Bild
Nästa artikelAlvis vs Mazda
Publicerad 20 juli 2016
Biltestarbloggen

Alvis 12/70 från 1938, Stig Lytz ”sommarbil” i Österbotten.
Är i Finland och gör resereportage och långtestar vår Mazda MX-5. I Vasa blir vi oväntat uppmärksammade, både Yle och Vasabladet vill ha intervjuer.
Det är klart man ställer upp för kollegor. Jag vet själv som gammal lokaltidningsskribent hur besvärligt det kunde vara under sommartid när nyhetstorkan slog till. På annat sätt kan jag knappast tolka intresset av vår besök i svenskspråkiga Österbotten, eller?
Vår Mazda MX-5 drar otvetydigt blickarna till sig. Stig Lytz hos Vasas Veteranbilssällskap envisas att jag för jämförelsens skull måste hänga med på en tur i hans Alvis 12/70 -38 in i världsarvet Kvarken, med bil möjligt tack vare Replotbron, Finlands längsta - 1 040 meter - över till skärgårdsöarna Sandön och Björkön.
Det skiljer närmare 80 år mellan bilarna, men i sak blir upplevelserna desamma. Stigs Alvis har tidigare varit tävlingsbil, utan dörrar, och det krävs lite av akrobatik för att ta sig in i sittbrunnen. Väl på plats, visserligen obältad, uppstår samma känsla som i Mazdan – trångt, dånande ljud och hårrufs.
Bilen är lättstyrd och lättväxlad, skriker Stig i mitt öra när vi fräser fram över bron.
Just det, samma egenskaper har Mazdan, stabila vägegenskaper och en precis växellåda. Och nästan samma vindbrus.
Det är klart man ställer upp för kollegor. Jag vet själv som gammal lokaltidningsskribent hur besvärligt det kunde vara under sommartid när nyhetstorkan slog till. På annat sätt kan jag knappast tolka intresset av vår besök i svenskspråkiga Österbotten, eller?
Vår Mazda MX-5 drar otvetydigt blickarna till sig. Stig Lytz hos Vasas Veteranbilssällskap envisas att jag för jämförelsens skull måste hänga med på en tur i hans Alvis 12/70 -38 in i världsarvet Kvarken, med bil möjligt tack vare Replotbron, Finlands längsta - 1 040 meter - över till skärgårdsöarna Sandön och Björkön.
Det skiljer närmare 80 år mellan bilarna, men i sak blir upplevelserna desamma. Stigs Alvis har tidigare varit tävlingsbil, utan dörrar, och det krävs lite av akrobatik för att ta sig in i sittbrunnen. Väl på plats, visserligen obältad, uppstår samma känsla som i Mazdan – trångt, dånande ljud och hårrufs.
Bilen är lättstyrd och lättväxlad, skriker Stig i mitt öra när vi fräser fram över bron.
Just det, samma egenskaper har Mazdan, stabila vägegenskaper och en precis växellåda. Och nästan samma vindbrus.
Kommentarer
Alvis är vackrare än Mazda!