Nästa artikel
Vi Bilägares långtest - felen börjar dyka upp
Test

Vi Bilägares långtest - felen börjar dyka upp

Publicerad 11 augusti 2010 (uppdaterad 10 september 2019)
Lacksläpp, strulande elektronik, ryckiga automatlådor och krånglande klimatanläggningar. Här kan du läsa om hur Vi Bilägares långtestbilar börjar känna av testen.

Nu börjar felen komma på årets långtestbilar, som också fortsätter att göra av med överraskande mycket bränsle. I snitt har de fem bilarna dragit nästan 30 procent mer än vad som anges i bränsledeklarationerna och värsta enskilda syndaren är Kia Venga.

Peugeot håller i traditionen
Inte ett fel, varken elektroniskt eller tekniskt. Peugeot 3008 fortsätter den fina tradition som inleddes av 308-modellen när den var med i 2008 års upplaga av Vi Bilägares långstest.

308:an överraskade då med att klara sig igenom hela året utan ett enda fel. Det är en bedrift som ingen av långteststallets alla tidigare Peugeot-bilar - och de är många - ens varit i närheten av.    

Nu är även 3008-modellen en bra bit på väg mot ett felfritt år och det kan vara ett tecken på att den franska tillverkaren, som hade stora problem för några år sedan, är på väg att få ordning på byggkvaliteten.

Men den höga Peugeoten är inte bara felfri. 3008:an har även andra fördelar, inte minst som sommarbil för familjen. Det bevisas bland annat av att den tog hem segern i årets stora semestertest, som redovisades i förra numret.  

Senaste etappens testförare har framför allt uppskattat den fina åkkomforten. Peugeoten är både tyst i kupén och behagligt avfjädrad, egenskaper som gör den till en effektiv landsvägsvagn.

Den är också praktisk och lätt att lasta med sin dubbla baklucka och smidiga fällning av de bakre ryggstöden. Det är bara att dra i handtagen längst bak i lastutrymmet, så glider de fjäderbelastade ryggstöden automatiskt ned.
Plus blir det även för drivlinan. Växellådan känns bättre än på tidigare Peugeot-modeller och 1,6-litersdieseln, med sina fina mellanvarvsegenskaper, är som gjord för bilen.   

- Men tre egenskaper får minus i mitt protokoll. Förarmiljön lider akut brist på fack för småprylar och solreflexerna i den stora vindrutan är bland de värsta jag varit med om. Jag tycker också att utseendet hör till de mindre lyckade i bilvärlden just nu, skriver Peugeot-chauffören i sin rapport.         

När det handlar om driftsekonomi visar bränsleprotokollet att 3008:an har sänkt sin förbrukning något under den senaste etappens drygt 650 mil. Men bilen drar fortfarande drygt 25 procent mer än sin officiella siffra och det är på tok för mycket!

Tungt för Astran
Till skillnad från Peugeot 3008 är långteststallets Opel Astra långt ifrån felfri. Flera av bilens elektroniska extrafinesser har mankerat och bland annat är kurvljuset och den automatiska ljuslängdsregleringen ur funktion.

Samma fel drabbade för övrigt även den lånebil vi körde i början av året i avvaktan på att vår egen bil skulle levereras. Kardinalfel, eller?    

Även Opel Eye-systemet, som håller rätt på gällande fartgräns, har fallerat. Samma sak gäller farthållaren, som bara fungerar sporadiskt. Den envisas med att plötsligt slå av med påföljd att bilen tappar farten. Otroligt irriterande, enligt etappens Opel-förare som även drabbats av en del andra elektroniska hyss.

- Vid något tillfälle har displayen utan förvarning fått frispel och växlat mellan att visa vägmätare/tripp, gällande fartgräns, kurvljus ur funktion och ljuslängsregleringen ur funktion. Rena flipperspelet och om jag själv hade betalat dyra pengar för all extrautrustning skulle nog jag också fått ett frispel, skriver han i rapporten.

Men bortsett från klagomålen på de elektroniska funktionerna är testrapporten över nya Astra positiv, på gränsen till lyrisk:

- Jag trivdes utomordentligt med bilen från första stund. Den är djäkligt snygg och tuff i designen och jag störs inte, som flera andra i testlaget, av den begränsade bakåtsikten. Jag litar på p-sensorerna!    

- Köregenskaperna är lysande och Astra är dessutom den bil jag sitter bäst i av årets långtestbilar. Stolarna är kanon! Plus även för motorn som trots blygsamma 1,4 liter räcker gott, förutsatt att man piskar den. Tyvärr betyder det också att förbrukningen rusar i väg och under 7,0 l/100 km är svårt att komma.

Det märks på etappens förbrukning, som ökat något sedan sista avstämningen. Men då ska man veta att Opeln under perioden gjort en lång kontinentresa med många snabba motorvägsetapper.

Bränsleåtgången hittills ligger i snitt på 7,5 l/100 km och det är 27 procent mer de 5,9 l/100 km som anges i bränsledeklarationen.  

