Nästa artikel
Provkörning: Mercedes Benz C-klass (2014)
Provkörning

Provkörning: Mercedes Benz C-klass (2014)

Publicerad 18 april 2014 (uppdaterad 8 maj 2014)
Nya Mercedes C-klass har inte mycket kvar av det gamla epitetet ”baby-Mercedes”. Med större mått, mer standardutrustning och en uppsjö tillvalsmöjligheter är det en närmast klasslös bil, av hög klass.

Nya, fjärde generationens C-klass följer trenden i bilvärlden och har vuxit jämfört med föregångaren. Modellen kallas W 205 och är hela nio centimeter längre, fyra cm bredare och har åtta centimeter ökat axelavstånd jämfört med W 204. Formatet är därmed en smula större än hos arga konkurrenter från Audi och BMW.

Det är en viktig modell för märket, med 400 000 sålda exemplar per år står C-klass ensam för en fjärdedel av den totala försäljningen och andelen beräknas öka.

Även linjeföringen känns ”större” än tidigare, med mycket av nya Mercedes S-klass över karossens svepande bågar och bestämda knyck i front- och bakparti. Utrymmena för de åkande har vunnit en hel del på formatökningen. Även baksätet duger numera utmärkt för två åkande med ”långa knän” och där framme har man sedvanligt ordentlig skjutmån på stolarna. Bakre ryggstödet är delbart i proportionerna 40/20/40 oavsett utförande.

I den förra modellen bestod tio procent av kaross och balkar av aluminium, i den nya exakt hälften. Omkring 100 kg har skurits bort tack vare användningen av lätta material – men också genom att minska bränsletanken till ynkliga 41 liter. Därmed har man kunnat spara vikt i EU-klassificeringen. ”Bilen drar ändå så lite”, försvarar sig Mercedes. Kunder som så önskar kan dock beställa en större tank, 66 liter, för 600 kronor.

Överlag råder sedvanligt gedigen Mercedeskänsla, men det har blandats en hel del flärd i anrättningen. Inredningen är elegant, med ett helhetsintryck långt från det torra, sakliga som tidigare kännetecknat den här serien. Förarmiljön påminner starkt om den i S-klass och ger både lyxkänsla och utmärkt ergonomi, trots alla oräkneliga funktioner som tryckts in. Grafiken är ny och lockar med friska färger, mellan stolarna har tillkommit en ”touchpad” för navigering mellan menyerna i den fristående displayen mitt på panelen. Automatlådan har givetvis rattspak och alla versioner av C-klass, även den enklaste så kallade grundversionen, får eljusterad förarstol. Det finns tre grundutrustningsnivåer ytterligare: Avantgarde (plus 21 900 kronor på respektive modells grundpris), Exclusive (26 500 kr) och AMG Line (43 700 kr). Av dessa är det bara ”Exclusive” som får den traditionella Mercedesfronten med stjärna på motorhuven, övriga har stjärnan nere i grillen.

Jag kör provbilen, en 170-hästars C220 BlueTec-diesel som kommer att bli det vanligaste alternativet, på sörmländska småvägar. Bilen är extrautrustad till tänderna, bland annat med ställbar luftfjädring (Airmatic, 13 700 kronor) och går mer komfortabelt än någon annan bil jag kan påminna mig i den här storleken. Fjädringen sväljer allt som kommer i dess väg, samtidigt finns det en ”analog” och direkt kontakt med de styrande framhjulen. Det finns fyra körlägen att välja bland, där fjädring, gasrespons, styrning etc. ställs om. Två av dem är sportlägen men jag nöjer mig ganska snart med att tuffa på i komfortläget.

Detaljnyheter finns hur många som helst: head-up display för första gången i C-klass, ny, viktbaserad barnstolsavkänning på passagerarplats fram öppnar för fler barnstolsmärken än Mercedes’ egna, adaptiva strålkastare med LED-teknik (17 900 kronor), 360-graders parkeringskamera etc.

