I fredags skrev jag om när jag gjorde bort mig i trafiken. Jag fortsätter på det inslagna spåret och ska här berätta om när jag gjorde bort mig rejält på en brittisk bilsalong. Jag rodnar faktisk än i dag när jag tänker på det.
Allt utspelades någon gång under 1990-talet i Birmingham. På stadens stora motorshow lanserades den återuppväckta och moderniserade Mini Cooper (inte den som BMW senare byggde, utan modellen innan).
Som utsänd reporter skulle jag förstås fotografera bilen. Men det gick inte så bra, eftersom en – i mina ögon – gammal skruttig gubbe hela tiden hängde över bilen och saboterade motivet. Tyckte i alla fall jag. Då…
Jag bad gubben flytta på sig lite, men så fort jag höjde kameran för att trycka av kom han tillbaka och ställde sig på samma plats vid Cooperns högra framskärm. Det hela upprepade sig ett otal gånger.
Jag blev mer och mer irriterad och till slut fräste jag till ordentligt: ”Kan du hålla dig borta från bilen bara en liten, liten stund så jag får ta mina bilder!”
Då tog mannen ett par steg fram emot mig, stannade och halade fram ett långt och mycket påkostat visitkort ur sin innerficka. Där stod med stora, sirliga bokstäver: ”John Cooper”.
Herregud, ”gubben” jag så envetet försökt köra bort var racinglegenden John Cooper i egen hög person. Gissa om jag skämdes.
Tänk att jag nästan handgripligen puffat iväg mannen som bland mycket annat låg bakom de extremt framgångsrika Cooper Climax-bilarna. De vann Formel 1-serien både 1959 och 1960, båda gångerna med Jack Brabham bakom ratten. Andra förarlegender som rattat de snabba Cooper-bilarna är Bruce McLaren och Stirling Moss.
Självklart har John Cooper också gett namn åt bilen jag kämpade med att försöka fotografera – utan mr Cooper själv. Ridå…