När ryssarna skickade upp sina byrackor i rymden gick det inte längre att sälja bilar med sura sidventilare och 1930-talschassin. Ford gick från kolstybbsslö till atomkäck över en natt och tittade inte i backspegeln. Tog man i för hårt? Verkligen inte. Det här är angloamerikansk formgivning i världsklass.
Toppventilaren som debuterade med Ford Anglia 1959 blev snabbt känd som Kentmotorn. Genom åren skulle det visa sig att utvecklingspotentialen var nästan obegränsad. Fortfarande över 50 år efter introduktionen göts det nya motorblock och Kentmotorer har suttit i allt från åkgräsklippare till Formel 3-bilar. I Anglia lämnar radfyran 39 hk ur 997 kubik. Sportmodellen 123E hade Cortinans motor på 1 200 kubik och 49 hk.
Inspirationen från det stora landet i väster går igen även på instrumentpanelen. Men engelska Ford krånglade inte till det mer än att ett och samma pressverktyg kunde användas, oavsett på vilken sida ratten skulle sitta.
Det var amerikanske Elwood Engel som höll i ritstiftet. Han hade just lagt sista handen på Lincoln Continental när han under sent femtiotal blev utlånad till engelska Ford. Han var måttligt imponerad av de engelska 30-talskonstruktionerna och sparade inte på krutet.
Huvudtemat är trianglar och de går igen i hela designen. Till och med pedalerna har sina egna trianglar. Snedrutan väntar tillsammans med atomspisen och radiumbadkaret fortfarande på sitt fulla erkännande men visst ger den bilen karaktär!?
Ford Anglia fanns även som kombi, med en akterspegel av det mer städade slaget och ett fällbart baksäte vilket gav en hel kubikmeter lastutrymme, och som varutransportbil. Den senare levererades med endast ett säte, inget innertak och spartansk gummimatta att vila fötterna på. En vanlig syn på vägarna under brittiskt 60-tal, betydligt ovanligare i Sverige.
Ford Anglia sålde bra i Italien men designen blev snart ålderstigen för de trendmedvetna italienarna. För att hålla liv i försäljningen introducerades 1964 en modell med modernare kaross, ritad och byggd i Italien – Anglia Torino.
Nypris: 6 995 kr.
Motor: Rak fyra, stötstångsmotor, två ventiler per cylinder. Enkel Solex-förgasare. Vattenkylning. Volym 997 cm3. Max effekt 41 hk SAE vid 5 000 r/min. Max vridmoment 68 Nm vid 2 700 r/min.
Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, bakhjulsdrift. Fyrväxlad manuell låda. Golvspak.
Mått: Axelavstånd 229 cm. L 390/B 146/H 140 cm.
Tjänstevikt: 840 kg.
Fjädring/hjulställ: MacPherson fjäderben fram, halvelliptiska bladfjädrar bak. Hydrauliska stötdämpare, stel axel.
Styrning: Snäcka, ej servo. Vändkrets 9,75 m.
Elsystem: 12 volt. Plusjord.
Bromsar: Trummor fram/bak.
Fartresurser: Toppfart 120 km/tim. Acc 0 –100 km/tim 34 s.
Förbrukning: Ca 0,7 l/mil.
1954 Arbete påbörjas på Projekt 195X, framtidens Anglia. Framhjulsdrift och även svansmotor övervägs, men skrinläggs senare. Elwood Engel från amerikanska Ford håller i ritstiftet.
1959 Anglia 105E presenteras på senhösten. Fyrväxlad låda och kortslagig motor med toppventiler är två av nymodigheterna.
1960 Anglia börjar synas på svenska vägar. Som vänsterstyrd heter den 106E. Pressen applåderar motor och låda men bakrutan skapar bryderier.
1961 Varutransportbilen, 307E gör entré i juni. Framändan delas med sedanmodellen, men från B-stolpen är det mesta nytt. Kombimodellen presenteras i september. Samma år presenteras Super 123E med 1,2-liters Cortinamotor. Mer krom och roligare lackering.
1964 Anglia Torino börjar säljas i Italien.
1965 Torino S med 52 hk.
1966/67 Försäljningen går allt trögare. När britterna får bättre ekonomi blir Anglia en intern konkurrent till Cortina. Efter -67 läggs modellen och namnet ner.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Kommentarer till artikeln (0)
Läs kommentarer och diskuteraGenom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.