Bild
Nästa artikel
Sommartestet avslöjar bästa semesterbilen

Sommartestet avslöjar bästa semesterbilen

Långtest

Vi Bilägares fem långtestbilar rullar ut på sommartest med bland annat undanmanöverprov med full last och test av bilarnas klimatanläggningar. Här är bästa semesterbilen för dig och din familj.

Årets upplaga av långteststallets traditionella sommartest blev en smula rumphuggen. Någon längre utflykt var det inte tal om, myndigheternas gräns på resa max två timmar hemifrån svävade över uppgiften.

En förlösande kompromiss nåddes: Vi åker Mälaren runt dag ett och kör tester på flygfältet dag två. En minisemester så god som någon, nu när vår testkvintett närmar sig halvtid. I vintertestet hette segraren Mazda 3 (se ViB 3/2020), vilken skulle bli favorit nu?

Färjeturen med Carolina af Arnö var visserligen kort – den gick på lina mellan fastlandet söder om Enköping och ut till ön Arnö i Mälaren – men väl på sjön infann sig ändå den där frihetskänslan redan en kort vistelse vid vatten ger.

Kapten Wahlman kunde berätta att färjan tills för 27 år sedan trafikerade andra sidan av den drygt kilometerbreda ön från fastlandet och att den då gick i Uppsala län men nu i Södermanlands län.

Öns lilla väg bjuder hela tiden på vykortsinramningar men eftersom vi fått en personlig överfart av kapten (det är skönt med egen färja!) passar vi returtiden noga och styr sedan kosan mot Strängnäs och den mäktiga bro som spänner sig över fjärden alldeles före staden.

Bron invigdes hösten 1981 efter tre års byggnation och är drygt 1,6 kilometer lång, Sveriges nionde längsta.

Vi far fram och tillbaka ett par gånger och beundrar utsikten från vägbanan 30 meter ovanför vattenytan, innan kursen sätts mot småvägarna åt nordväst och Fogdö.

Missa inte filmen från sommartestet – se den här!

1. Toyotas lasträcken är enkla att få på plats och säkras av en medföljande momentnyckel. || 2. Teslas lastbågar har en egen typ av fastsättning för att skydda glastaket. Klisterlappar med pilar på fästs vid korrekt fästplats, lappar som snabbt fransas och ser fula ut – billigt på dyr bil!
1. Toyotas lasträcken är enkla att få på plats och säkras av en medföljande momentnyckel. || 2. Teslas lastbågar har en egen typ av fastsättning för att skydda glastaket. Klisterlappar med pilar på fästs vid korrekt fästplats, lappar som snabbt fransas och ser fula ut – billigt på dyr bil!

Där finns Milmac, världens största lager och verkstäder för begagnade Hägglunds BV206, terrängbandvagn av fyrkantig typ med närmast obegränsad framkomlighetsförmåga i skog, genom va tten, i öken.

Milmac har drygt 180 stycken ekipage (!) och arbetar med renovering och uppdatering, samt säljer BV206 världen runt.

I en av lokalerna finns ett intressant militärfordonsmuseum, med bland annat en amerikansk, bastant trupptransportör med ett gigantiskt skruvstäd monterat på främre stötfångaren.

Hur ofta har man inte behövt ett sådant?! Ett exemplar av Hägglunds märkliga militär-mc XM 74 finns också att grunna över, ett av de 40 som byggdes.

Bilkvintetten, samt foto-Simons Honda Element icke att förglömma, beskriver sedan en snygg halvcirkel på kartan och åker i bygder så vackra att man vill grina. Slingervägar, grusvägar, sjöglimtar, pedantiskt skötta gårdar och gods.

Vi passerar namn som Vävle, Kjula, Ärla och Stålboga, sjön vi ser heter Dunker och i Öllösa är vi just det. Vi stannar till vid Skottvångs gruva för ännu ett bilbyte och innan vi vet ordet av är vi i den goda orten Åkers styckebruk för glassköp, massor av glass i hettan.

Testlaget är som alltid tidsoptimistiskt. Att köra fem bilar i grupp och fotografera därtill tar mer än exponentiellt mer tid än att köra ensam – vi måste bryta upp redan halvvägs och retirerar till Strängnäs för tankning och protokollföring för dag ett.

Så gick det med den Mälaren runt, den blev halv!

