Sommartest: Toyota Avensis

Semesterresa för hela familjen i ”nya” Avensis skulle inte behöva vara något problem. Framför allt rullar bilen tyst, tystast av alla i långtestet. Det är värt mycket, liksom att bilen även med last känns spår- och sidvindsstabil. Utrymmena är också bra, särskilt noteras det helt plana golvet för baksätespassagerarna. Tre i bredd går därför minst lika bra som i Audi, mittbältet är dessutom fäst i ryggstödet. Stolarna fram ser ganska enkla ut men ger bra stöd på långresan. Med last i bilen arbetar fjädringen följsamt, ”färden planar ut” som en testförare noterade, men med bara förare och en passagerare i bilen har upphängningarna svårare att suga upp ojämnheter och hålor – fjädringen ”stampar” i låg fart. I undanmanövertestet med full last (492 kg), takbox inräknad, kränger Avensis rejält och visar en udda växling mellan över- och understyrning. När bilen börjar sladda i knappt 75 km/tim släpper bromsarna trycket bak och trycket på de främre ökar – bilen understyr. Ett mycket tydligt antisladdsystem griper dock in och bemästrar det hela så att bilen trots allt rinner igenom utan konrivningar. Det känns och ser värre ut än det egentligen är.

Motorn och själva körningen är största problemen med Avensis. Att bilen är långsam ”upp till hundra” må vara hänt, värre är det med omkörningsaccelerationen. Inte ens när vi pinade bilen till det yttersta satte den nämnvärd fart och vid omkörning på hög växel befarade vi att flygfältet inte skulle räcka till… Det är snudd på farligt när en bil har så sävligt temperament. Olikt andra Toyota har Avensis dessutom diffust kopplingsingrepp och är närmast svårkörd, åtminstone när man ska iväg från trafikljusen.