Jag blir mer och mer skeptisk till vad jag läser i motortidningar och framför allt hör av gemene motorintresserade man; "tysk kvalitet" är det som gäller, "tysk solid kvalitet", "japansk kvalitet" och "franska bilar är skit" o.s.v.
När man tittar på Vi Bilägares teststall de senaste två åren så har alla bilar haft fel - alla utom en i förra stallet: en fransk bil, Renault Megane. I årets stall (2010) så har alla bilar drabbats av fel - utom en, en fransk bil; Peugeot 3008.
När jag pratar med ägare till franska bilar och frågar om just pålitlighet och reparationer så är de nästan alltid mycket nöjda och har inte haft ett enda fel. På äldre modeller kan det finnas något fel, men inte på nyare. Det konstiga är, att just dessa modeller; Renault Scénic och Clio t.ex. hamnar längst ner i ägarundersökningar vad gäller kvalitet och nöjdhet hos kunderna. Men de jag pratar med är helnöjda.
En vän som är mekaniker på Mercedes berättar om hur de reparerar tyska bilar på löpande band, medan det inte är så mycket att göra på franska bilar. Han berättar om att de säljer mest Nissanbilar på lätta lastbilssidan och ett mindre antal Mercedes Sprinter och Vito. Trots det är det de tyska bilarna som kommer in för flera olika fel på i stort sett varje bil under garantitiden. Nissanbilarna kommer inte in ofta, kanske en av tre kommer in för ett fel. Varje månad går det åt reservdelar motsvarande kanske en Billybokhylla till de nya Mercedesbilarna, medan Nissanbilarna (som är flest) kräver kanske en kartong på 30x30 cm i reservdelar - tillsammans.
Det intressanta är, att alla Nissanbilarna är Renaultbilar rakt av, där man bara bytt logga på grill och ratt och bakparti. Franska bilar alltså. Återigen visar verkligheten något annat än vad man läser i tidningars undersökningar.
Min vän har jobbat med detta i mer än 10 år, så det är ingen ny företeelse detta.
Jag säger inte att tyska bilar är dåliga, men jag tror att de satsar mycket mer på PR och marknadsföring och imagebygge än de franska biltillverkarna och därför skapar sig ett kvalitetsrykte som folk sedan köper rakt av. Svenska bilar är jag mindre säker på - vissa Volvoägare kan vara enormt missnöjda - ägare till V70 och XC90 t.ex. Japanska bilar verkar dock ha bevisat sin kvalitet genom faktisk hållbarhet, även om de heller inte är felfria.
Är det fler som har liknande upplevelser?
/Erik
Kommentarer
Nog riktigt att fabrikat och modeller ofta lever högt på "image". Personligen, alltså i min bekantskapskrets upplevs dock franska bilar inte som högt rankade. Vad som förvånar mej en del är mina Volvovänner som faktiskt ganska ofta klagar på sitt bilägande ... och ändå köper én Volvo till :o) ... Tror att vi bilägare gärna är lite märkestrogna och tål en hel del fel förrän vi fått nog ...
Jag känner väl till det här.
Jag hade en gång sex franska bilar i följd och fick alltid höra att det var skitbilar.
Det märkliga var att de som hade den uppfattningen aldrig haft någon fransktillverkad bil och kanske inte ens åkt i någon.
En bestämd man talade om för mig att VW var världens bästa bil, han var inne på sin åttonde! Han bytte efter 2000-3000 mil!
När jag frågade om han provkört någon annan bil svarade att det behövdes inte. Han visste att VW var bäst.
Ok, mina franska var inte felfria och ibland undrade man över vad som funnits i huvudet när man såg vissa egendomliga konstruktionslösningar, men bilarna blev bättre och bättre och de var ganska billiga i underhåll, inte dyrare än de VW jag hade samtidigt och billigare än Saab 99.
De senaste hade ganska normala lösningar på motorkonstruktioner, drivknutar och hjulupphängningar, men går man tillbaka historiskt ser man ganska ruskiga lösningar från Frankrike.
T.ex bakhjulsupphängningen på Renault CV4, lagerbussningarna till kamaxellagringen på Simcas Flashmotor, fläktremslösningen på Peugeot 203, växelföringen på Peugeot 404.De som klarat sig bäst, trots helt egna lösningar, är nog Citroen, men även de hade många barnsjukdomar innan allt fungerade,
Men den sista, som var tillverkad i England, löstes upp fullständigt i trösklarna, trots inv. vaxbehandling, Vaxet låg för sig ovanpå rostig plåt.
