Bild
Nästa artikel
Klassiska bilmärken: Duesenberg

Klassiska bilmärken: Duesenberg

Märket

Medan fina europeiska bilmärken ofta drogs med dubbelnamn hette toppmärket i USA rätt och slätt Duesenberg – vilket ju faktiskt bara var ett tyskt efternamn.

Liksom så många andra biltillverkare hade Fred (Friedrich) Duesenberg börjat sin bana med att tillverka cyklar men 1904 konstruerade han en bil, som fick namnet Mason. Tillsammans med brodern August vann han viss ryktbarhet genom att år 1912 skapa en motor med horisontella toppventiler för Masons racermodell.

Året därpå startade han eget för att bygga båtmotorer men också kompletta tävlingsvagnar under eget namn. Den verksamheten pågick ända till 1926.

Långt tidigare, närmare bestämt i slutet av 1920, hade bröderna Duesenberg presenterat sin första egna personbil. Med en påtaglig brist på fantasi, men desto mer logik, kallades den model A.

Det var en flott vagn och den väckte uppmärksamhet som den första serietillverkade personbilen i USA med en rak åtta. Volymen var 4,2 liter och effekten 100 hästkrafter, det senare relativt imponerande för sin tid.

Model A byggdes i blygsamma antal fram till 1926 då den avlöstes av den kortlivade Model X, som sannerligen inte blev någon framgång.

Usla ekonomer
Bröderna Duesenberg var utmärkta konstruktörer men usla ekonomer och 1926 tog imperiebyggaren E. L. Cord över firman. Han hade redan lagt vantarna på det gamla märket Auburn och skulle just piffa till det.

Han passade också på att starta ett bilmärke uppkallat efter sig själv. Cord L-29 var inte bara elegant; den var också framhjulsdriven, något som var extremt ovanligt på en amerikansk vagn, särskilt på en stor och dyrbar sådan.


Fred Duesenberg arbetade kvar i firman och fick nu order att konstruera en helt ny bil, en vagn som skulle gå utanpå allt annat. I slutet av 1928 var det premiärvisning för Duesenberg Model J, en bil som inte bara enligt fabriken var helt sensationell.

Utan tvekan var detta den mest avancerade amerikanska bil som någonsin konstruerats, och den var givetvis också den dyraste.

Stor som ett mindre lokomotiv, snabb som attan och vanligtvis utomordentligt vacker blev Duesenberg omedelbart den amerikanska statussymbolen nummer 1. Även här var motorn en rak åtta.

Blocket var alltid grönmålat, en kulör som stod fint till de mängder av förkromade detaljer man också hittade under huven. Cylindervolymen var 6,9 liter och motorn hade dubbla, kedjedrivna och överliggande kamaxlar som arbetade med fyrventilsteknik.

Fabriken hävdade att motoreffekten låg på 265 hästkrafter och att toppfarten var 190 knutar. Ingen av konkurrenterna kom ens i närheten av dessa siffror.

Jag skrev ”vanligtvis” vacker. Lyxvagnar såldes fram till kriget nästan alltid som kompletta chassier och det var kundens sak att i samråd med en duktig karossbyggare bestämma hur det nakna chassiet skulle kostymeras.

Hos Duesenberg föredrog man i och för sig att leverera bilar med egenritade karosser, som dock byggdes hos någon av företagets ”godkända” karossbyggare. Åtskilliga kunder föredrog emellertid att arbeta med andra karossmakare, som de tidigare haft god erfarenhet av, men det var inte alltid som resultatet då blev helt lyckat.

Nästan sanna siffror
Bland de europeiska kunderna utmärkte sig bokförläggare Erik Åkerlund genom att äga två Duesenberg med fransktillverkade karosserier! Dessa var landets enda Duesies innan Hans Thulins Consolidator AB under en tid i slutet av det glada 80-talet lät en mycket vacker vagn i grönt och gult gästspela i Sverige.

Duesenbergs storhetstid sammanföll olyckligtvis med depressionen men det hindrade inte att firman år 1932 presenterade en kompressormatad version kallad SJ. Motorn levererade här 320 hästkrafter och toppfarten angavs till 210 km/tim.

Sprinten från stillastående till 100 mph, 160 km/tim, skulle bara ta 17 sekunder. Fullständigt makalösa siffror och de var nästan sanna.

1937 gick dessvärre Cord Corporation i putten och därmed lades också den föga lönsamma tillverkningen av Duesenberg ner. Men oj vilken resa det hade varit.

Taggar: Klassiska bilar,

Kommentarer

#1
Calle Carlsson
2010-12-18 01:26

Som redan sagts, amerikas bästa bil. Det är smått otroligt påkostade och vackra bilar för sin tid och står sig än idag. Fast helt uppdaterade är dom ju inte. Jag har aldrig åkt nån aldrig kört nån men skulle vara intressant att veta hur dom stod sig mot tex motsvarande rolls royce i samma årgångar.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.