I dag mäter var och vartannat företag kundnöjdhet. Här betraktas lojaliteten till en viss vara eller tjänst som en kärnfråga. Bilbranschen noterar om kunden gör återköp eller planerar att göra det och om kunden är beredd att rekommendera sin bil till släktingar och vänner. Det är det traditionella sättet att mäta lojalitet. Ofta handlar det om rationell lojalitet, men väljer märke efter dagsaktuellt läge, exempelvis pris, rabatter, garantier med mera.
Men lojaliteten kan också vara av emotionell karaktär, det märke man valt från början håller många fast vid livet ut – trots att det kanske rent praktiskt, eller ekonomiskt, inte är det optimala valet. Den som valt sin bil av emotionella skäl kan till och med ha överseende med vissa fel och brister, allt för att rättfärdiga sitt eget köp.
Nu börjar sifforna för årets AutoIndex trilla in, och för första gången har vi med en delfråga i lojalitetsenkäten där ägarna får gradera hur pass mycket glädje som det enskilda bilinnehavet för med sig. En gradering i glädje (=lycka) är inte detsamma som en gradering i nöjdhet. En bilägare kan vara hur nöjd som helst med sin bil i det vardagliga livet, men graden av lyckokänsla med ett specifikt märke kan variera på ett helt annat sätt. Det är faktiskt inte så flummigt som det låter.
Det här är en av de frågor som vi ska ventilera när AutoIndex 2013 under våren presenteras för våra prenumeranter och lösnummerköpare. Vilket märke har de lyckligaste ägarna?