Utbudet är begränsat till en början men kommer på sikt att bli minst lika rikligt som tidigare. Förutom den provkörda C220-dieseln finns två bensinvarianter, C180 med 156 hk och C200 med 184. Ett Businesspaket för 14 900 kronor omfattar ”Avantgarde-exteriör”, direktstyrning, navigationsförberedelse och 66-literstank. I Business Plus (29 900 kronor) tillkommer LED-strålkastare, aktiv p-assistent med Parktronic samt 230 V-uttag bak. Ett speciellt tjänstebilsutförande för C220 BlueTEC kallas ”Fleet Edition” och säljs för bara 299 900 kronor – till företag enbart. Prisnivån är överlag faktiskt något lägre än för den utgående modellen, särskilt med tanke på att åtskilliga tillvalsgrejer då är standard nu (Audi 20-ljudanläggning, tvåzons klimatanläggning, regnsensor, farthållare etc.)

I höst kommer kombin, bilen för två tredjedelar av dem som fastnar för C-klass, på lite längre sikt också de fyrhjulsdrivna versionerna och krutpaketet C63 AMG.

Diskutera: Vad tycker du om nya Mercedes C-klass?

Testinformation

Modeller i det här testet:

Mercedes-Benz C220 BlueTEC Automat

Betyg

  • 5 = Utmärkt
  • 4 = Mycket bra
  • 3 = Bra
  • 2 = Godkänt
  • 1 = Underkänt
Mercedes-Benz C220 BlueTEC

PRIS, FRÅN KR: 338 900.
MODELL: Fyradörrars sedan.
SÄLJSTART: Nu.
MÅTT, CM: L 469/B 181/H 144.
TJÄNSTEVIKT, KG: 1 565.
MOTOR: 4-cyl längsmonterad rak turbodiesel, två överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder. Volym 2 143 cm3. Max effekt 170 hk (125 kW) vid 3 000–4 000 v/min. Max vridmoment 400 Nm vid 1 400–2 800 v/min.
KRAFTÖVERFÖRING: Bakhjulsdrift, 7-växlad automatlåda.
PRESTANDA: Toppfart 233 km/tim. 0–100 km/tim 7,4 s.
DEKLARERAD FÖRBRUKNING: 4,3 l/100 km.
CO2-UTSLÄPP: 109 g/km.
KONKURRENTER: Audi A4, BMW 3-serie, Lexus IS, Volvo S60.
VAD NYTT? Helt ny, fjärde generation av C-klass.
FÖR VEM? För drygt 2 000 svenska kunder i år, inkl. kombin.
PLUS: Komfort, köregenskaper, inredning, säkerhet.
MINUS: Autobroms ej standard, liten tank.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#b • Uppdaterat: 2014-04-18 20:27
Thommys

OM651 som den 4-cylindriga dieselmotorn heter internt (Mercedes har även en 6-cylindrig dieselmotor OM642) finns i flera versioner och cylindervolymer. Motorn kom 2008. Den har hela tiden haft behovsstyrd oljepump (och lika så vattenpump). Om det skulle vara ett stort problem med att denna inte klarar -10°C borde detta ha uppdagats tidigare. Jag har själv en OM651 i min bil och jag har många gånger på jobbet låtit den stå på tomgång i sträng kyla både 20 och 30 minuter och inget har hänt.

#c • Uppdaterat: 2014-04-18 21:01
Roger Skagerström

Vetefan. Utsidan är inte mycket att hurra över. Och insidan var *för mycket*. Fingeravtrycks-pianolack precis överallt - även på ytan man ska röra fingret på?! Ser ut som nån slags retro-sportbil eller nåt. Allt blänker och gnistrar. Det enda som saknas är i princip att klä brädan i läder med X-sömsmönster...

Nej då skulle jag nog hellre ha en Audi eller en BMW. Mycket mer avslappnande förarmiljö. Konstigt när A-klassen är så clean och trevlig innuti.

