Många upplever bilen vara en lika självklar del av hemmet som en spis eller ett badrum och bygger upp tillvaron kring den i stället för att låta behovet styra. En kollega undrade oroligt när jag under en tid var utan: ”Men hur gör ni när ni storhandlar?”
Mitt svar var lika chockerande som enkelt och han har fortfarande inte hämtat sig, vi storhandlar inte! Man kan faktiskt gå till affären, om än ofta, och bära hem kassarna. Det blir dyrare när man inte kan utnyttja stormarknadernas extrapriser, men räknar man in bensin och andra utgifter går det nog på ett ut. (Och det är heller ingen tillfällighet att min storhandlande vän väger femton kilo mer än jag gör.)
Föreställ dig hur bra svenskarna skulle må om de tvingades gå någon kilometer varje dag. Blodfetterna skulle sjunka för varje liter bränsle vi inte sätter fyr på.
Men så är det inte. Folk åker till macken för att köpa kvällstidningar, chips och smågodis och buken sväller. All statistik pekar på att vi går (rullar…) mot samma övervikt som världens mest bilberoende nation USA. Där betraktas man med djup misstro, som ett obegripligt väsen om man inte kan redogöra för sitt val av bilmärke.
När jag bodde i Boston i början av 1980-talet begrep folk att jag naturligtvis inte hade köpt bil där men, vad hade jag för kärra i Sverige? Ingen förstod mitt svar, att jag inte ägde någon, så de upprepade helt enkelt frågan helt övertygade om att det berodde på språkförbistring. En man utan bil var i deras ögon en halv människa, en ömkansvärd figur utan mening.
Jag upplevde något liknande när jag och min dotter var i Thailand år 2000. ”Var är mamma?” frågade alla thailändare. När jag sa: ”Jag är inte gift, det är bara jag och min dotter som är här” blev de djupt bekymrade.
Oron för mig och mitt meningslösa liv var uppriktig och rörande. En man utan hustru och stor familj var i deras ögon, i ett land där familjen betyder allt, även då en ömkansvärd figur utan mening.
För oss i väst har bilen kommit att bli en familjemedlem. Föräldrarna skjutsar sina ungar till olika typer av aktiviteter som anpassas efter att alla är bilburna.
Finns det en enda läsare, född på 1950-talet eller tidigare som kan påminna sig ha blivit skjutsade till hockeybanan? Åkte vi skridskor ändå? Jajamensan. Vi gjorde allt från balett, handboll och brottning utan att föräldrarna skjutsade oss en enda gång. Vi gick, åkte spark eller gemensam buss (den som gick till slalombacken).
På somrarna cyklade vi till fotbollsplanen och jag tror inte någon av oss känner sig traumatiserad av att föräldrarna inte stod och väntade vid bilen efteråt. Man cyklade hem igen, fick en limpmacka med kaviar och så var det inget mer med det. Idag försvarar storstadsborna sitt bilägande med just argumentet ”skjutsa barnen och storhandla” och många villa-ägare ”bara måste ha två bilar, annars går det inte”. Jag har själv kört dottern till skolan (700 meter) när det var lite ruggigt ute.
Hur har vi hamnat där? Bilen är praktisk men också den största folkhälso-boven eftersom den lockar fram slöfocken inom oss. Man behöver inte ha ambitionen att rädda miljön för att dra ner på sina årsmil. Det räcker med att tänka på sina egna kranskärl och att lära ungarna ta hand om sig själva.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Att åka till en stormarknad har fördelen att de oftast har allt man behöver handla i samma affär som mat, hus och hem artiklar, husdjursartiklar, kroppsvård, bil-tillbehör, musik, film, stereo artiklar. Så man behöver inte åka till flera olika affärer. Dessutom för vår del har man i byns affär i stort sett endast mat. En resa i månaden för storhandel och sen kan man köpa bröd och mjölk i byns affär. När det småhandlas i byn så går vi oftast ner och gör det för jag föredrar en promenad framför bilkörning. Jag har med åren tröttnat på bilkörning eftersom jag jobbat mest som konsult och har tillbringat massvis med tid på våra vägar i jobbet. Bilen är mest ett nödvändigt ont när man bor i en liten by.
Tack, bra krönika.