Venga syndar
Men när det handlar om verklig bränsletörst i förhållande till den deklarerade förbrukningen är Kia Venga en långt större syndare. Testlaget har, trots att bilen inte på något sätt överansträngts, aldrig kommit i närheten av de 4,5 l/100 km som anges i bränsledeklarationen.

Visserligen har förbrukningen sjunkit något under den senaste etappen, då Kian i snitt dragit 5,8 l/100 km. Men sett över hela testperioden har Venga överskridit sin bränsledeklaration med nästan 36 procent och det är förstås alldeles för mycket.

Bilen har också drabbats av ett märkligt skönhetsfel. Den svarta folien runt sidorutorna har börjat släppa på flera ställen och det ser inte vackert ut.

Dessutom konstrar klimatanläggningen och kompressorn har vid flera tillfällen gett ifrån sig elaka missljud. Den har även puffat ur sig rök när bilen stod på tomgång på en parkering och om det berättar etappens testförare så här:

- Plötsligt hördes en kraftig puff och bilen omgärdades av ett rökmoln. Bara några minuter senare kom en ny puff och ett nytt rökmoln. Kanske någon form av evakueringsfunktion, jag vet inte. Men klimatanläggningen har fortsatt att fungera, även om den låter illa ibland.

Kian ska förstås in för översyn så snart som möjligt och i nästa långtestrapport bör vi kunna ge en förklaring, både till klimatläggningens puffade och foliesläppet kring rutorna.      

Bilen tycks också vara extra känslig för stenskott, precis om Honda Jazz var förra året. På Jazz fick vi byta vindruta tre gånger på några månader. Något byte har ännu inte behövts på Venga, men fyra stenskott sitter i rutan som lär behöva ersättas inom kort.

En misstanke är att Kias sluttande front, som påminner starkt om Honda Jazz, gör bilen extra stenskottskänslig. Antagandet förstärks av att ingen av de andra bilarna i årets långteststall fått en enda liten prick i vindrutan. Men det kan förstås också vara en oturlig slump att Venga drabbats så illa.                 

Etappens testförare sammanfattar sina drygt 850 mil bakom Venga-ratten på följande sätt:

- Kian är knappast rolig att köra, men som vardagsbil till och från jobbet duger den utmärkt. Utrymmena är generösa, priset vettigt och flexibiliteten stor. Den är lätt att kliva i och ur och smidig att hantera på p-platser och andra trånga utrymmen, men har sina brister på långresan.  

- Det allmänna intrycket är att Venga ger precis det man betalar för. Det vill säga nätt och jämnt tillräckligt, men inte för mycket av någonting.  

"Vem köper en småbil för den summan?"
VW Polo är minst i långtestet, men knappast billigast. Med diesel och sjustegad DSG-låda går den lilla VW:n på nästan 200 000 kronor och det tycker etappens testförare är alldeles för mycket.

- Vem köper en småbil för den summan, undrar han. Pengarna räcker ju till en vettigt utrustad bil i Golfklassen, eller ännu större.

Trots det höga priset tycks vår Polo inte hålla högsta kvalitet på alla punkter. Elektroniken spökar och har falsklarmat för flera fel. Det senaste är att serviceindikatorn tycker att bilen ska in för översyn omedelbart.
Problemet är att serviceintervallen är 3 000 mil/2 år och Polon har bara rullat drygt 1 500 mil på ett halvår. Någon form av hjärnsläpp måste ha drabbat indikatorn.

En annan källa till irritation är bromsarnas abrupta ingrepp i kombination med den ryckiga dubbelkopplingslådan. Det gör all finmanövring onödigt besvärlig.

- Vid första körpasset höll jag på att åka ut genom vindrutan när jag skulle stanna för rött. Bromsarna tar nästan överdrivet snabbt, skriver Polo-föraren i sin testrapport och fortsätter:

- Drivlinan har också en egenhet som gör parkeringsmanövrar onödigt spännande. Så fort man lägger växelväljaren i drive-läge så får man en oväntat kraftig drivning. Att fickparkera blir därför ganska ryckigt i kombination med de snabbt huggande bromsarna.    
   
Föraren påpekar också att han börjat lägga växelväljaren i neutralläge när han står stilla i köer eller vid trafikljus för att undvika oavsiktliga småhopp framåt om han skulle råka släppa lite på bromspedalen.

- Jag utgår från att ryckigheten går att justera bort så att bilen kan köras lite mjukare i låga farter, skriver han vidare i sin rapport.

Hur det är med den saken kommer testlaget snart att få svar på. Tid är beställd och Polon tas inom kort in för kontroll hos general-agenten. Såväl växellåda, bromsar som serviceindikator ska gås igenom.

Bortsett från kritiken mot priset och drivlinan har etappens testförare mest lovord att strö över den lilla VW:n, som utsetts till Årets Bil både i Europa och världen.  

- Det är lätt att gilla Polo. Den är kvick, körsäker, känns välbyggd och är överraskande komfortabel med tanke på det nätta formatet. Småbilar av den här kalibern fun-gerar alldeles utmärkt som enda bil för den lilla familjen.