BMW 320d - för en aktiv semester

Nya 3:an har blivit rymlig, men yxig bagageutformning kan irritera redan före avfärd.
Nya 3:an har blivit rymlig, men yxig bagageutformning kan irritera redan före avfärd.

FÖRARE, NILS SVÄRD, KOMMENTERAR:

Plus: Lågt vägbuller, hög sittkomfort, smidiga lastbågar, stark och len dieselmotor.

Minus: Svårstuvat bagage, kärv manuell låda, spårkänslig, undanmanöveregenskaper.

BMW:n är valet för de snabba etapperna. Dieselmotorn är stark, kultiverad och håller förbrukningen i schack när tempot är motorvägshögt. Den något kärva manuella växellådan stör på småvägarna.

Utväxlingen och motorns tystnad på låga varv gör det därtill svårt att köra på ”motorörat”.

Även vägbullret är väldämpat – det här är gängets klart tystaste bil. Sittkomforten fram är hög med väl tilltagna inställningsmöjligheter.

Är man två som delar på körningen bör man dock investera i en elinställbar förarstol med minne – finns i Comfortpaket à 18 900 kronor – annars är det lätt att gå vilse bland alla inställningar. Baksätet är väl tilltaget i storlek men man sitter lågt.

Allra längst bak sväljer lastutrymmet mest bagage i kvintetten. Däremot är det en smula svårmöblerat med ojämna sidoväggar, smalt golv mellan hjulhusen och utstickande metallfästen under insynsskyddet/lastnätet.

Packa helst i mjuka väskor. Den öppningsbara bakrutan är desto mer uppskattad, lastbågarna likaså. Ingen annan har lika enkel montering där takbeklädnaden skruvas på med ett vred med inbyggd momentnyckel.

Med fullast är bilens prestanda intakt. Bromsarna biter riktigt bra. Omkörningarna är fortsatt säkra.

BMW 320d Touring har många fördelar. Ändå hamnar den i slutet på vår ranking. Just semesterresor är inte bilens bästa element.

Nervös riktningsstabilitet gör att den aldrig blir avslappnad på motorvägen, med last är den sladdbenägen i undanmanöverprovet redan i låg fart och drivlinan vill sträcka ut i högt tempo.

Detta är den stressade storstadsbon som inte förmår att sitta still i solstolen.

Mazda 3 - huggsexa om kurvorna

Lite bökigt att få in allt bagage på grund av den höga lasttröskeln.
Lite bökigt att få in allt bagage på grund av den höga lasttröskeln.

FÖRARE, MARIA DAHLIN, KOMMENTERAR:

Plus: Vägnärvaro, körkänsla, växellåda, blandning av digitalt/analogt i förarmiljön.

Minus: Mörkt, trångt baksäte, trög omkörning, inga luftutblås i baksätet, lasttröskel.

 ”I den här påminns jag om att det är roligt att köra bil”, sa en av förarna. Mazda 3 charmade sig tidigt in hos långteststallets medlemmar och vann vintertestet. De goda köregenskaperna är närvarande även sommartid.

Direkt styrning utan att bli nervös, bilen går stadigt utan att föraren tappar kontakten med vägbanan.

På svängiga småvägar mår Mazda 3 som bäst, det blev nästan huggsexa om vem som skulle köra bilen när de kurviga avsnitten uppenbarade sig på turen runt (halva) Mälaren.

Växlarna rinner i lekande lätt, däremot är växelindikatorn lite väl optimistisk som vill skicka i sjätte och högsta växeln redan vid 50 km/tim.

På landsväg får man en obehaglig överraskning om man inte växlar ner en eller två gånger före omkörning, då segdraget kommer sent och bilen upplevs som slö.

Förarmiljön är tydlig och lättarbetad. Infotainmentsystemet styrs med vred, vilket håller uppe blicken på vägen. Det välvda taket ovanför instrumentklustret och de höga dörrsidorna vill ge illusionen av att man sitter långt ner för ett sportigare intryck.

I direkt solljus finns inga bländande kromdetaljer, men pianolacket runt växelspaken har redan blivit väldigt repigt.

Baksätet känns instängt och mörkt. Svart tak, höga dörrsidor och smala bakkanter på fönstren ger vibbar av att åka på dagsutflykt ner i en kalkstensgrotta på chartersemestern till Medelhavet.

Det sluttande taket ger dåligt med huvudutrymme för långa baksätesåkare.