Det visade sig att kvaliten på de engelsktillverkade bilarna var extremt lägre än de franska.
Jag talade någon gång i mitten på 1980-talet med en taxiåkare i Göteborg, som körde med en Peugeot 505 (tror jag), f.ö.den fjärde Peugeoten.
Bilen såg väldigt fräsch ut trots att den var gammal. Den hade gått 50000 mil och han hade jämfört kostnader med kollegor som körde Volvo och MB, han ansåg inte att det fanns någon anledning att byta märke.
Mycket intressant att ta del av era erfarenheter.
När min mekanikervän och jag mekat på min 406:a har han visat på konstruktion efter konstruktion som är riktigt genomtänkt och finurlig, som inte finns på de mercor han har runt sig på jobbet, vilket fått mig att börja under kring detta med franska bilars och tyska bilars rykten.
Finns det fler som läser detta som har erfarenheter kring detta med bilars kvalitetsrykten som inte verkar stämma?
Mvh
Erik
Förresten - jag jobbar för tillfället med att köra trailer mellan en terminal i Trollhättan och Saab. Såg häromdan en sannolik 9-5 kombi under provkörning. Den var schackrutig, men bakljusen liknade de på BMW 5-serien, det jag såg. Det är en s.k. livsstilskombi med sluttande baklucka som t.ex. 5-serien och Laguna. Få se hur den blir - kan bli riktigt snygg.
/Erik
Signaturen "Fordonsutvecklaren" skrev några mycket bra kommentarer igår, om kvalitet hos olika bilmärken:
Precis - det är svårt att veta vad som är premium vad gäller den riktiga kvaliteten. Den upplevda kvaliteten bedrar många gånger.
Angående kamkedja, så är det inte alltid bra, tydligen. De kan ju rassla och gå av etc. Våra vänner har en Primera -00, där motorn pajade efter att kamkedjan gått av. 13 000 mil har bilen gått nu, och nu har de en annan motor i. Dålig kvalitet på kedjan där, alt. sträckarna. Har man kamrem så går det tystare (väl?) och den byts i intervall, så den förnyas då och man behöver inte vara bekymrad över om det ska hålla.
När jag och min mekanikervän bytte rem på vår 406:a efter 12 000 mil så var remmen i det närmsta i samma skick som den nya remmen. Jag vet att en man som haft en gammal BX - där remmen ska bytas efter typ 8000 mil, körde 32 000 innan han bytte. En kedja som gått 25 000 mil kanske inte inger trygghet som en rem som byts efter givna intervall...
PSA:s motorer - dieslarna iaf - har ett intervall på 24 000 mil nu.
Det om det.
/Erik
Problemet med kamremmen är att man sällan ser konditionen hos den.
Kamrem är en återvändsgränd. I nya motorkonstruktioner har man återvänt till kedja.
Kedjan går lika tyst som remmen, men börjar det rassla är det en varningssignal och då är det dags att se över grejorna.
Normalt håller en kedja bilens livslängd, men det varierar också på hur oljebyten skötts och kvaliten på oljan.
Att som många tillverkare höja oljebytesintervallerna till 3000 mil är vansinnigt.
Det fungerar säkert för taxi, men inte för Svensson som kör 1500 mil/år med många kallstarter.
Jag minns ett tillfälle då jag skrotade en 99a och jag sade till skrotaren att motorn är väldigt bra och tyckte jag kunde få lite för den.
"Sådana motorer kan vi gödsla med, de håller hur länge som helst, det finns ingen efterfrågan på dem,. Det är bilarna som blir upplösta långt tidigare"
Detta var den motor som kom 1972 och som ersatte den engelska Ricardomotorn som även användes i Triumph.
Den var inget vidare, min första 99a med den motorn, 1,85 l,hade fått toppen lyft 6 (!) ggr innan 6000 mil!
Fyra ggr på garanti men de två senaste var dyra och en onödig.
Ricardomotorn hade en simplexkedja till kammen, men den svenska 2l-motorn fick en duplex som höll väldigt länge.
Hela den motorn var en klar kvalitetsförbättring, faktum är att Ricardomotorn fick så dåligt rykte att det kunde ha knäckt Saab.
Det gjorde däremot inte lamellaxelns splines och mellantransmissionens första drev som var dimensionerade för 1,7l-motorns 72 hk.
