Som ett brev på posten fick jag ett kedjebrev via mejlen med en uppmaning till bojkott mot Statoil och Preem. Bojkottens syfte är att tvinga oljebolagens direktörer att sänka bensinpriset i stället för att höja det.
Jag har alltid känt ett motstånd mot att skriva på protestlistor, gå i demonstrationståg, delta i massrörelser. Antagligen för att det är någon annan som bestämmer vad jag ska tycka.
Och kedjebrev skyr jag som pesten eftersom de alltid går ut på att lura så många som möjligt med en massa osanna och/eller orimliga påståenden.
Uppropet att bojkotta Statoil och Preem är särskilt korkat. Upphovsmännen begär alltså att oljebolagen ska sälja bränslet med förlust. Ingen vinner på det i slutänden.
Bruttomarginalen för en liter bensin ligger på en dryg krona. Nettomarginalen (vinsten) är i bästa fall några få tiotal ören.
Ska priset på drivmedel sänkas så måste det tas från den del av kakan som hamnar hos staten i form av skatter, för närvarande 8-9 kronor per liter.
Men inte heller det är en självklart briljant idé.