Det är svårt att klara sig utan bil på landsbygden idag när alla näraffärer är nerlagda och bussen endast är anpassad för skolans tider. Ska man till samhället och jobbet måste man ta bilen om man inte ska gå flera mil. Visst får man rört på sig mer när man bor på landet, men det är inte självklart. På vintern när det är mörkt är det inte lika lätt att ta en kvällspromenad som i staden och samhället som har gatubelysning. Då blir man mest sittandes hemma med mörkret in på knuten. Men då kan man ta bilen in till samhället och ta en promenad där. Så bilen bidrar inte bara till mer sittande.
Jag bor på rena vischan och är tvungen att åka bil för att handla, närmaste affär ligger 10 km bort.
Sommartid går det ju att cykla, men det är lite tidskrävande.
Men i den närmaste staden där jag bodde för många år sedan och där det då var livsmedelsaffärer i nästan varje kvarter, har man nu väldigt svårt att handla utan att använda bil.
I de centrala delarna finns endast tre-fyra affärer kvar och det är ändå en stad med över 100000 invånare centralt och dessa affärer är svåra att nå med bil eftersom det är ytterst begränsat med parkeringsmöjligheter.
.
Av den anledningen åker de som har bil till stormarknader utanför stadskärnan för att handla.
Det är värre för de som inte har bil, då blir det att släpa varor på bussen eller att gå flera kilometer.
Cykla går ju naturligtvis om man är en presumtiv kamikazecyklist.
Det är just dessa racerstollar som gjort att jag så sällan som möjligt går i staden.
Saabnisse m.fl.@ "då var det livsmedelsaffärer i nästan varje kvarter,"
Anledningen till att affärerna försvunnit är att folk slutade handla i dem och tog bilen till en affär längre bort därför att varorna var billigare där.
Att bilresan kostade mycket mer än besparingen övergick deras matematiska förmåga.
snabb95 det beror på hur mycket man handlar på stormarknaden.
Köper man bara ett bröd och ett par liter mjölk betalar sig inte resan men handlar man mat för flera veckor i taget blir kostnaden för bilresan en droppe i havet gentemot vad man tjänar in på maten som ofta är väsentligt dyrare i den lilla affären på orten. Att den lilla affären har dyrare matvaror beror mest på att de inte kan köpa in de kvantiteterna som behövs för att ge lågt pris. Det är dessa affärers dilemma.
De små inköpen som behövs ibland gör man i den lilla butiken i byn för just de inköpen precis som du säger lönar sig inte att köra till stormarknaden för.
snabb95, det är bara halva sanningen. Mycket beror på att omkostnaderna ökat och då inte minst lönekostnaden för affärerna. Det ställs också högre krav av leverantörerna på att köpa vissa kvoter för att de ska leverera. Förr gick en affär ihop med färre kunder än idag.
Hackenbush@ Jag tror ändå inte att Du kan spara in bilresan vid storköpet. I synnerhet om Du räknar på både den rörliga och den fasta kostnaden. Vilket Johan Norberg kan göra som inte har någon bil.
Snabb95
Jag har 2 mil till vår stormarknad och där köper jag bröd 10kr billigare per limpa och mjölk ca 4kr billigare per liter. Jag har förstår ingen skuld på bilen och övriga fasta kostnader har jag oavsett om jag handlar i byn eller kör till stormarknaden.
Bensinkostnaden är 48 kr räknat på 0.8L/mil och 15kr/liter.
Bara bensinkostnaden fram och tillbaka får jag tillbaka på 4 limpor bröd och 2 liter mjölk och jag kan försäkra dig att det är inte det enda jag köper när jag storhandlar.
Jag älskar att åka bil och när jag promenerar drömmer jag om att åka bil eller motorcykel. Att vara utan bil och motorcykel skulle orsaka ett hål i min själ. Visa mäniskor saknar intresse men för min del är det bland det roligaste som finns. Att smiska rätt bil eller motorcykel på bana är närmaste himmelen man kan komma och bara sex kan matcha känslan (1 sekund till varvtalsstoppet, nästa växel, vrrrrrrrooooom, bromsa, kurva, överstyrning, burnoooooout vid utgången, aaah:). Sorry Johan, tycker om dina krönikor men du skriver i fel tidning ;)
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.