Du har säkert sett dem, lockpriserna som biltillverkarna brukar använda sig av i sina annonser. ”Sista chansen att köpa en Mercedes under 100 000 kronor”, löd till exempel en känd reklamtext på 1980-talet.
På den tiden kunde snikmodellerna vara snikiga på riktigt. Varvräknare och stolsvärme kunde kosta extra, och luftkonditionering var inte att tänka på.
På 1990-talet blev utrustningsnivån högre men för den som var på jakt efter en Volkswagen med dieselmotor gällde det att känna till vilka tillkortakommanden som snikmodellerna hade. De saknade nämligen turbo vilket gjorde dem extremt tröga att köra.
SDI-motorn, som Volkswagens turbolösa dieselmotorer hette, användes främst i transportbilar men fanns även i flera personbilsmodeller från både Volkswagen, Seat och Skoda genom åren.
Den såldes till exempel ända fram till 2008 i femte generationen Volkswagen Golf.
”Dieselmotorn kan verkligen få kämpa på större vägar. Med bara 75 hästkrafter och 140 Nm till förfogande är prestandan i bästa fall avslappnad”, skrev till exempel engelska Auto Express i sin provkörning.
”Med bara 75 hästkrafter till förfogande är prestandan i bästa fall avslappnad”
Bilen hade en låg officiell förbrukningssiffra och kunde ofta köras ännu snålare i verkligheten. Motorn har dessutom fått beröm för att vara extremt hållbar och snål, särskilt utan turbo.
Men priset köparna fick betala var en 0–100-tid – i ”Golf-femmans” fall på flegmatiska 16,7 sekunder.
Då ska vi också komma ihåg att 75-hästarsmotorn som satt i den modellen faktiskt var ”sprintern” av dem alla. Den allra klenaste SDI-motorn i VW-koncernen hade bara 60 hästkrafter och 115 Nm – siffror som snarare känns 1970-tal än modern tid.