#d • Uppdaterat: 2014-04-18 23:05
Thommys

Pianolack är standard. Det finns sju olika dekorelement att välja på. Den som jag provkörde hade pianolack. Jag gillade det inte alls. Framför allt så syns varje liten prick på det. Det ser alltid dammigt ut. Jag gör som Kapten - väljer alltid valnötsrot.

#e • Uppdaterat: 2014-04-19 09:17
Hackenbush

Dammar man av 5 gånger om dagen så är pianolack snyggt.

#f • Uppdaterat: 2014-04-19 14:07
Thommys

Du är rolig du Hacken :-) Dammar man av instrumentbrädan 5 gånger om dag då är man en sann bilentusiast.

#g • Uppdaterat: 2014-04-20 13:16
Roy J

Jag har alltid varit intresserad av ergonomi, vilket är detsamma som optimala funktioner. De som läser regelbundet här i trådarna har knappast undgått det.
Under min tid som skyddsombud fick jag ibland invändningar som gick ut på att man tyckte vissa lösningar var snyggare och att man visste väl bäst själv - vilket sen när problemen visade sig i form av huvud-, rygg-, nackvärk och andra problem inte alltid var så sant.
Att vara omedveten är inte detsamma som att vara opåverkad.

Så när denna eleganta skapelse, dock med fula sidoveck och lite överarbetad interiör (med säkert stor imponatorfaktor) nu släppts, blir jag extra kritisk. Är det bara utanverk eller är det verkligen genomtänkt?

På 60-talet började man få upp ögonen för synergonomin och panelerna fick polstrad, svart översida för att inte spegla sig i vindrutan, de kromgnistrande signalhornsringarna och kromomgärdade mätarna försvann med mera.
Och nu har blinblinget sen en tid återkommit.
Ventilationsgaller speglar sig i sidorutor, fejkaluminium skickar solblänk i ögonen och är det svart så är det högblankt - som i denna.

Här har man dock avhållit sig från det mesta i kromväg, undantaget den onödiga kanten på den där infopanelen som ser ut som vilken lös GPS-navigator som helst. Dock är placeringen bra.
Denna blandning av högblanka ytor och aluminium ger ett onödigt rörigt intryck. En vilsam förarmiljö är så mycket viktigare. Det är så att man längtar tillbaka till Saab 9000.
Knappar i ratten kan vara bra - men inte alltid och definitivt inte om de är många. Bara för att knapparna sitter på en tumlängds avstånd så innebär det inte automatiskt att man hittar rätt knapp. Här verkar det dock måttligt.
Att de valt bort pekskärm är mycket bra. Däremot är både BMW och Mercedes förtjusta i länga knapprader där man mer eller mindre måste räkna sig fram. Den i mittkonsolen är åtminstone uppdelad, men den till vänster om ratten kan inte vara rolig att handskas med.

Jag ska inte än en gång dra argumenten för att ha hastighetsmätaren till höger (eller helst i mitten) och varvräknaren till vänster, men det vore ju kul att någon enda gång få höra argumenten för det omvända - som Volvo, Mercedes, BMW och ett antal andra använder sig av.

En detalj, som säkert ingen av er tänkt på, är färgen på mätarnålar.
Nålen, visaren, är vad man snabbast måste uppfatta, alltså ska den kontrastera maximalt mot bakgrunden. Är bakgrunden svart (som ju är det vanligaste när nu modetrenden med ljusa tavlor dött ut - de som ansågs så sportiga) så ska förstås visaren vara så ljus som möjligt. Ljust gulgrön hamnar i det färgområde där våra ögon har störst känslighet men även gul eller gulorange är OK. Den färg som vi upplever som mörkast är rött och alltså olämpligast. Vitt är förstås allra ljusast och bäst under förutsättning att man inte får speglingar i instrumentglasen.
Riktigt illa speglingar var det en gång i tiden i ett folkaskåp jag körde som hade instrumentglas som var lätt koniska och därför gav radiella speglingar oavsett hur ljuset föll. Dessa speglingar kunde dölja den vita visarnålen.

