Innehavare av automattvättar drar in rätt mycket pengar den här tiden på året. Jag kom tillbaka från en 275-milaresa i lördags med en kraftigt nedsmutsad bil. Eftersom det är en Volvo V60 så var även bakrutan igenbeckad; bakrutetorkaren på V60 är som bekant i praktiken värdelös.
Jag körde direkt till OKQ8, Solna, för att tvätta bilen. Lång kö. Gjorde ett nytt försök i söndags, kö. Ett tredje försök hos OKQ8, Globen, var lika fruktlöst. Vem har tid att sitta och vänta trekvart för att få bilen tvättad?
Annat som mackarna tjänar mycket pengar på den här tiden på året är spolarvätska. 75 spänn för fyra liter färdigblandad är ett rätt saftigt pris. Faktiskt en krona dyrare per liter än långfil.
I alla fall köpte jag en dunk spolarvätska på en mack i dag och grabben i kassan fick syn på min bil utanför med dekalen "långtest".
– Testar du bilar? Hur går det till? Får du låna bilen gratis? Var...
Där kände jag att jag var tvungen att bryta av och förklara:
– Alltså, Vi Bilägare köper in fem nya bilar varje höst som vi kör ett år och testar på olika sätt.
Vi Bilägare, Sveriges överlägset största biltidning, hade grabben i kassan inte en susning om (ja, det sved!) men det där med att köra testbil ett år fick honom att spärra upp ögonen på allvar.
– Va´, sitter du och kör bil ett helt år!? Vilken dröm...
Inte förrän jag hade satt mig i bilen förstod jag att han trodde att jag inte gjorde annat än körde omkring med en testbil på heltid i ett år.
Bensinmackar, förresten – jag har noterat att det hänt saker med kundbemötandet på senare tid. Inte nog med att man ofta möts av vänligt leende personal – de har sin uppmärksamhet riktade mot kunderna och inte mot varandra bakom disken. Och de tuggar inte på lösgodis.
Ja, det finns ju tyvärr undantag förstås. På en mack i Sverige har tiden stått stilla. Jag hade inte tankat där på flera år när jag gjorde det häromdan. Som kund kände man sig lika ointressant och betydelselös som för 20 år sen.
Jag begriper inte detta nonchalanta sätt mot kunderna som dessbättre blir allt ovanligare. Det är ju detsamma som att själv, med berått mod, sabotera sin egen verksamhet.
Det gjorde minsann inte den unga kvinnan i recpetionen på Scandic i Örnsköldsvik när jag checkade in där på fredagskvällen på väg hem. Jerry Williams hade turnépremiär i Ö-vik just den kvällen så det var rätt fullt på alla hotell i stan.
Men jag fick ett rum och dessutom bästa tänkbara bemötande.
Sånt har betydelse. Om jag tar omvägar runt den dåliga macken så åker jag gärna en omväg för att ta in på det goda hotellet.