Biltest: Chevrolet Cruze, Ford Focus, Hyundai i30 (2012)

På några år har spelplanen för kombibilar i den så kallade Golfklassen ritats om. Japanska modeller sålde länge i drivor i vårt land men i dag letar man förgäves efter en kombi i Golfstorlek från Mazda, Toyota, Nissan eller Mitsubishi.

Istället har sydkoreanerna tagit över. Det kan inte ha undgått någon vilken säljframgång Kia Cee’d och Hyundai i30 haft, både som halvkombi och riktig kombi. Modellerna är tekniskt sett närmast identiska och båda kombiversionerna lanseras under hösten i sin andra generation, Hyundai först och Kia lite senare.

Gemensamt för båda är att de tagit ytterligare steg uppåt när det gäller finish och design. Det är inte bara budgetskäl som gör att folk väljer koreanskt numera.

Andra sydkorean i testet är den pinfärska Chevrolet Cruze kombi. Modellen är så ny att vi fick testbilens registreringsnummer på plats i sista minuten innan vi satte i gång. Då hade bilen bara några kilometer på mätaren. Det är ingen djärv gissning att Cruze bäddar för viss kannibalism i säljhallarna. Där står ju även Opel Astra kombi, klassvinnaren från vårt kombitest tidigare i år.

Mot Chevrolet Cruze Kombi 1,7D i det dyrare LTZ-utförandet och Hyundai i30 1,6 GDI Kombi med det likaledes dyraste Premiumpaket ställer vi storsäljaren Ford Focus Kombi som i testutförande heter 1,0 EcoBoost Titanium. Den har en ny trecylindrig turbomotor på 125 hk, en kompakt maskin som kommer att finnas i olika trim i åtskilliga Fordmodeller fram-över. Testbilen har också gott om extrautrustning, av både nyttig och mer kosmetisk natur.

En hyfsat konventionell turbodiesel (Cruze) mot en direktinsprutad bensinare (i30) och en utpräglat kompakt turbobensinmotor (Focus). Från denna synpunkt är bilarna inte helt jämförbara men det finns bensin- och dieselversioner att blanda och ge med av alla tre och själva kombikarosserna är ju de samma oavsett motorval.

Utrymmena är den kanske viktigaste kombipunkten. Här tar Ford hem poängen så länge det handlar om volym och ingenting annat. Lastutrymmet är stort, fyrkantigt och lättstuvat. Det sväljer utan besvär fotograf Simons hela utrustning lika lätt som hans egen Volvo V70 gör det och när vi för åskådlighetens skull lastar backar är Ford klart ”törstigast” (se testtabellerna).

Men utförandet är inte i nivå med de koreanska bilarnas. Fords lastrumsmatta känns sliten redan som ny och ligger taffligt inpassad. Bagagekrokarna i golvet är sladdriga och något uttänkt förvaringsfack under golvet finns inte. Dessutom blir inte lastgolvet plant när baksätet viks undan; ryggstödet bildar en uppförsbacke.

Chevrolet Cruze är i praktiken inte lika rymlig, trots att kaross, axelavstånd och lastgolv är testets längsta. Den slukar det minsta antalet backar eftersom den sluttande baken kräver sitt.

Annars är lastutrymmet ganska väl utformat, med prydlig inklädnad och förvaringsfack både ovanför och under lastgolvet. Facken bakom ryggstöden och insynsskyddet är dock extremt tröga att ta bort när man vill utnyttja hela lastutrymmet – och de är lika knepiga att få på plats igen.

Hyundai har sammantaget det mest praktiska lastutrymmet, om än inte det största (se måttabellen). Fällningen av ryggstöd och sittdynor går lätt som på kullager. Dessutom kan baksätets sittdynor enkelt lyftas ur bilen. Lastgolvet blir helt plant och under det samma finns gott om verkligt användbara fack av olika dimensioner. Ingen av bilarna ger dock lika solid helhetskänsla i lastutrymmets paneler etcetera som Opel Astra eller VW Golf kombi.

För de åkande är utrymmena i stort sett likvärdiga. I Focus har man storbilskänsla fram och bra benutrymme i baksätet, men tre i bredd i baksätet sitter å andra sidan trängre i axelled än i Chevrolet och Hyundai.

