Bild
Nästa artikel
Klassiska bilmärken: DKW

Klassiska bilmärken: DKW

Märket

Att reda ut turerna kring tyska bilmärket DKW är inte helt lätt. Och vad betyder egentligen förkortningen DKW?

Kring själva uttydandet av bokstäverna DKW råder mycket ovisshet. Das Kleine Wunder är ett i sammanhanget ganska passande förslag, Deutsche Kraft Wagen tror jag inte alls på ty namnet användes långt innan DKW byggde bilar, och varför skulle DKW betyda Dampf Kraft Wagen?

Dampf betyder ånga och aldrig någonsin har en DKW haft ångmaskin. För övrigt har inte alla DKW-bilar varit framhjulsdrivna, om du nu trodde det!

Stor motorcykeltillverkare
Bilmärket DKW grundades och ägdes i många år av en dansk, Jörgen Skafte Rasmussen, som 1906 hade börjat sin fabrikörsbana med att inrätta en armaturfabrik i den tyska staden Zschopau, i Sachsen. Verksamheten växte snabbt och diversifierades.

1920 erbjöds herr Rasmussen att bygga en liten tvåtaktsmotor, mest avsedd för lek och undervisning. Han slog till och den lilla motorn blev grunden till DKW-motorcykeln och faktiskt till alla de kommande bilmotorerna också.

1922 startade tillverkningen av motorcyklar och sex år senare hade verksamheten utvecklats till att bli världens största motorcykelfabrik, en position som DKW behöll ända fram till andra världskriget.

Kring 1926/27 byggde en av Skafte Rasmussens fabriker, och de var ganska många, eldrivna droskor och varubilar under namnet DEW. De var konstruerade med självbärande träkarosser och tog verksamheten ett steg närmare vanlig bilproduktion.


Denna inleddes 1928 med den så kallade Typ P, som hade en 15 hästar stark tvåtaktare på 584 cc och bakhjulsdrift. Bilen hade utvecklats av en Dr. Slaby, som tidigare själv byggt bilar i Berlin där nu också DKW-bilen framställdes.

Trä och pegamoid
Typ P följdes av ytterligare några bakhjulsdrivna typer men så konstruerades hösten 1930 en framhjulsdriven modell som fick det passande namnet Front. Det var en liten bil försedd med mc-avdelningens 500-kubiksmotor, som dock var vattenkyld i bilen.

Tillverkningen av Front inleddes 1931 och följdes året därpå av den första Meisterklasse.

Redan nu såg man de stildrag som skulle känneteckna hela 1930-talets långa serier av ”Spånkorgar”, så kallade eftersom de flesta av dem hade träkarosser med pegamoidklädsel.

DKW-bilarna blev så småningom en kommersiell framgång men eftersom världsekonomin i allmänhet och den tyska i synnerhet var i olag i början av 30-talet (något som banade väg för A. Hitler) så brottades Skafte Rasmussen med avsevärda problem.

Lösningen kom sommaren 1932 genom att konglomeratet Auto Union AG bildades. Häri ingick DKW, Audi-fabriken (som ägdes av JSR), lyxbilstillverkaren Horch med stora finansiella svårigheter och bildelen av Wanderer-Werke.

Personalstyrkorna trimmades och ur skärselden reste sig en stark företagsgrupp där DKW byggde de billigaste och överlägset mest omtyckta modellerna.

Totalt tillverkades fram till 1940 omkring 28 000 bakhjulsdrivna DKW och under samma tid cirka 215 000 framhjulsdrivna. Av dessa var relativt många cabrioleter eller hade så kallade cabrio-coach-karosserier. DKW-bilarna exporterades till åtskilliga länder och i Sverige var de mycket populära.

Kort efter krigsslutet förstatligades alla DKW- och Auto Union-anläggningar som oturligt nog råkade ligga i östzonen. Likväl återuppstod Auto Union efter några år, denna gång med personbilstillverkningen förlagd till Düsseldorf, i det nyskapade Västtyskland.

Tekniskt sett var bilarna snarlika förkrigsvagnarna men de hade helt nya, strömlinjeformade karosser. Dessa moderna former hade emellertid utvecklats och funnits i prototypform redan före krigsutbrottet.

Ny guldålder
Det återuppståndna DKW-märket upplevde under 50-talet en ny guldålder, men slutet var nära ty tvåtaktsmotorns tid var i stort sett förbi.

1958 köptes Auto Union av Daimler-Benz AG. En stor del av DKW-produktionen lades ner och det som blev kvar, personbilarna, byggdes nu i Ingolstadt.

