Loraymo gjorde mässbesökarna helt mållösa

Den här artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Automobil 2007.

Efter broschyrbläddret som resulterade i den här artikeln visade det sig väldigt svårt att släppa Lancia. Vilka egensinniga och läckra bilar har inte detta märke presterat under sin hundraåriga existens!

Lancia låg länge i en egen fåra i bilindustrin, med tekniska delikatesser slag i slag och ett oöverskådligt antal karosserier och modeller som uppstått i hjärteroten hos tekniker och designers snarare än hos slemma marknadsförare och räknenissar. Sådant kan man bara beundra.

En dag fick emellertid en verkligt celeber formgivare syn på Lancia och bestämde sig för att försköna den stora (och mycket vackra) Flaminiamodell som dök upp i diverse karossversioner från 1957 och framåt. En tekniskt sett avancerad bil med de Dionbakaxel, växellådan sammanbyggd med slutväxeln, 2,5-liters V6 på 100 hk och från 1959 försedd med skivbromsar runt om. Flaminia skulle finnas i produktion ända till 1970.

Denne formgivarherre var inte vem som helst utan den i Paris 1893 födde Raymond Loewy, en industridesigner som vid slutet av 1950-talet lämnat outplånliga spår efter sig för bilister, rökare och törstiga: Shellsnäckan, Lucky Strike-askarna och Coca-Colaflaskan. För att inte tala om alla undersköna lokomotiv och Studebaker 1953, en bil många håller för att vara en sällsynt snygg design.

Loewy hade Lancia och Parissalongen 1960 i sikte när han förde ritstiftet till papperet. Linjerna flödade yvigt kors och tvärs, vi måste tro att idéerna poppade upp precis som majskorn upphettade i matolja poppar upp. Hur skulle det annars ha kunnat gå som det gjorde?

Skapelsen döptes till Loraymo, en bokstavslek som antydde att kreatören (du ser honom med okänt damsällskap på bilden ovan) var väldigt nöjd med sitt verk och ville låta sitt namn sväva över det samma. Loraymo bestod av många goda linjer, tyvärr föranleddes man inte tro att de hörde till en och samma bil.

Bakpartiet var slankt och hade kunnat passera som modernt än i dag. Över bakrutan svävade en spoiler, precis som på Lancia Stratos 15 år senare. Hjulen var täckta med blanka kapslar som om Loraymo skulle starta i Bonneville Speed Week i Utahs saltöken.

Men så var det fronten. Publiken på 1960 års Parissalong saknade ord för att beskriva vad den såg. Vi överlämnar till dig som betraktare/beundrare att, i likhet med den franska publiken och oss, också sakna ord.

Som hantverk är Loraymo förstås utsökt, helt i aluminium som knackats hos Motto i Turin och med en motor som trimmats hos Nardi. Historien visar att Loewy hade övat före Loraymos tillkomst, han gjorde en lika vansinnig variant av BMW 507 innan han kastade sig över Lancia. Och något år senare var det dags för nästa snygging, Studebaker Avanti…