Den raka taklinjen i Hyundai betalar sig i bra rymdkänsla även i baksätet, medan utrymmena i Cruze inte utmärker sig alls. Fyra åker bra, fem sämre. Men vi gillar klädseln i Chevrolet; en ganska sträv textil som ovanligt nog också återfinns på instrumentpanelen och dörrsidorna.

Komfort och enkelhet i umgänget är också a och o i en vardagskombi. Alla tre har ratt justerbar i både längs- och höjdled och alla tre har ”hederliga” handbromskryckor mellan stolarna – det här är knappast bilar med spetsteknik.

Fords ganska stora men tunt stoppade stolar vann mest gillande bland testförarna. Eljusteringen av förarstolen är av enklaste sort; man kan reglera stolen i längsled, hissa eller sänka men inte vinkla den, så lårstödet är som det är. Svankstödet justeras manuellt med en fipplig spak på ryggstödet och det är trångt för vänster fot bredvid kopplingspedalen.

Hyundais elstolar har större justeringsomfång och svankstödet sköts också med knapp. Ratten är mindre än Fords och utrymmet för vänster fot större. Med en knapp i ratten kan det elektriska styrservot justeras i tre lägen. Skillnaden dem emellan är helt försumbar, en alldeles onödig finess.

I Chevrolet är stolen fastare än i Hyundai och Ford, men sittdynan kan kännas kort för längre personer och svankjustering saknas helt. I ingen av bilarna går nackskydden att justera annat än i höjdled. Sammantaget satt alla förare bra i bilarna även under ett långkörningsmoment, men Ford var favoriten.

Redan innan vi styrde ut på Lunda flygfält i Uppland för att köra undanmanövrer hade bilarna markerat sina revir som körredskap. Focus är även som kombi påtagligt trivsam och pigg att ratta. Den lyder direkt och chassit känns exakt. Styrningen ”tar” precis som man vill även på krokig asfalt och på grusväg. Motorn låter ungefär som i en gammal Daihatsu Charade Turbo 1987; den mumlar som en humla och går nästan helt vibrationsfritt, som den raka sexa i halvskala det faktiskt är fråga om.

Turbon får skotta på ganska hårt för att hålla fart på bilen, något som genast straffar sig i förbrukningen. Den angivna var vi aldrig i närheten av. En testfamilj på två vuxna och två barn plus last återkom efter en helg med skarpa noteringar om hur slö bilen var vid omkörningar.

Chervolet Cruze överraskade många genom att hålla genomgående hög nivå på köregenskaperna. Bilen har nästan samma chassi som Opel Astra, minus ett stabiliserande ”Wattstag” i bakvagnen, och går med mer stuns än Hyundai och Ford. Ibland, som i potthål och tuffa broskarvar, smäller det riktigt oskönt från bakvagnen.

På motorväg njuter man av det låga motorvarvet, cirka 2 000 v/min vid 120 km/tim mätarfart, samtidigt som det ändå finns direkt kraft från den råstarka dieseln.

Hyundai är påfallande neutral att ratta, den ”känns” nästan inte alls i vare sig hjulupphängning, växellåda eller styrning. Den bara rullar, som om den vore ett glas vatten. Motorn arbetar superjämnt men är i kombiversionen betydligt lägre växlad än i den halvkombi vi testade i ViB 7/2012.

Detta i kombination med högre vikt än för halvkombin betyder också att ”miljöbilsmärkningen” föll bort; i stället för 5,0 deklararerade liter/100 km drar kombin 6,4 liter (på papperet alltså, mer i verkligheten). När man trampar i30-pedalen i botten får man trycka till lite extra för att komma igenom en irriterande ”spärr” och då stiger också motorljudet. Ljudnivån är för övrigt Hyundais största problem.

Ford klarar sig bäst i konbanan, både med och utan last (vi kör de senare proverna först). Upp till 70 km/tim går bilen helt kontrollerat och den snabba styrningen gör det enkelt att behålla kontrollen och tänkt spår. Antisladdsystemet träder in ganska abrupt. Med last (fem personer och 40 kg bagage i samtliga bilar) känns Focus faktiskt ännu tryggare och steget till de andra två växer. Vi klarade 72 km/tim utan konras, men inte 75. Följsam är ordet när det gäller Focus.

