Mazda RX-7: Balanskonstnären som dansade en sommar

Röntgenblicken avslöjar Mazda RX-7 som en särdeles läcker konstruktion. Notera hur kort och liten wankelmotorn är i förhållande till växellådan.

Mazda RX-7 är doldismodellen som blev en av världens bästa sportbilar.

Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Automobil 2006.

En av 1990-talets allra bästa och läckraste sportbilar är också en av dess största doldisar. Mazda RX-7 av tredje generationen, eller FD som den också kallas, tillverkad 1992–2002 och sedan ersatt av RX-8.

RX-7 FD kom i tre olika versioner beroende på trimningsgrad: S6 med 241 hk (i Europa), S7 med 265 hk och S8 med 280 hk, de båda senare enbart för den japanska marknaden.

Ibland kan man se en och annan på svenska vägar men antalet som såldes nya genom dåvarande generalagenten Olle Olssons i Uppsala försorg är försvinnande litet. Första året (1993) var det bara fem exemplar, därefter knappast så många fler. Efter utgången av 1995 exporterades bilen inte alls. På senare år har enstaka exemplar importerats hit, från Tyskland och från Japan.

Wankelmotorn är tvåskivig och på 1 308 cm³. Dubbla turbo, max effekt 241 hk.

Formgivningen flöt fint i alla delar, Mazda RX-7 ser sömlös och nätt ut. En blandning av Porsche 928 och Corvette? Dörrhandtagen placerades inne i fönsterramen.

Älskare av delikata sportvagnskonstruktioner gick miste om ett verkligt tillfälle med den här bilen. RX-7 är raffinerad i varje tum och erbjuder gott om snygga lättviktskonstruktioner (dubbla triangellänkar i aluminium fram och bak), dubbelturbo till wankelmotorn och köregenskaper som verkligen låg på topp i konkurrensen.

Vikten var ca 1 300 kg, jämfört med drygt 1 700 för en konkurrent som Nissan 300 ZX. Skillnaden märkts direkt. RX-7 var lite av »fattigmans« Honda NSX, fast tekniknivån är lika hög som i den mer namnkunniga japanska superbilen.

Tyvärr var priset (485 000 kronor sommaren 1993, mer än för en RX-8 när den såldes!) på tok för högt för att fler skulle nappa.

Man skulle kunna ta det nakna chassit för att höra till Mazda Miata – »ryggraden« mellan växellåda och bakvagn är snarlika på bilarna.

Mazdas första sportvagn med wankelmotor kom 1967 och hette 110 Cosmo, en avlång tvåsitsare med tycke av Jaguar E-Type och rysk Sputnik i skön förening.

Sedan knotade Mazda på med diverse wankeldrivna bilar, både person- och sportvagnar, till och med en pickup, men något större marknadsmässigt genomslag kan man inte tala om. Möjligen med första generationen RX-7, sa kallad, som dök upp 1978 och sålde hyggligt i USA. Den nätta modellen marknadsfördes även i Sverige, ofta i läcker tvåtonsfärg.

Inte förrän 1991 lät Mazda och wankelmotorer höra tala om sig med dunder och brak när racerbilen 787B körde hem totalsegern i Le Mans, den första wankelmotoriserade bilen någonsin att klara en sådan bedrift.

Tätt och snyggt ordnad inredning med dominerande mittkonsol och mängder av mätare.

I broschyren över RX-7 FD är det inte så konstigt att man drar växlar på triumfen. Den 32-sidiga, tjockpapprade broschyren är (trots att den distribuerades i Sverige) engelskspråkig och späckad med tekniska resonemang kring viktbesparing, balans (motorn var närmast mittmonterad framför föraren), kurvtagning, driftsäkerhet (där gjorde Mazda mycket för att skaka av sig wankelmotorns tidigare rykte från nsu) och liknande.

Till och med gamla F1-stjärnan Jacky Ickx är med på ett uppslag och uttalar sig om hur extremt rätt bilen är att köra. Han behövde nog inte övertalas med några större yen-buntar, körkänslan var uppenbar för alla som hade lyckan att prova på.