Ogjort arbete

Hela december månad spenderades på resande fot i Europa och när jag kom hem några dagar innan nyårsafton mötte mig ett Stockholm täckt av is-snö. Den typen av nederbörd som en gång varit fluffig, vit och trivsam men sedan smält och när kölden återkommit frusit till en ny hård och sorgligt sammansjunken form.

Sannolikt den mest meningslösa typen av kvardröjande nederbörd man kan tänka sig. Det går inte att åka skridskor på den, absolut inte skidor eller pulka, man kan inte göra snöbollar och att gå är förenat med livsfara.

När jag kommer med taxi från flygplatsen på kvällen den 27 december kan man knappt att ta sig från bilen till grinden på gatan där jag bor, som bara plogats i mitten till en liten körbana.

Trottoarerna består av isklippor som kräver stegjärn och isyxor för att forcera och helst skulle man montera en repslinga för att ta sig hem de sista 20 meterna. Värre läge finns knappast för vare sig bilister eller fotgängare och cykla är uteslutet.

Det är meningslöst att reta upp sig på snöröjningen. Naturligtvis gör jag det ändå varje år men det leder ingen vart mer än att jag blir irriterad och på dåligt humör. En gång i tiden ringde jag och klagade men de röjde ju inte mer för det, så jag gav upp.

Det bästa vore att dra ihop ett gäng grannar och skotta de trehundra meter det handlar om på vår lilla gatstump innan det fryser och blir så här illa. Kanske kunde man öva in några snöröjarsånger, ta med lite glögg och göra det till en ren folkfest och sedan skicka en faktura till gatukontoret eller vilket bolag det nu är som upphandlat uppdraget. De kommer naturligtvis inte att betala och då går det så småningom efter några påminnelser till inkasso och sedan får man driva det vidare i domstol.

Rimligen borde det finnas ett lagstadgat ansvar för staden att hålla undan snö och is för de skattepengar vi betalar. Man har ju hört talas om sjukhus som anmäler sig själva för att de inte klarar av att ordna vårdplatser, men har du hört talas om några som anmäler sig själva för att de inte sköter snöröjningen? Nej, skulle inte tro det.

Så man får skotta själv tänker jag, och om de inte betalar fakturan stämmer man dem för utebliven leverans av snöröjning, märkligare processer än så har man läst om, och det skulle definitivt roa en del jurister tror jag.

På vår första natt hemma efter resan väcks vi av traktorer som under ett enormt oväsen tar bort all snö och forslar bort för dumpning i Riddarfjärden. På morgonen finns det kvar en hel del framför porten så jag går loss med ett järnspett och hackar tills det går att ta sig fram utan livsfara. Det är ett drygt projekt som tar sina timmar men eftersom min mor ska på besök vill jag inte ha hennes lårbenshals på mitt samvete.

Dagen efter slår vädret om, det blir fem plusgrader och under natten kommer regnet som smälter bort de sista kvardröjande isfläckarna. Självklart, tänker jag. Allt hade försvunnit ändå. Om jag varit lite smart kunde jag ha kollat med SMHI och sedan suttit med kaffekoppen vid köksfönstret och betraktat den smältande snön.

SMHI meddelar också att det blir vinter även nästa år. Jag gör en kopia på deras hemsida och vidarebefordrar till gatukontoret. Det kan ju vara hyggligt att förvarna dem tänker jag.