Bort med ljusen, in med rondeller och 30-skyltar!

Jag och hela familjen åker till Vamlingbo på södra Gotland, för sjätte året i rad, för att njuta semester med bad på Sveriges solsäkraste plats. På ett lyckosamt sätt får vi än en gång hyra magasinet till den gamla Konsumbutiken - trots att vi var ute i sista stund - och i samma ögonblick som vi rullar in i byn kopplar kroppen av som en Pavlovs hund-reflex inför synen av kyrkan och det gamla mejeriet.

De flesta hus här ligger längs med landsvägen, som i många gamla orter. Det är perfekt för dem som är på genomresa med gratis sightseeing genom vacker gammal jordbruksbygd, men tyvärr är det få som anpassar hastigheten till det. Turisterna på väg till badplats eller Hoburgsgubbe blåser förbi i 90 knyck och vi som bor i hus två meter från vägen får binda fast hundar, barn och paraplydrinkar så att ingen olycka kommer och förstör semestern.

För sjätte året i rad sitter jag i trädgården och tänker, dessa byar är inte anpassade för hastigheter över 30 km/tim. Egentligen är de inte planerade för någon fart överhuvudtaget. Många vägar, till och med en del stora motorleder, har sitt ursprung långt tillbaka innan det ens fanns häst och vagn. Delar av E4:an kan härledas till vandringsleder som funnits sedan urminnes tider som i sin tur inte sällan skapats när människor tagit över upptrampade djurstigar från rävar och annat småvilt.

Det är kulturhistoria under all makadam men det är det inte ofta man tänker på. Så småningom har små samhällen vuxit upp kring stigarna som breddats för häst och vagn och en dag adlats till bilväg med grus. Fordonen har utvecklats och vägarna asfalterats men byarnas dimensioner är oförändrade. Det blir till slut en märklig obalans när gammalt möter nytt, helt utan proportioner.

Jag förstår de praktiska omständigheter som tvingar fram höga hastigheter, speciellt för de bofasta som naturligtvis fullständigt struntar i att titta på Vamlingbos vackra prästgård när de passerar på väg till Burgsvik för att hyra Die Hard III på macken, men jag blir ledsen i alla fall. Jag sitter i trädgården och vresar varje gång en 90-knyckare bränner förbi och försöker motstå impulsen att springa ut och kasta sten, (men glömmer att jag själv kör i samma hastighet genom lika små byar på väg till mitt sommarparadis).

Med min - milt uttryckt - blygsamma kunskap om hastigheter i relation till samhällets tillväxt och infrastruktur och bla, bla, bla måste jag ändå lekmannamässigt fråga: vad skulle hända om vi sänkte hastigheten till 30 km/tim som högsta tillåtna hastighet i både storstäder och genom byarna? Tror du verkligen, handen på hjärtat, att livet skulle förlora i kvalitet? För det är väl ändå den frågan allt kommer ner till i slutändan.

Jag tror det skulle bli bättre, för de flesta av oss. Tänk små samhällen, fulla med vägbulor så allt över 30 km/tim vore omöjligt. Och kom inte dragandes med ambulans- eller brandkårssnacket, en normalsträcka genom byn skulle förlängas med en minut. Och i storstäderna når medelhastigheten ändå sällan över 20 km/tim med köer och trafikljus. Bort med de flesta ljusen, in med rondeller och 30-skyltar. Allt skulle gå lika snabbt/långsamt men bli snällare. En vänlig trivselbilism, tycker du det låter larvigt? Jag med, men oj vad trevligt!