Det är väldigt beroendeframkallande det här med internet. När det inte funkar, som på Motel6 i Lafayette, trots att man betalat för det, så gäller det att bita ihop.
Nå, nu man på banan igen...
Efter New Orleans drog vi västerut till Baton Rouge, huvudstad i Louisiana. Vi gjorde det för att det stod så i boken Blues Highway.
Baton Rouge visade sig vara som en bil utan motor, en kropp utan hjärta. Det finns inget centrum, inget downtown.
Vi mötte en man från orten på en japansk restaurang. Han var amerikanskt trevlig, vänlig, hjälpsam och undrade förstås raskt var vi var ifrån.
-
Man kan säga så här: han var inte lokalpatriot. Han ansåg att Baton Rouge inte hade någonting av värde och framför allt inte för turister från Sverige.
Det visade sig snabbt att han hade helt rätt. Baton Rouge är förvisso Louisianas huvudstad och har ett väldigt högt utsiktstorn i delstatshuset och en imponerande brokonstruktion över Mississippi. Men för övrigt: nada. Inget centrum, inget nav. Inga taxibilar, inga små butiker, inget liv, ingen rörelse.
Åk inte hit.