Hur långt kan man köra bil utan att bli en säkerhetsrisk i trafiken? För yrkestrafiken finns det regler; körtiden får vara längst nio timmar per dag och högst två dagar i veckan får den utsträckas till tio timmar. En körperiod får vara längst 4,5 timmar, sen är det 45 minuters rast som gäller.
Orsaken till kör- och vilotidsreglerna är inte enbart ökad trafiksäkerhet. Det finns två skäl till: "de ska säkerställa en sund konkurrens mellan aktörerna i vägtransportsektorn" och "de ska ge förarna en god social situation".
Men vad gäller för oss privatbilister då?
Egentligen sunt förnuft. Ska du ut på en långtur så ser du till att vara utvilad när resan startar och stannar och sträcker på benen då och då. Blir du trött så vilar du. Hjälper inte det så tar du in för natten.
På förekommen anledning erkänner jag härmed: ja, det var jag som satt bakom ratten precis hela sträckan från Kiruna till Stockholm i tisdags, 125 mil. Jag startade klockan sex på morgonen och var framme strax före nio på kvällen. Stannade två gånger och åt medhavd matsäck och ytterligare en gång för att tanka.
Jag har gjort den är resan tur och retur omkring 70 gånger de senaste 17 åren. Ungefär hälften av gångerna har jag kört raka spåret, övriga gånger har jag stannat och sovit över för att jag bedömt att det varit nödvändigt. Ibland för att det varit dåligt före, ibland för att jag inte varit i form och blivit för trött.
Det ger en viss vana att ofta köra långt. Jämför gärna med en vältränad maratonlöpare som inte tycker att fyra mils löpning är särskilt avskräckande.
Jag har bekanta som tycker att 30 mils bilkörning är pest. Förklaringen är dels ovana, dels att de helt enkelt inte gillar bilkörning. Det är en anspänning att köra bil och då blir man trött.
För mig är det tvärtom, jag är extremt van vid att köra långt. Bara på mina resor till Kiruna har jag lagt över 2 000 timmar genom åren. Under drygt tio år pendlade jag dagligen till jobbet i Stockholm mellan 22 och 27 mil fram och tillbaka.
Och det viktigaste: jag tycker att bilkörning är bland det roligaste man kan ägna sig åt.