Passageraren bakom föraren har inget förvaringsfack på stolsryggen och det saknas ventilationsutblås på mittkonsolens baksida, vilket kan göra det ganska varmt. Lasttröskeln är hög i bagageutrymmet så det kan bli påfrestade för ryggen att lyfta in packningen.

Renault Clio - duglig och bekväm i det lilla

Ett tips för att få plats med alla väskor och pinaler är att övningspacka före semestern.
Ett tips för att få plats med alla väskor och pinaler är att övningspacka före semestern.

FÖRARE, CHRISTIAN ELLMARK, KOMMENTERAR:

Plus: fin fjädringskomfort, säker väghållning, justerbart bagagerumsgolv.

Minus: ryckig växellåda, dåligt bottendrag, begränsade utrymmen, krångliga lastbågar.

Renault Clio är väl inte en ideal långresebil för en familj på fyra-fem men för dig som gärna upptäcker smultronställen i närområdet är den en duglig reskamrat. Passagerarna får gärna vara korta om de ska trivas i baksätet.

Utrymmet för last är hyfsat sett till bilens yttermått och möjligheten att ställa in golvet i två höjder ökar flexibiliteten. Mjuka framstolar är en smaksak, de passar inte varje rygg och rumpa. Sittdynan är kort, klädseln behaglig.

Förarplatsen får både ros och ris. Instrumenten är tydliga men multimediasystemet har en del buggar i vår bil. Den främsta irritationskällan är dock drivlinan. Växellådan känns slapp och är inte särskilt samarbetsvillig.

Det är svårt att växla ryckfritt. Lägg till ett dåligt bottendrag i den trecylindriga motorn och resultatet blir lätt motorstopp i olika situationer.

Nedväxling krävs ofta vid omkörningar, men Clios acceleration påverkas faktiskt inte så mycket av last som man kanske kan tro. Både vår Mazda och Toyota är värre i det avseendet (se accelerationstabellen på nästa uppslag).

Ute på motorvägen är Clio kursstabil och ljudnivån är behaglig. Fin styrning och bra fjädringskomfort gör att bilen känner sig hemma både på landsvägar och på mindre, guppigare avsnitt.

Där är Clio klart bättre än många andra småbilar. Väghållningen är dessutom säker i en paniksituation, våra undanmanöverprov gav ingen dramatik.

Att montera lastbågarna kräver tålamod. Precis som för förra årets Dacia Duster är det krångligt att få bågarna på plats. Bäst är att öva innan det blir skarpt läge för semesterpackning.

Helheten är ändå övertygande, i flera avseenden känns Clio som en klart större bil än den faktiskt är.

Toyota Corolla - klena bromsar drar ned betyget

Välkomna ombord! Fem väskor får följa med i Corolla. Notera bakluckans extra ”hatthylla”.
Välkomna ombord! Fem väskor får följa med i Corolla. Notera bakluckans extra ”hatthylla”.

FÖRARE, ANDERS HELGESSON, KOMMENTERAR:

Plus: silkeslen hybriddrift, avspänd att köra, låg förbrukning, stort bagageutrymme.

Minus: dåliga bromsar, däckbuller, låg maxlast och släpvikt, sittdyna i baksätet.

Om inte ”Hemester” har hittat till nyordslistan tidigare så lär det ske 2020. När bilsemester inte innebär att frusta fram på autobahn mot ett stressigt Schweiz eller hetsigt Italien är Corollan ett strålande val.

Motorns 122 hästkrafter ger inga våldsamma kraftresurser, men vad gör det? Hastighetsgränsen i Sverige är 120 km/tim och har man semester ska man inte stressa.

Nej, låt Corolla slingra fram längs outforskade landsvägar i 80-90 km/tim och den silkeslena hybriddrivlinan kommer varsamt massera bort arbetsårets stress. Maken till avspänd körning får man leta efter.

Problemet är att Corollas bromsar inte håller måttet. Det tar närmare 40 meter för att få stopp från 100 km/tim utan last, alldeles för mycket, och snudd på 43 meter för stopp med last är helt enkelt oacceptabelt.

En nackdel med att stanna hemma är att man inte får uppleva kontinentens släta vägbanor. Corolla är underlagskänslig och trivs inte på grov asfalt med ett påfrestande lågfrekvent däckbuller ständigt närvarande.