Chevrolet har de fetaste däcken (225-bredd, Ford 215 och Hyundai 205) och kränger klart mindre än Ford. Klarar nästan 75 km/tim utan last men knappt 70 med. Styrningen arbetar segare än i Ford och understyrningen är markant – det får sista fållans koner känna av. Plus för mjukt antisladdsystem och för att bakvagnen håller spåret.

I Hyundai känner föraren inget alls av framhjulens förehavanden och bilen känns tung och mjuk över baken, även utan last. i30 hasar och kasar mer än de andra men antisladdsystemet håller god koll och bilen är trots allt inte särskilt svår att lotsa genom uppdraget. Med last går det betydligt bättre, upp till cirka 70 km/tim, då kombinationen seg styrning och däckens kasande får åtskilliga koner i fållan att rasa.

Alla tre är påtagliga vardagsbilar, men det finns lite guldkant här och var – liksom fel och fadäser. Fords spoilerkit och röda bromsok hade vi klarat oss utan. Plastgrejerna känns mer än lovligt smäckiga och det hade varit bättre med bromsar som inte tappade orken efter ett par hårda stopp på flygfältet.

Som vanligt när det gäller Ford har man en känsla av att man får mycket småpynt för pengarna, valbar kulör på kupébelysningen till och med i dörrfickorna, till exempel.

Chevrolet är mer nykter i det avseendet, det finns en ganska bra färddator med förbrukningen under de senaste femminutersintervallen till exempel – men det finns inget bra ställe att lägga mobiltelefonen. Hyundai har enkel färddator med fräsch grafik och bra uttag för ström, usb, aux etcetera, samt en klimatanläggning med två automatprogram.

Å andra sidan vill lastrumsgardinen gärna rulla ihop sig i gupp. Chevrolet och Hyundai men inte Ford har backkamera bland utrustningen.

Är ekonomin den avgörande punkten i valet? Där ligger Chevrolet bra till med lägst milkostnad de tre första åren, följd av Ford och sist Hyundai. Skillnaderna är knappast milsvida och, som sagt, direkt jämförbara är inte de här motorutförandena.

Som helhet i kombiavseende är Hyundai den mest genomtänkta bilen. Den känns modern, enkel och ändå en smula lyxig. Utrymmena räcker, kvalitetsintrycket är gott. Med bättre ljudisolering hade den varit en klar vinnare.

Den äran tillfaller istället Ford. Köregenskaperna och utrymmena är bäst i trion, många tilltalas nog också av alla extragrejer inom säkerhet och komfort (autobroms, kollisionsvarnare etcetera). Plumpar finns, exempelvis krockkudden på passagerarplats och det bitvis billiga utförandet.

Chevrolet Cruze är ett trovärdigt alternativ om man inte behöver fullt så mycket lastutrymme. Habil och förtroendeingivande på många punkter men rostskyddet brister. Det blir tredjeplats men tätt inpå de andra.

Chevrolet cruze kombi 1,7D LTZ

Grundpris: 209 900 kr
Körkänsla: 3/5
Ekonomi: 3/5
Komfort: 3/5
Säkerhet: 4/5
Miljö: 4/5

Ford Focus kombi 1,0 Ecoboost 125 hk

Grundpris: 204 200 kr
Körkänsla: 4/5
Ekonomi: 3/5
Komfort: 4/5
Säkerhet: 4/5
Miljö: 4/5

Hyundai i30 Kombi 1,6 GDI premium

Grundpris: 214 900 kr
Körkänsla: 3/5
Ekonomi: 3/5
Komfort: 2/5
Säkerhet: 4/5
Miljö: 3/5

Rostskydd (Bilarna är besiktigade av Rostskydds-Metoder AB.)

Chevrolet

Kaross av galvaniserad stålplåt med få skarvar. Släta sidor utan skyddslister, på gott och ont. I motorhuv, baklucka och dörrar finns brister i plåtskarvar, särskilt i svängda hörn. Bakdörrarnas dräneringshål är inte placerade på lägsta punkt – vatten kan dröja kvar i nederkant. Invändig rostskyddsbehandling saknas i dörrar och luckor. Fram- och bakskärmar med bra utformning, skyddas med rejäla innerskärmar av plast. Stänklappar saknas, dörrtrösklarnas balkar har nedåtriktad oskyddad skarv och är vaxbehandlade vilket övriga balkar inte är. Delvis bristfälligt ljud- och slitskikt på underredets yttersidor, men de flesta skarvar är otätade.

