Citroën vill göra DS till statusmärke

Det är ju sant att Citroen inte tror att DS är premium eller i närheten av det ännu.
Det är ju Raphael som anser att DS är premium.
Ni får hålla isär vem som sagt vad.

Sedan att R. förmodligen är ensam i universum att anse det hör inte hit. DS ÄR premium ju ;-)

Skämt åsido, franska bilar har aldrig varit och kommer aldrig bli premium.

Micke, jag tror du missar mitt resonemang. Det finns ingen poäng för PSA att skapa en form av koncernlojalitet - och det beror på att märkena Citroën och Peugeot har sina starka följare. Jag är medveten om att Volkswagen och Audi, Skoda och Seat har en koncernlojalitet där den som gillar Seat också gillar Audi för det är i princip samma bil. Det är precis samma tänkande som GM - må det vara Chevrolet, Buick eller Cadillac, de är alla GM och gillar man Chevrolet så gillar man Cadillac. De har kunder "in house".

Det går inte att göra så med Citroën och Peugeot därför att dessa märken har separata och starka identiteter och sina trogna följare, inte minst nere i Europa. Det är därför som Citroën och Peugeot har kunnat erbjuda marknaden liknande bilar till liknande priser men under olika varumärken just för att dessa märken har så stark märkesidentitet och som är separat från varandra.

Men eftersom den europeiska bilmarknaden de senaste åren har lagt sig på nivåer som var för 20 år sedan, så får man tänka på ett annat sätt för utrymmet på marknaden är för litet för att konkurrera inbördes mot samma kunder - och det är det som PSA nu ändrar på och gör att deras märken lägger sig i olika prissegment och ger olika erbjudanden.

Visst är det så att bilarna behöver säljas på sina egna ben. Att man väljer en DS5, exempelvis, för att man vill ha just en DS5 och inte något annat. Och jag ser inga problem med det, för idén med DS är just att vara ett märke som sticker ut. Redan idag så har DS en avantgardistisk design, en mycket speciell yttre och inre stil. Titta på DS5 exempelvis, den liknar ingen annan bil på marknaden idag - varken utanpå eller inuti. Och det finns inte ett uns spår av Peugeot i den yttre eller den inre designen. Den har en helt egen och unik stil på marknaden idag.

Peugeot har i jämförelse en mer modest stil. Om man uppskattar avantgardistisk och uttrycksfull design, då väljer man en DS. Man tittar inte ens på en Peugeot, man funderar överhuvudtaget inte ens på en Peugeot, för man tycker att Peugeot, Audi och liknande är för anonyma och tråkiga. DS vänder sig till den som vill ha en uttrycksfull bil och en uttrycksfull stil, detta är bilar som verkligen syns i trafiken och som människor vänder på huvudet för och tittar på när man åker förbi. Vill man vara anonym och smälta in i villakvarteret, då funderar man inte ens på att köpa en DS, bilarna syns för mycket för det.

Men en Peugeot är mer modest, lite mer tillbakadragen, det är en stilfull bil och den vänder sig till kunder som tycker att en DS är alldeles för mycket på alla sätt och vis.

Så DS och Peugeot har väldigt olika kunder och konkurrerar inte om samma köpare. DS i sig erbjuder ett extra värde genom sin extraordinära och speciella design. Antingen älskar man det, eller så hatar man det. Det är en design som ingen är likgiltig för.

Och då handlar det inte längre om man ska köpa en Audi eller Volkswagen eller Peugeot eller en Volvo istället för en DS, för DS spelar på känslor. Den vänder sig till de som blir förälskade i designen utanpå och inuti. Blir man kär, finns inga andra alternativ. Det är inget intellektuellt val, utan det handlar helt och fullt om känslor. Det är bilar man köper med hjärtat, inte med hjärnan som funderar över vilken bil som har mest status eller inte.

Och blir man inte kär, blir man inte så förälskad, då kommer en DS inte ens på fråga.

Dina argument Micke uppfattar jag som helt och fullständigt intellektuella, och de visar för mig att du har missförstått vad DS står för och vad DS kommunicerar till kunderna genom sin extraordinära design med allting på och fyrdubbla portioner.

Det är en bil som går bortom rationellt tänkande, och därför handlar det inte om att fundera intellektuellt och leta värden hit och dit i jämförelse med andra märken. För antingen blir man kär i den eller så blir man inte, och blir man kär så köper man den. Blir man inte kär, blir man inte emotionellt berörd, då blir det inget köp.

Det är vad DS handlar om, inget annat. Och det är väldigt modigt av PSA att satsa just på det.

