Bild
Nästa artikel
Klassiska bilmärken: Hillman

Klassiska bilmärken: Hillman

Märket

Hillman är, liksom många andra brittiska märken, sedan länge historia. Annat var det på 50-talet när Minx-bilarna fanns i alla möjliga fasoner och sålde som attan.

Bilen hade lånat sitt namn från ingenjören och uppfinnaren William Hillman, som år 1907 körde sitt förstlingsverk i Tourist Trophy-tävlingen på Isle of Man. Fast då hette bilen Hillman-Coatalen eftersom motorn konstruerats av den kände motormannen Louis Coatalen.

De första decenniernas Hillman-tillverkning var småskalig men med en mångfald modeller. Med 1932 års lyckade Minx-modell växte efterfrågan raskt och plötsligt befann sig Hillman bland de stora.

Bilen var konventionellt byggd men fick 1940 en självbärande karosskonstruktion. Namnet var snart väl inarbetat och kom att pryda en mycket lång serie Hillman-bilar.

I början av 1950-talet såg Minx ut som en förkrympt Plymouth. Förutom den vanliga saloon-modellen erbjöds en småputtrigt elegant hardtop coupé med modellnamnet Californian.

Förmodligen hade herrarna i Rootes-koncernen, där Hillman ingick, en förhoppning om att sälja de pyttesmå bilarna till amerikanska kunder, och faktum är att några tusen Hillman-bilar verkligen såldes i USA under 50-talet.

Mest poppis i Amerika blev förmodligen den lilla stationsvagnen Husky, vars lastutrymme tillverkaren föga sanningsenligt beskrev som rymligt.

Traditionell teknik
Under de ganska tilltalande karosserna lurade alltigenom traditionell teknik. I mitten av 50-talet fick Hillman emellertid en kortslagig toppventilmotor på 1,4 liter ungefär samtidigt som japanska Isuzu började licenstillverka den engelska bilen.


Inte så konstigt som man kan tycka, för ännu fanns det knappt någon inhemsk japansk bilindustri och även Renault 4CV byggdes på licens i Japan.

Cylindervolymen i Hillman-motorn ökades stegvis så att den 1966 låg på 1,7 liter. Vid det laget hade Hillman-köparen sedan länge kunnat beställa sin bil med automatlåda.

Såväl Sunbeam som Singer ingick också i Rootes-gruppen och fick vid lämpliga tillfällen dela konstruktioner och karaktärsdrag med Hillman. Så kom det sig att Singer Gazelle från 1957 hade Minx-kaross och två år senare också motor från Minx.

1962 lanserades en större Hillman-modell kallad Super Minx men mer intressant var den lilla vagn som kom året därpå. Den kallades Imp och hade en fyrcylindrig svansmotor på bara 875 cc, helt byggd i lättmetall.

Fyrväxlad helsynkroniserad låda och individuella hjulupphängningar ingick också. Imp, som byggdes i Skottland, var en på många sätt toppmodern bil, möjligen med undantag för motorplaceringen. I sin klass var Hillman Imp svår att slå på tävlingsbanan och triumferna blev många.

Chrysler Corporation hade en hel del hyss för sig i Europa på 60-talet, och bland mycket annat skaffade sig amerikanerna 1964 ett kontrollerande intresse i Rootes-gruppen. Efter några år märktes detta genom att både Minx och Super Minx fick helt nya karosser.

Den senare fick även ett nytt namn, nämligen Hunter, en bil som var ganska lik den då nya Volvo 144.

Schabblades bort
1970 lanserades Hillman Avenger. Den hade konstruktiva likheter med den franskbyggda Chrysler 180 och såldes utan större framgång som Plymouth Cricket i USA men kallades Dodge på andra marknader.

Hos oss hette den lustigt nog Chrysler Sunbeam och visade sig vara extremt svårsåld. Synd, för det var faktiskt en riktigt oöm och pålitlig bil. Och inte blir du väl förvånad om jag avslöjar att de Avenger-bilar som byggdes i Sydafrika hade Peugeot-motorer?

Ungefär här kan det vara lämpligt att avsluta berättelsen om Hillman, ett märke som på traditionellt brittiskt sätt schabblades bort, fast i det här fallet med god hjälp av amerikanska krafter…

Taggar: Klassiska bilar,

Kommentarer

#1
Raymond K
2010-12-19 13:43

Hillman Minx var ganska populär i Sverige på 50-60 talet

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.