Rostskyddsgaranti: 6 år

Betyg: 2/5

Ford

Ford specialbehandlar alla Focus som säljs i Sverige med vax inuti dörrar, huv och baklucka. Testbilen hade en del missar i denna behandling; huv och baklucka saknade skydd. Plåtskarvarna var väl tätade utom i hörnen. Under bilen finns ett tjockt slitskydd och inuti balksystemet finns ett lager vax. Innerskärmarna har sämre passform och de där bak är gjorda av ett textilmaterial som kan dra åt sig fukt. En plastlist längs sidorna skyddar sparklådorna och stänklappar leder bort det värsta sprutet från framhjulen. Under listerna finns det dock risk att smuts och fukt lagras.

Rostskyddsgaranti: 12 år

Betyg: 4/5

Hyundai

Motorhuvens och bakluckans skarvar har bra tätning och är dessutom behandlade inuti. Dörrarna har ovanligt bra skarvskydd, genom limning och bra dräneringar. Även dörrarna är behandlade. Framskärmarna har bra och luftig montering. Bakskärmskonstruktionen är bra utan smutssamlande veck. i30 har innerskärmar av hårdplast både fram och bak, samt behandling av plåtytorna. Bakdörrarna lappar över bakskärmen vilket minskar risken för blästring. Undertill skyddar plastsköldar, ett slitskydd och en ganska omsorgsfull tätning på utsatta ställen. Balkar och hålrum är behandlade, dock med ganska grov spridning av vaxet.

Rostskyddsgaranti: 12 år

Betyg: 4/5

Kommentar, Erik Rönnblom: Alla tre har halvljus med bra räckvidd. Focus xenonljus ger inte överraskande ett mycket bra halvljus. Viss bländningsrisk håller ner betyget för Focus. Helljusen är jämförbara förutom att Focus ger bättre längd, bredd och vitare ljus. Det som förvånar är att Cruze´s H4:or ger så bra ljus.

Modellfakta

Chevrolet Cruze LTZ Kombi 1,7D

Tillverklingsland: Sydkorea.
Motor: Fyrcylindrig rak tvärställd turbodiesel med commonrail direktinsprutning, variabel turbingeometri och laddluftkylare. Två överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder. Borrning/slag 79/86 mm. Cylindervolym 1 686 cm³. Kompression 16,5. Katalysator och partikelfilter. 
Effekt/vridmoment: 130 hk (96 kW) vid 4 000 v/min. Max 300 Nm vid 2 000–2 500 v/min.
Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell låda. Automatlåda endast till 2,0D. 
Hjulupphängning: Skruvfjäd-ring, krängningshämmare. Fram MacPherson fjäderben, bak halvstel torsionsaxel.
Hjul: Fälg 7 tum, däck 215/50 R17.
Styrning: Kuggstång, elektrisk servo. Vändcirkel 10,9 m.
Bromsar: Skivor fram (ventilerade) och bak. Mekanisk p-broms.
Prestanda: Toppfart 200 km/tim. 0–100 km/tim 10,4 s.
Övriga versioner: Bensinmotorer 1,4 turbo/1,6 liter och 140/124 hk, samt 2,0D diesel 163 hk. Grundpriser från 167 900 till 222 900. Automatlåda tillval endast till 2,0D (9 000 kronor extra).

Ford Focus 1,0 EcoBoost Kombi 125 hk

Tillverklingsland: Tyskland.
Motor: Trecylindrig rak tvärställd bensinmotor med direktinsprutning, turbo och laddluftkylare. Två överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder. Borrning/slag 71,9/82 mm. Cylindervolym 999 cm³. Kompression 10,0.
Effekt/vridmoment: 125 hk (92 kW) vid 6 000 v/min. Max 200 Nm vid 1 400 v/min.
Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell låda. Automatlåda finns ej.
Hjulupphängning: Skruvfjäd-ring, krängningshämmare. Fram MacPherson fjäderben, bak multilänk.
Hjul: Fälg 6,5 tum, däck 205/55 R17.
Styrning: Kuggstång, elektrisk servo. Vändcirkel 11,0 m.
Bromsar: Skivor fram (ventilerade) och bak. Mekanisk p-broms.
Prestanda: Toppfart 193 km/tim. 0–100 km/tim 11,5 s.
Övriga versioner: Bensinmotorer från 100 till 250 hk, diesel från 95 till 163 hk. Grundpriser från  171 500 till ca 290 000 kr (Focus ST, 250 hk). 