I början av 1965 såldes Auto Union till Volkswagenwerk som i februari 1966 lade ner tillverkningen av den sista DKW-modellen, F 102. Ja, om vi ska vara petiga så byggdes den terränggående lilla Munga-modellen vidare så länge Bundeswehr hade den goda smaken att beställa sådana.

Intressant nog var det ett annat återupplivat märke som satte spiken i kistan för DKW, nämligen Audi.

Taggar: Klassiska bilar,

Kommentarer

#1
D-link
2010-12-15 10:56

......och samma Audi behåller de 4 ringarna från 1932 som (numera egen) märkessymbol - det är väl lite kul och nostalgi! 4 ringar lär stå för de 4 märkena; Audi/ DkW/ Horsch/ Wanderer.

#2
J.Hundt
2010-12-15 17:04

DKW. Das kleine Wunder, fährt Berg r´auf wie andre r´unter´!

#3
Torgny Losaus
2010-12-15 18:11

Jag minns DKW som en varvvillig liten tvataktare, vilken tog sig fram bra pa krokiga smavagar, i motsats till andra 50 talsbilar som Cheworlet och
Ford Zephyr.

#4
bo johansson
2010-12-15 18:12

Hej!
Enligt Audi´s bok om sin historia står det att DKW kommer från Dampf Kraft Wagen. Begreppet kom till i början av 20 talet.
Källa tyska wikepedia.de

#5
bo johansson
2010-12-15 18:28

jag ägde under min studietid DKW- junior från 1961, DKW -F 11från 1964 och en DKW-F12 från 1965. Alla hade tvåtakts motorer. De senare hade separat oljesmörjning och en tändspole för varje cylinder. Så långt kom aldrig SAAB i sin tvåtaktsutveckling. Dessutom hade de skivbromsar fram som satt inne vid växellådan . Placeringen berodde på att man ville minska den ofjädrade vikten vid hjulen. Vad jag vet har ännu ingen annan standardbil fått en sådan placering ännu. Ingen SAAB tvåtaktare hade skivbromsar och knappast några andra bilar under 60-talet förutom Citroen och Mercedes

#6
2010-12-15 19:28

"Lånade" fö inte SAAB en hel del från DKW till sin 2_t-motor??
"Dampf Kraft Wagen" hörde jag som det korrekta redan på 60-talet..

#7
Roland P
2010-12-15 19:51

bo johansson: visst hade SAAB skivbromsar på sina tvåtaktare. Det fanns på sport/montecarlo och på de sista som tillverkades samtidigt med v4
Eric H: SAAB använde en modifierad 2cylindrig DKW-motor i modell 92. Den 3cylindriga var av SAABs egen konstruktion.

#8
Leif ÅE
2010-12-15 21:23

Min första bil, en DKW 1000 S inköptes 1966 för 2500:- 6000 mil på mäteren. Glömmer inte ljustutan, alla DKW ägare blinkade till varandra.
Körde 7000 mil och sålde för 2500:-
Ljuddämparen kostade en hel månadslön 943:-
Kylsystemet var självcirkulerande, man hörde vattnet efter, att man stängt av motorn. Härlig bil.

#9
Roland P
2010-12-15 23:00

bo johansson: SAAB 92 hade 6volt elsystem och separata tändspolar till de båda cylindrarna. SAAB 93 med 3cylindrig motor som kom 1956 hade till skillnad från SAAB 92 och DKW 12volt elsystem, då räckte det med en tändspole. SAAB Sport/Montecarlo hade separatsmörjning av en mer sofistikerad konstruktion än den som användes av DKW. Skivbromsar inne vid växellådan fanns väl på VW K70.

#10
Roland P
2010-12-16 09:10

Ett avsnitt av Tekniskt Magasin som handlar om DKW och SAAB
http://svtplay.se/v/1370910/tekniskt_magasin_-_tv-inspelning_mm

#11
2010-12-17 16:11

bo johansson, jag hoppas att du tittat på det avsnitt av Tekniskt Magasin som Roland P hänvisade till.
Det visar ju att Saab låg väldigt långt framme i motorutveckling redan då.

#12
bo johansson
2010-12-17 21:08

Nuppe och Roland, jag som trodde att jag för 40-45 år sedan körde med den modernaste tvåtaktsmotorn. Det känns smärtsamt att jag hade fel men det kommer jag över. Tack för påpekandet att Saab låg i frontlinjen.

#13
2015-02-02 19:57

DkW står för Deutsche kraft Wagen och ingenting annat.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.