Provkörning: Kia Picanto (2021)

”Vem är det som testar mopedbilen?” Varken jag eller Kian valde att ta illa upp av kommentaren från den obetänksamma kollegan. Med allt sitt ”sportiga” smink i det aktuella utförandet GT-Line är hon ju ärligt talat påfallande lik många av de olycksaliga små skräphögar som välbeställda föräldrar låter sina 15-åringar knattra runt i.

Men de diminutiva måtten till trots är Kia Picanto en överraskande kompetent bil, i alla fall för sitt användningsområde. 

Stadstrafik är absolut mammas gata. Sikten är utmärkt åt alla håll, vändcirkeln snäv och drivlinan lättjobbad. Femväxlad manuell låda är enda alternativet och samspelet mellan låda, koppling och den trecylindriga turbomotorn är smidigt. Med en totallängd på 360 cm öppnas plötsligt massor av parkeringsmöjligheter som stadsjeepar och hantverkarbilar tvingats rata. Picanto gör att billivet i stan plötsligt blir lite mera uthärdligt! 

Kia Picanto räds heller inte en och annan glad tur längs förarens slingriga favoritväg. Styrningen hade gärna fått vara ännu krispigare och ge lite mer vägkänsla men däcken håller greppet även när det går undan och fjädringskomforten är helt okej just här. Till vardags och i lägre fart skulle en mjukare sättning vara att föredra.

Turbotrean morrar trivsamt under huven och ger god dragkraft redan från låga varv. Sammantaget är Picanto GT-Line riktigt underhållande att köra. 

Mindre skoj blir det om man försöker sig på en långresa på motorväg. Däckbullret är öronbedövande, förarstolen minimal och det är svårt att få till en bekväm körställning. Om ratten även varit ställbar i djupled istället för som nu, bara i höjdled, hade möjligen saken kommit i annat läge. Den lite hårdare fjädringen passar i alla fall utmärkt på motorväg. Bilen är klippstabil även i höga farter och kraftig sidvind påverkar inte nämnvärt. 

Utrymmet är överraskande gott för fyra och även bagageutrymmet klarar mer än vad man kan tro när man ser bilen utifrån. Dörrarna öppnar stort och ger ett enkelt insteg och även bakdörrarnas sidorutor går att hissa hela vägen ner. 

Förarmiljön är redig med tydliga instrument och lättbegripliga reglage och utrustningen är omfattande. Här får man alla moderna bekvämligheter såsom klimatanläggning, elvärmd ratt, backkamera, navigation och nyckelfritt låssystem.  

Allt fler biltillverkare slutar sälja bilar i den allra minsta klassen. De alternativ som erbjuds fokuserar på låga kostnader och upplevelsen de erbjuder är långt från Kias lyxiga lilla ”GTI”.

Innan man slår till ska man dock vara medveten om att det går att få nästan lika roliga men betydligt bekvämare och större småbilar för samma pris som vad Picanto GT-Line kostar. Kia tar bra betalt för sina produkter men har ett ess i rockärmen; sju års nybilsgaranti är värdefullt för många kunder.

Sedan är det inte bilens fel att den trots en förbrukning på bara 0,5 liter per mil kostar 3 677 kr i straffskatt per år under de första tre åren. Den presenten får vi tacka staten för.