Inte förrän på 1978-års modeller ,då turbon kom, rättade man till detta.
Många ägare och hempulare till 99or av årsmodell 1972-1977 svetsade ihop drev och axel och det fanns de som lyckades bra.
Men bilarna på 1970-talet var generellt sett ganska dåliga och trots avsaknad av en massa datorer så är de, med några få undantag, svåra att hålla rullande som veteraner.
De flesta har ju luckrats upp.
Min far köpte en 99a -72 med 1,85 motorn, den hade gått som övningsbil för taxiförare på Gillingebanan (halkbana i Stockholm)
Han lämnade in den och bytte topplockspackning i förebyggande syfte, om jag minns rätt hade den gått runt 6000 mil när vi köpte den.
vi hade den i 10 år (76-86), bla mobbade jag den mycket när jag tog körkort 1981.
Konstigt nog hade vi inga problem alls med motorn eller automatlådan, men framförallt rostade den inte alls ?? kanske var den gula taxifärgen extra hållbar ?? (bilen var gul med en svart rand enligt dåtida taximode)
Vi har en 10 år gammal 406 och jag kan bara konstatera att elfelen är få - inga alls vad gäller datorer etc. Det som kärvar ibland är ren mekanik och slitdelar som skivor, p-bromswire, k-stag och sånt.
Jag tycker att det är ett enormt resursslöseri att tillverka bilar för att bara hålla 25 000 mil - om det stämmer. Visst släpper nyare bilar ut mindre, men inte mycket. Vår pegga drar ca. 0,7/mil i blandad körning, säg 0,75 i snitt över året. I verkligheten. En ny bensinare, typ nya C5 eller Skoda Octavia drar ungefär lika mycket. De snålaste i klassen, med små motorer och turbo/kompressor ligger kanske på 0,6/mil - på papperet. Ofta ligger de högre i verkligheten.
Om man väger in alla miljö- och energikostnader för tillverkning av en ny bil, så tror jag absolut att det lönar sig att göra så att bilarna håller minst 40 000 mil. Tänk på allt materiel, alla transporter, alla omlastningar, transporter igen o.s.v. o.s.v. En bil innehåller ju delar från hela jorden i många fall - särskilt nya 9-5, har jag sett. Det enda svenska jag sett hittills är airbagar från Autoliv. Sen är det Tjeckien, Korea, Kina, Frankrike, Tyskland o.s.v. V6:orna kommer från Melbourne och växellådorna från Japan och Tyskland, ser det ut som.
Jag tycker det är slöseri att tillverka bilar med så kort livslängd som 25000 mil. Det enda område där det hänt riktigt mycket de senaste 10 åren är säkerheten - där kan det vara motiverat, men i övrigt inte. Så tycker jag.
Nej, ok, leifer, visst finns det många fler datorer i dagens bilar. Vår 406 har dock 9 st. ändå, och ingen har krånglat ännu. Jag lät dock uppdatera mjukvaran i huvuddatorn när jag köpte bilen 5 år gammal eftersom tändningen var ryckig runt 70 km/h i 5:an. Det och annat märke på stift avhjälpte felet. Men då var problemet mjukvaran - inte hårdvaran. Förekommande fel på denna modell tydligen.
Jag tror att det är mycket långt kvar innan elbilar blir överkomliga för gemene man (inte tjänstebilsförare). Nya bilar idag är ju knappt överkomliga i pris. Nej, jag är helt emot slit- och slängmentaliteten, även på detta område. Att tillverka en ny bil med alla kringprojekt och kringkostnader måste kräva oerhörda resurser.
Tack, leifer - intressant att läsa!
Mvh
Erik
Det är snart samma sk*t alltihop. Bilmodeller har en utvecklingsavd. här och sätts ihop där, med delar både här och därifrån. Undantaget heter väl Subaru som utvecklas av Subaru i Japan, byggs av Subaru i Japan, med delar från Subaru i Japan. Det gillar jag även om jag inte är någon stor beundrare av boxermotorer och dessutom har båda fötterna på jorden och inser att även en Subaru kan ha fel och brister. Ofta blir det vid dessa tillfällen också ganska dyrt. Har nu kört drygt 3000 mil med min Outback 2.5i och peppar peppar har det varit i princip bekymmersfritt. Jag ville ha en vettig bruksbil/vinterbil/dragbil dessutom kombi, och Subaru har i alla fall hittils levt upp till de förväntningar jag hade på bilen.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.