Yeti en favorit
Skoda Yeti är en annan förarfavorit i årets långteststall och den får nästan generande fina lovord av etappens chaufför:

- Jag är otroligt förtjust i Yeti, det sa klick från första stund jag klev in i bilen. Utseendet är fräckt och trots att den är kompakt på utsidan så finns bra plats för fyra vuxna och deras bagage. Lastutrymmet är dessutom ovanligt genomtänkt och flexibelt.

- Yeti är också smidig och lättkörd och har en väldig alert dieselmotor som reagerar direkt på gaspådrag. Det är inte svårt att vara snabbast vid rödljusen om man har den läggningen.

En av bilens få riktiga svagheter är, enligt Yeti-föraren, det höga kupébullret. Det mesta av oljudet kommer från däcken och på grov asfalt är bilen mer än lovligt besvärande för öronen.  

- Men det kommer inte som någon överraskning utan är ett känt märkesfenomen, heter det vidare i test-rapporten.

Skoda Yeti har, liksom Peugeot 3008, fungerat klanderfritt under sina första knappt 1 600 mil. Enda felet är en sprucken högtalare, som fanns där redan när bilen var ny och av någon anledning ännu inte bytts ut.

På torsdag kommer del två med fakta om långtestbilarna.

Diskutera: Vilken bil tror du klarar sig bäst i längden?

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#1 • Uppdaterat: 2010-08-11 12:28
Raphael (ej verifierad)

Franska bilar idag har mycket hög kvalitet. Jag kör själv en C3 Picasso HDi och den fungerar utmärkt. En Kia Venga extrautrustad till samma höga utrustningsstandard har samma pris, och Picasson vinner - rymligare, skönare, stabilare på vägen och snålare. Jag kör min Picasso på 0,50 - 0,52 l/mil vilket är nära deklarationens 0,49 l/mil och alltså lägre än "miljöklassade" Kia Venga. I realiteten är min Picasso mer miljövänlig än Kian.

#2 • Uppdaterat: 2010-08-11 12:34
stellan (ej verifierad)

Lyser kontrollampor, blir det en 2-a
i kontrollbesiktningen.
Fusk där är svårt då man kontrollerar ,lamporna är tända först o sedan släcks, dessutom
kännedom om vilka blityper som har
problem.Baksidan i panelen är ofta
kretstryckt o koppla om där,
är tämligen svårt.

#3 • Uppdaterat: 2010-08-11 12:54
Anders (ej verifierad)

Inte alls ovanligt med småfel på opel tyvärr,man hade hoppats dom fixat det till nya modellerna men icke.

#4 • Uppdaterat: 2010-08-11 13:32
leifer (ej verifierad)

Har provkört en Passat med DSG-7, samma som i testbilen som sägs skutta.
Anledningen är nog inget fel utan två saker ger detta beteende (betänk att det är torrkoppling, som på en manuell)
1. "Hill hold", lådan går i neutralen och bromsen slås i när man har tryckt på fotbromsen. Släpper man bromspedalen så tar det ca 1 sek innan bilen börjar driva (bromsen släpper successivt). Den har även "creep" funktion, dvs den börjar då krypköra även om man inte trycker på gaspedalen, under förutsättning att det är någorlunda plant.
2. Lådan växlar mycket högt för att spara bränsle, ger man då lite extra gas så får man en kick down och det kan upplevas som att den skuttar iväg. Detta kan man påverka genom att växla lådan steglöst manuellt eller aktivera sport-läget.
Man kan inte utläsa om biltestarna har förstått hur DSG fungerar.

#5 • Uppdaterat: 2010-08-11 13:55
gmo (ej verifierad)

Varför inte laga stenskotten istället för att byta hela rutan?
Har inte Vi bilägare hört talas om att man kan det?

#6 • Uppdaterat: 2010-08-11 14:02
mctar (ej verifierad)

Jag provkörde en Skoda med dsg för en vecka sedan. Den lådan var helt underbar. Jag upplevde inget skuttande fast jag försökte provocera fram det. Den bilen hade ingen "hill-hold"-funktion.

#7 • Uppdaterat: 2010-08-11 14:45
Ola (ej verifierad)

Fattar inte hur ni journalister kör med bilarna. Är det bara stadskörning i Stockholm. Vanliga privatpersoner klarar att komma ner i bränsle deklarationen. Kolla kommentarerna i denna artikeln. http://www.vibilagare.se/zino.aspx?articleID=14537

#8 • Uppdaterat: 2010-08-11 15:30
leifer (ej verifierad)

MCTAR, tror alla dsg-7 har hill hold! Haft det sen den kom för ett par år sen.
VW har nu nog även hill hold på manuella lådor f.k.

#9 • Uppdaterat: 2010-08-11 16:08
mctar (ej verifierad)

Leifer: Jag tror inte det fanns på Skodan iaf. hittar det inte ens som tillval... se katalogen: http://www.skoda.se/mediadb/_files/user_skodanew/Skoda_Fabia_web_46907.pdf

#a • Uppdaterat: 2010-08-11 16:39
crylen (ej verifierad)

Ola, Jag har också funderat på samma sak, även när dom lyckas slita ut en omgång vinterdäck på en vinter. Men de verkar vara gasglada förare och de kan man ju vara när man slipper betala kalaset.

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.