Interiören får naturligtvis vara trivsam och ombonad, men blingbling är inte samma sak. Och förarmiljön ska vara lugn, logisk och snabbuppfattad.

#h • Uppdaterat: 2014-04-20 14:56
Pensionären

Håller med Roy. När jag beställde min Golf 2014 så fanns bara piano svart på instrumentpanelen till den variant jag ville ha. Frågade då om man inte kunde få en variant av instrumentbräda som fanns på de enklare modellerna men det gick inte! Det är ett ofog med blanka och ljusa saker som speglar sig i inredning och vindrutan vid mörkerkörning. Matt och mörkt ska det vara vid förarplatsen. Lättlästa instrument och lättfunna knappar ska det vara till de funktioner man använder under körningen. Inställningar man gör vid stillastående bil kan med fördel göras via touchdisplay.

#i • Uppdaterat: 2014-04-20 23:19
Hackenbush

Att Mercedes gör trevliga och lättlärda förarmiljöer är det inga som helst tvivel om. När det gäller det skall Mercedes ha en eloge.

#j • Uppdaterat: 2014-04-21 08:37
Pi

Skulle liksom Roy och Thommys vara intresserad av att höra vilka underbyggda argument son finns för att placera hastighetsmätaren till vänster och varvräknaren till höger. För mig räcker det att sätta sig i bilen och greppa ratten i den vanliga "10 i 2"-fattningen för att inse det motsatta för det är ju rätt bra att se hastighetsmätarens lägre register också... Sen detta med pianolack och högblank-krom - det hör inte heller hemma i en förarmiljö. Satt bl a i en ny Kia Ceed med lite bättre utrustning där just denna trend anammats med massor av speglingar som följd. Matt krom och matt svart fungerar utmärkt och kan se minst lika elegant ut.

#k • Uppdaterat: 2014-04-21 09:03
Thommys

Roy "Jag ska inte än en gång dra argumenten för att ha hastighetsmätaren till höger (eller helst i mitten) och varvräknaren till vänster, men det vore ju kul att någon enda gång få höra argumenten för det omvända - som Volvo, Mercedes, BMW och ett antal andra använder sig av."

Håller med dig fullständigt. Det har jag också påtalat fler gånger här. Jag kan nästan dagligen reta mig på det i min B-klass.

Jag tror att placeringen i Mercedes kommer ifrån tiden då hastighetsmätaren satt i mitten. Även då satt varvräknaren till höger och som en naturlig följd flyttades hastighetsmätaren till vänster.

Jag längtar till den dagen instrumentklustret blir en skärm som går att "hacka". Då ska jag byta plats på mätarna i min bil (har dock ingen kompetens på det området). S-klass har det på en skärm idag.

Vad gäller krom och glitter. Håller delvis med dig. Men det viktiga här är dess placering i förhållande till rutornas vinklar så att de inte reflekteras i synfältet. De kromade luftdysorna i min bil är inte störande. Allt var inte bättre förr heller. Mercedes W124 ("E-klass" 1984-1994) har inte mycket krom i inredningen. Men ändå så hade den en reflekterande överdel av den svarta matta överdelen på instrumentbrädan i rutan mitt framför föraren. Det är mycket värre än bättre placerat krom.

Knapparna till vänster om ratten är inte så bra placerade, nej. Det blir som du säger. Man får lära sig utantill och räkna. Men samtidigt är det knappar som man inte direkt måste trycka på under körning för de flesta är tillför att avaktivera system. Det är 6 st knappar som mest (beroende på tillvald utrustning) Från vänster. Styrningsassistent - Spårhållningsassistent - Parkeringsassistent - 360° kamera - HUD - plus en ledig knapp.

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.