Peter E, du har givetvis rätt.
Men skämt åsido, självfallet har du fel som vanligt. Citroën anser visst att DS är premium, det som hon talar om i videon, vilket jag redan har förklarat för Peter E, men i vanlig ordning när jag kommunicerar med honom så måste jag alltid skriva flera gånger innan han förstår mig, nå det som hon talar om i videon det är ju att de är medvetna om att det kommer att ta tid för *marknaden* att uppfatta märket som premium. Men visst är DS premium redan idag, det anser både jag och Citroën. Däremot har marknaden inte begripit det än.

Sedan gällande att franska bilar aldrig har varit premium och aldrig kommer att bli premium. Ja Peter E är som vanligt en storskämtare. Jag skrattar gott åt det skämtet, vilken skojare du är Peter E!

Raphael och jag kan ju som bekant inte se vad den andre skriver;-)

Citat från ett av mina tidigare inlägg i tråden här: ""Redan 2011 deklarerade Raphael att DS är premium; "Citroën DS är faktiskt premiumbilar."

http://www.vibilagare.se/test/biltester/nybil/biltest-alfa-romeo-giuliet...

Nu kan vi läsa att den svenska representanten 2014 anser att så inte är fallet. "För Audi tog det 20 år att få sin premiumstämpel och det här kommer också att ta tid, säger Lena Rönnelius Ericson.""

Så t.o.m. tillverkarens representant anser inte att märket är premium;-)

Som svar på Peter E:s roliga skämt om att franska bilar aldrig har varit premium. Peter E har alltså aldrig hört talas om Bugatti. Bugatti Automobiles SA grundades 1909 i Alsace, och det ligger faktiskt i Frankrike. Tyvärr försvann märket efter att endast 8 000 bilar såldes, mycket på grund av Bugatti Royale - världens finaste bil på sin tid - var en för dyr excess samtidigt som världskrigen raserade det mesta. Tyvärr köpte Volkswagen upp namnet, och det är ju intressant att för att Volkswagen skulle gå premium så var de tvungna att köpa upp ett franskt bilnamn. Det säger en hel del om styrkan i Frankrike som varumärke för premiumtillverkare.

Något av de vackraste bilarna som någonsin gjorts var bilarna från den franska premiumtillverkaren Delage, och jag vill särskilt nämna Delage D8 120 SS, Letourneur et Marchand Coupe från 1937. En sagolik bil!

Och så har vi förståss Delahaye. Delahaye gjorde bilar som man kunde gråta av lycka när man såg dem. Detta är visuell orgasm, detta är hänförelse och nirvana, detta är bilar som var unika i bilvärlden. Nej detta var inte premium, detta var över premium. Detta var bilar för Gud!

Delahay 135 MS med kaross av Figoni et Falaschi, från 1930-talet, är den vackraste cabriolet som någonsin har tillverkats någonsin. Detta är bilen att bygga ett tempel kring, detta är bilen att tillbe, detta är Gud, detta är religion! Detta är att vandra i munkkåpor kring i diup hänförelse och andaktsfull och respektfull tystnad och meditation.

Sedan har vi exempelvis Ballot Lagache & Glatzman (1920-talet) som gjorde en 3-sitsig roadster som var väldigt fin den med. Absolut premium.

Vi har märket Facel-Vega som gjorde premium-premium brut de brut. Mycket snygga bilar de med.

Talbot under 1930-talet var också en fransk premiumtillverkare.

Så vi kan enkelt konstatera att Peter E har fel när han påstår att det aldrig har funnits några franska premiumbilar. Men vi vet ju att han skämtade så vi ska därför inte ta hans uttalande så allvarligt. Och givetvis kan Frankrike ha premium igen. DS är premium. Första Citroën DS var premium. DS är premium igen. Det tillhör historien i DS att vara premium.

Utanför Sverige så har Peugeot bättre rykte än i Sverige. I Sverige är det den danska firman KW Bruun som är ansvarig. Peugeot Sverige ägs alltså inte av Peugeot SA utan av KW Bruun. KW Bruun har en del att jobba på för att förstärka ryktet. Produkterna har Peugeot redan, och de har en hög kvalitet och känsla idag. Alltså den upplevda kvaliteten hos Peugeot är väldigt bra idag, de känns väldigt bra invändigt och det är det inte bara jag som tycker... Även den faktiska kvaliteten är bra. Men KW Bruun behöver få ordning på service och verkstäder för att göra kunderna så nöjda som möjligt och jag tror det är där man kan vinna mer förtroende för märket.

