Häromdagen hade jag besök av en fin dam i Vi Bilägares ljuslabb. Hon lät sig villigt ledas eller snarare rullas fram mot ljusmätaren, inte alls lika trög och motsträvig som hennes yngre systrar.
Men när jag tände ljuset på Rödluvan, som vår VW 1500 så passande kallas, så insåg jag att det har hänt en del på ljusfronten.
Calle Carlqvist hävdar visserligen med viss rätt att man omgående sänker farten vid mörkerkörning med Rödluvan, vilket är till fromma för säkerheten. Men med tanke på räckvidden på Rödluvans ljus skulle det behöva gå ytterst långsamt vid mörkerkörning. Man riskerar då att bli ett farligt och irriterande hinder för snabbare trafik.
Jag var ändå snäll mot Rödluvan. Jag satte mig för att gasa upp till omkring 3 000 v/min för att få lämplig effekt på ljuset vid landsvägshastighet. Men det hjälpte inte så mycket. Och helljuset var så svagt att ljusdatorn inte reagerade för skenet. Jag var tvungen att starta mätningen manuellt.
Allt var inte bättre förr, möjligen roligare, eftersom bilen då representerade något mer än bara en transportmöjlighet.
Bild
Nästa artikel
Biltestarbloggen