Hyundai i30 Kombi 1,6 GDI Premium

Tillverklingsland: Tjeckien.
Motor: Fyrcylindrig rak tvärställd bensinmotor med direktinsprutning och variabla ventiltider. Två överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder. Borrning/slag 77/85,4 mm. Cylindervolym 1 591 cm³. Kompression 11,0.
Effekt/Vridmoment: 135 hk (99 kW) vid 6 300 v/min. Max 164 Nm vid 4 200 v/min.
Kraftöverföring: Framhjuls-drift, sexväxlad manuell alt. sexväxlad automatisk låda.
Hjulupphängning: Skruvfjäd-ring, krängningshämmare. Fram MacPherson fjäderben, bak multilänk.
Hjul: Fälg 6,5 tum, däck 205/55 R16.
Styrning: Kuggstång med elektrisk servo justerbar i tre lägen. Vändcirkel 10,2 m.
Bromsar: Skivor fram (ventilerade) och bak. Mekanisk p-broms.
Prestanda: Toppfart 192 km/tim. 0–100 km/tim 10,2 s.
Övriga versioner: Bensinmotor på 1,4 liter och 100 hk, samt diesel från 90 till 128 hk. Grundpriser från 169 900 till 249 900 kr.

Vi tycker: 

1. Ford Focus - testvinnare!
Att Ford skulle vinna testet var en starkare gissning innan vi började än efteråt, för den här trekampen blev ovanligt jämn. Utrymmen och köregenskaper är klart bättre i Focus än i de andra två bilarna och säkerhetsomsorgen är hög.

Om man placerar en bakåtvänd barnstol i Fords baksäte går det fortfarande att, om än nödtorftigt, sitta på passagerarplats fram för en vuxen. Det går inte i de andra bilarna. Men det blev ändå betydligt tuffare än vi hade trott för Focus.

Den skulle kunna vara bättre när det gäller lastrummets detaljer, den skulle kunna ha mindre vindbrus kring bakdörrarna och en mindre plottrig instrumentering. Extraplastbitarna ingav inget förtroende, inte den allmänna finishen heller.

2. Hyundai i30
För varje ny Hyundai görs stora framsteg, vilket inte minst nya i30 kombi bevisar. Den har egentligen bara en enda men desto större nackdel: bullret. I övrigt är den smidig, praktisk, välutrustad och antagligen väldigt pålitlig. En testvinnare, om inte…

3. Chevrolet Cruze
Nykomlingen Chevrolet är en okomplicerad och tilltalande bekantskap, Cruze hamnar inte långt efter de andra två. Den känns robust och rejäl att köra, är välgjord i det mesta och ger bra ekonomi. Bristerna i rostskydd kan avhjälpas, helst av fabrik/importör förstås.

Diskutera: Vad tycker du om de testade bilarna?

Kommentar, Calle Carlquist: Chevrolet överraskade mig mest, en mycket bättre bil än jag trodde. Ett okej val av vardagsbil med viss flärd. Ford var en besvikelse för mig; den hamnar ofta i test-topp men det var egentligen bara köregenskaper och utrymmen som föll mig i smaken. Kvalitetsintrycket övertygar inte, bilen känns billig. Hyundai måste göra något åt ljudisoleringen, i övrigt är i30 kombi snudd på fullträff. Välgjord, extremt lättkörd, vettig utrustning och förmodat stryktålig.

Kommentar, Mikael Schultz: Jag måste erkänna att jag inte hade sådär väldigt stora förväntningar på Chevrolet Cruze när testet började. Men jag fick anledning att tänka om. Den Koreabyggda kombin är en både både rejäl och vettigt utrustad vardagsbil till hyfsat pris. Allvarligaste missen är det skrala rostskyddet. Men det går att åtgärda i efterhand, även om det kostar ett antal tusenlappar. Då är det värre med det elaka bullret i Hyundai i30. Det får ägaren leva med så länge hen har bilen kvar.