År 1933 demonstrerade Charles Nelson Pouge en 1932 Ford V8 som gjorde 200 miles / gallon, vilket
motsvarar 0,12 liter per mil. Märk väl att på den tiden hade man inte tillgång till vår tids elektronik.
http://truedemocracyparty.net/new-energy-sources-and-inventions/200-mpg-pogue-carburetor/
Principen är ganska enkel: 'Flytande bränsle brinner inte'.
Bränslet måste förångas, dvs gå över i gasform. En normal förgasare gör ofta inte skäl för namnet. Den
finfördelar bränslet som till största delen bildar vätskedroppar.
Förångningen kräver energi som tas från förbränningen av de lättare kolväten som ingår i bensinen och detta
tar tid. Förbränningen skall vara avslutad när utblåsventilerna öppnar.
Enligt Wikipedia anses energiinnehållet i en liter bensin motsvara 9,1 kWh.
Pouges bil drog 0,12 l/mil vilket motsvarar 1,1 kWh/mil.
Grovt räknat behövs 10 hp för att driva en bil i 90 km/h.
Energiåtgången blir då 10* 0,736/9 = 0,82 kWh/mil.
Verkningsgraden blir då 74 % vilket stämmer hyfsat bra med vad som framgår av artikeln.
Luftmotståndet ökar normalt med kvadraten på hastigheten.
Om man sedan kört långsammare räcker det med en lägre verkningsgrad.
Vill man minska bilarnas energiförbrukning bör man lägga all beskattning på bränslet och tillåta att den som vill
ekonomitrimmar sitt fordon så länge som man klarar bilprovningens avgaskrav.
Med den utsläppsgräns för den livsfarliga(!!) gasen CO2 som föreslagits skulle Pouges bil blivit klassat som
miljöbil även om den dragit dubbelt så mycket bränsle...
Pouge är inte unik. Det finns flera exempel på uppfinnare som inte kom undan lika lyckligt som honom. Ett
exempel är Allen Caggiano:
http://www.renovationpress....
Ännu en innovation som förbättrar förbränningsmotorns verkningsgrad.
https://www.youtube.com/watch?v=S3cFfM3r510