"Tyvärr ser Erik Rönnblom rapporten mer som dubbdäcksfientlig propaganda än som den forskningsrapport den faktiskt är". Det skriver Mats Gustafsson, projektledare på VTI, i ett svar på kritiken från Erik Rönnblom.
Thrust II är Richard Nobles andra skapelse efter Thrust I, vilken kraschades i närmare 800 km/t. Ryktet säger att intäkterna från skrotet som såldes lade grunden till efterföljaren. Under rekordkörningen i oktober 1983 i Bonneville tilläts inga andra fordon än Thrust II komma i närheten av den uttorkade sjöbotten. Detta för att inte Noble skulle sikta på fel linje och köra vid sidan av banan. Thrust II står i dag utställd på Coventry Transport Museum, efter att genom ekonomiska stöd från allmänheten räddats från att lämna landet i samband med en försäljning. Toppnoteringen från 1983 låg på 1 047, 49 km/t. Bilen designades av John Ackroyd.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Vet inte om någon kommer att läsa denna kommentar som skrivs så här långt efteråt, men här är några refelktioner:
Standardvägning i all ära, men hur validiserar man alla påverkansfaktorer? Och, framför allt, hur vet man vad som vore fallet om inte saltning alls existerade? De saltade vägarna ökar ju olycksrisken på de vägar som inte är saltade (även bortsett från smältvaten med mera) enbart på den grunden att de existerar. Från att ha ett bra grepp så hamnar man (oförberedd?) på en väg med betydligt sämre grepp. En skillnad som annars inte skulle existera.
Lägerleffe, man använder mössa samtidigt som man byter till rattmuff!
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.