt det sämsta system jag och mina kompisar varit med om.
Det var en Ford modell B 1934 och den hade ett pianotrådswirereglerat munstycke för hur fet blandning motorn skulle ha för att kunna gå på tomgång.
Munstycket var tvunget att öppnas något för att få tomgång, men skulle stängas vid landsvägskörning för att få ner förbrukningen under 1,5l/mil.
Detta fungerade perfekt på modell A där reglaget utgjordes av en massiv stång, men på B fungerade pianotråden som en torsionsfjäder och när den skulle öppnas ett halvt varv blev det i stället fyra varv!
Alltså stopp.
Ut med veven och rycka igång (man fick armmuskler).
Alltså, egentligen "stopp och start".
Men bilen kostade bara 400:- (i dag kanske 80000:-?)
Men det har hänt en del..."

Henry Ford var ju en genialisk biltillverkare, inga av hans produkter var några lysande tekniska konstruktioner, men de var de mest produktionsanpassade man kunde tänka sig, Allt var uttänkt för att kunna tillverkas på absolut billigaste sätt, med de mest kostnadseffektiva material och för att fungera med så få problem som möjligt.
Ford visste genom framgångarna med modell T att det lönade sig med bra material och med enkelhet i konstruktionen.
Han ansåg att när modell A presenterades 1927 hade den ultimata bilen skapats, ändå blev han tvungen att ta fram V8 till 1932, en bil som forcerats fram och som hade en hel del barnsjukdomar.
Delvis för att rädda ansiktet medan man rättade till V8 tog man den gamla A-Fordmotorn , satte in den i samma bil som V8, men moderniserade den något, man höjde bl.a. effekten till 50hk och kallade den modell B.
Den tillverkades mellan 1932 och 1934 då man löst det mesta på V8.
Det märkliga är att just Modell B är oerhört eftertraktad idag och även vrak har ett avsevärt värde i US.

Den jag hade var av den sista årsmodellen och den hade säkert gått oändligt långt när jag köpte den i slutet av 1950-talet.
Det var en B-Tudor av 1939 års modell enligt reg.beviset, första gången regad i mars 1934!
När jag påpekade det orimliga på länstyrelsens bilregister skulle jag bli tvungen att låta bilen gå genom en ny typbesiktning för att få det tillrättalagt trots att det var de som gjort fel!
Jag gav upp och låtsades att det var en -39a.

Ganska kul egentligen med typbeteckningen, tvådörrars hette Tudor, fyrdörrars Fordor!

Varken jag eller några av kompisarna hade körkort, men bilen gick ju bra ändå och en av polarna höll på att ta kortet så vi såg fram mot en lång bilburen sommarsemester.

Motorn var inte särskilt fräsch, den ville ha en liter olja på sju mil och tog gärna mellan 1,5-2,5 liter bensin.
Den var konverterad för fotogendrift, alltså starttank för bensin med en trevägskran för omkoppling till fotogendrift när motorn blivit varm, men vi körde inte på fotogen, det luktade väldigt och vi ville inte väcka herrar Kling och Klangs uppmärksamhet.
Jag kan event. berätta mer om den här bilen senare.
Den har en lite märklig historia.