Ibland blir man förbannad redan vid frukostbordet. Som i lördags, när jag öppnade Dagens Nyheter och fick se ett upprop från Nätverket Stoppa Förbifart Stockholm. Uppmaningen till politikerna var precis det som nätverket heter. Argumenten var de gamla vanliga: med en förbifart ökar trafiken och miljön går åt fanders.
"Vi anser det obegripligt att arbetspendling med bil skall stimuleras i Stockholmregionen", skriver nätverket.
Men de siffror som nätverket publicerar talar snarare för bilismen. Arbetspendlarnas kostnad för förseningar beräknas till 6,3 miljarder. 87 procent av kostnaderna drabbar de som åker kollektivt, enligt siffror från Myndigheten Trafikanalys. Det är lätt att förstå med nästan dagliga tågstopp och bussar som ställs in så fort det börjar snöa.
Men med bil kommer man fram, även om det tar tid. Det är därför det ser ut som det gör på Essingeleden. Bilen är helt enkelt oslagbart säker och bekväm för alla de som måste åka från en ände av Stockholm till den andra.
Och fler blir de. I fjol flyttade 37 130 personer till Stockholm.
Bakåtsträvare som tror att man kan lösa trafikproblemen genom att försvåra biltransporter visar prov på en skrämmande brist på förståelse för människors villkor. För många är bilen enda sättet att få vardagen att gå ihop. Alla kan tyvärr inte bo i svindyra lägenheter på Södermalm och ta sig fram på cykel. Förbifart Stockholm kommer att underlätta tillvaron för enormt många människor och företag.
En förbifart kommer dessutom att förbättra miljön i Stockholm. Man vågar inte ens gissa hur mycket koldioxid och andra giftgaser som släpps ut av alla de tusentals bilar som i snigelfart rycker fram i köerna på Essingeleden.
Förbifarten borde ha byggts för tjugo år sedan!
Det vore nog intressant för Nätverket Stoppa Förbifart Stockholm att någon gång lämna innerstaden och ge sig ut i verkligheten, exempelvis ställa sig vid Essingeleden och andas en stund. Då kanske de insåg att några fler tunnelbanetåg inte räcker för att lösa upp Trafikpropp Stockholm.