Jämförelsevis så har Citroën bättre service och verkstäder och nöjdare kunder. Bilarna har inte högre kvalitet, och inte sämre kvalitet heller, men kunderna är mer nöjda och det handlar om att Citroën Sverige - som ägs av Citroën SA - har fått ordning på service och verkstäder sedan missen att flytta till Danmark, men sedan ett par år de tillbaks i Sverige igen med huvudkontoret och det har service och verkstäderna och kunderna tjänat på.

Om VW kan jobba upp sig så kan givetvis Peugeot också göra det. Betänk att om VW kan klara hur många fel med DQ200-lådor som helst utan att kunderna flyr märket, om Audi kan klara hur mycket fel på styrning som helst och hur många motorskador som helst och dyra reparationer som helst och de ligger dåligt till i Länsförsäkringars statistik och är bland de dyraste märkena att äga på grund av att de går sönder och de gör sönder dyrare än andra (enligt Länsförsäkringars statistik över motorskador och enligt brittiska Reliability Index= så har Peugeot goda förutsättningar att gå om Volkswagen och Audi på många sätt. På 60-talet och 70-talet var Peugeot ett finare märke än Volkswagen i Sverige.

Men VAG har alltid sålt bra i Sverige, det är en lång tradition. Jag tror dock att både Peugeot och Citroën kan sälja mycket bättre, även fast svenskar är kallsinniga till dem just nu. Frankrike ligger ju längre bort än Tyskland, många svenskar känner sig närmare tyskarna och det påverkar svenskarnas val.

Nu är inte Sverige PSA-gruppens huvudmarknad, så det viktiga är ju att PSA når bra framgång nere i Europa och de har framgång nu och bra framgång. Tittar man på den europeiska bilmarknaden exklusive Sverige så ser den helt annorlunda ut än som det ser ut i Sverige.

Men Raphael, klart som korvspad att VW köpte namnet och rättigheterna till Bugatti.
Fransmännen klarade ju inte av att bygga bilarna.

Man kan ju se på dina andra exempel på fransk "premium" Var är dom idag?

Borta med vinden, luftslott, innehållslösa.
Precis som premiumdrömmarna för Citroen.(Eller DS, skitsamma vad de kallar sig)
Om du inte redan visste det så är det faktiskt marknaden som bestämmer om en bil är premium eller ej.
Inte Citroen.
Definitivt inte du :-)

Rapahel,
Jag kan hålla med om att PSA inte verkar eftersträva koncernlojalitet. Fast detta förstår jag inte heller egentligen. Om någon nu slutar köpa Citroen så är det väl bättre om de köper Peugeot eller DS av "gammal vana" än att de väljer bland alla biltillverkare förutsättningslöst.

Det jag säger är att inte ha tydlig koncerntillhörighet och modeller som gör att de olika märkena kan jämföras med varandra leder till problemet att vart och ett av deras märken måste stå på egna ben. Det finns ingen möjlighet att göra enkla jämförelser för en konsument. Varje gång en konsument skall övertygas om vad som är premium eller ej så börjar PSA med ett blankt papper. De gör det helt enkelt onödigt svårt för sig.

Att välja DS av förälskelse hade ju varit troligare om man redan varit lite småkär i någon annan PSA-produkt och kände att de var av samma skrot och korn.

Du säger att mina argument är intellektuella men att DS vänder sig till känslorna.

Det är sant att jag försöker argumentera med sakliga argument. Sakliga argument till varför människor gör sakliga val. Och framförallt också sakliga argument till varför människor gör känslomässiga val.

När man studerar VAG:s produktdifferentiering och vilka alternativ som finns i de olika märkena, var de överlappar och var de inte överlappar, vilka enstaka toppmodeller som finns i billigare märken, vilka stora modeller som finns i billiga märken men som inte finns i toppmodell, etc. så är det lätt att identifiera vilket skolboksresonemang som ligger bakom respektive differentiering. Det är lätt att som åskådare hitta de naturliga bryggorna som gör att en konsument kan hoppa till ett annat märke inom samma koncern när livssituationen förändras. Sakliga argument avseende varför människor tar både sakliga och känslomässiga beslut.

När jag läser om PSA:s differentiering så hittar jag inte sådana klassiska skolboksexempel. PSA:s väg känns mer som undantagen man hittar i teoriböckerna - "sen kan man ju också tänka sig att man...".

Varför skall man t.ex. differentiera i sådan utsträckning att koncerntillhörighet nästan göms. Då har man ju inte i sin marknadsföring nytta av att tillhöra en och samma koncern. Med marknadsföring menar jag inte reklam etc utan allt som har med att förmedla produktens förträfflighet. Då blir det ju som om PSA är tre mindre biltillverkare. Jag förstår resonemanget - men jag tycker det är svårare att känna att det är klart det kommer funka.