Alfa Romeo Brera var en gudabenådad besvikelse

Den här artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Automobil 2011.

När fan blir gammal blir han religiös. Jag är en av dem som sablade ned Alfa Romeo Brera 3,2 Q4 för några år sedan. Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Mest bottnade besvikelsen över bilen i att den skiljde sig så från det koncept Giorgetto Giugiaro visat världen redan 2002. Det var en makalös snygging med 400-hästars V8 från Maserati. Salivavsöndringen avtog inför den färdiga bilens linjer – då – men det är ju ofta så på vägen från koncept till konsument. 

V8-maskinen ersattes, inte av Alfas »gamla vanliga« 3,2-motor, utan av en GM-produkt som gav ett besynnerligt intryck. Motorn var dragstark och har med åren visat sig vara väldigt stryktålig, men den där nervkittlande varvkänslan man ville åt fanns inte alls. »Utjämnad till en mespropp« fick jag visst ur mig. 

Körgenskaperna sammanfattades med »känns som en curlingsten«. Framför allt var Brera svindyr, testbilen kostade drygt 510 000 kronor.

Så varför denna omsvängning? För att ju mer tiden gått desto mer framgår det vilken särling Brera ändå var och är. En fyrhjulsdriven, lite enveten karaktär med linjer man trots allt måste älska – titta bara på profilen här nedan. Dessutom har Brera tokrasat i pris och kan köpas för inte ens en tredjedel av ursprungspriset.