I baksätet kan man klaga på kort sittdyna och ansträngd benvinkel men utrymmet är tillräckligt. Lite äldre barn lär klaga på att laddmöjligheterna är obefintliga, att baksätespassagerarna inte ens får dela på ett 12-voltsuttag är direkt olämpligt i en familjebil 2020.

Det finns ett uttag i bagageutrymmet men då krävs långa laddsladdar. Elbakluckan öppnar högt, bra om picknicken av regntekniska skäl behöver flytta till bagagerumskanten.

Om man till nöds behöver övernatta i bilen, Corolla får bara dra 750 kg så husvagn lär inte bli aktuellt, är den ett lysande val då lastytan blir sovsäcksvänligt slät.

Tesla Model 3 - kolla att takboxen sitter fast

Långt lastgolv men liten öppning till bagageutrymmet. Dessutom väller damm lätt in.
Långt lastgolv men liten öppning till bagageutrymmet. Dessutom väller damm lätt in.

FÖRARE, CALLE CARLQUIST, KOMMENTERAR:

Plus: stolar, fartresurser, köregenskaper, hyfsat bagageutrymme, klimatanläggning.

Minus: takbox svår att montera korrekt, karossfinish, klen maxlast, osäker farthållare.

Det märks att Tesla 3 är amerikansk, klimatanläggningen är effektiv och kupéluften kyls i rasande fart. Jänkarna kan komfort! Glastaket saknar gardin men solljuset dämpas ändå effektivt.

Sköna stolar, bra fartresurser, rimligt baksäte för två men bredden räcker knappast för tre. Bagageutrymmet har liten öppning men lastgolvet är långt. Finishen överlag är måttlig, runt bagageutrymmet rent undermålig.

På grusväg väller det in damm i varje vrå på plåten runt bagageöppningen, vi fick ha med oss en borste och sopa rent. I motljus kan man se hur illa dörrarna passats in mot karossen, överlappningarna bildar långa skuggor.

Det känns verkligen inget vidare på en bil för 625 000 kronor!

Köregenskaperna är bilens trumfkort, Tesla rullar säkert och underhållande även med full last. Direkt styrning (två rattvarv mellan fulla hjul utslag), kvick acceleration, fint avstämd ”gaspedalkänsla” – en bil att köra helt utan slack.

Den stora skärmen ger ett ganska enkelt handhavande när man kommit över eventuellt initialmotstånd. Men den adaptiva farthållaren fungerar illa, ibland bromsar bilen kraftigt och plötsligt in av sig själv, utan synbar anledning. Det är trafikfarligt.

Maxlasten på 309 kg är ynklig, kommer det att rulla överlastade Tesla 3 på vägarna i sommar? Att varje resa måste planeras efter laddningsplatserna är ett minus för den spontana semesterupplevelsen, i synnerhet i vår långtestbil med lilla batterikapaciteten.

Räckvidden är irriterande, som bäst runt 36 mil. Med takbox och/eller last sjunker den tydligt. Helheten blir en sällsam blandning. Somligt är toppen, annat undermåligt.

Sommartestet avslöjar bästa semesterbilen

Klicka här för att se tabellen i större format.

Dag två vigs till Lunda flygfält. Alla bilar får däcktryck för maxlast, koner för undanmanövern ställs upp, viktsäckar kontrolleras och lastbågar monteras. Teslas bågar har helt annan fastsättning än vi är vana vid.

Ett bleck med gängad pigg i vilken bågens ändar sänks ned ska smitas in på fyra punkter under gummilisten bredvid glastaket. Punkterna mäts noggrant ut och på rätt plats fästs en genomskinlig ”pildekal” så att man hittar rätt nästa gång bågarna ska på.

Det känns inte ”premium”. Bågarna har låg profil, så låg att gripklorna på vår Thule takbox inte greppar ordentligt i de första undanmanövertesterna, trots att vi drar åt till rätt moment.

Bilen är lastad med ca 310 kg varav 25 kg på taket i konbanan när boxen plötsligt flyttar sig tvärt till vänster efter ingången till andra konraden. Bågarnas färg skrapas, vi gör fler försök med samma resultat. Skandal?!

Thuleboxen glider nästan av Tesla i andra fållan i undanmanövertestet. Till slut fick vi den att fästa.
Thuleboxen glider nästan av Tesla i andra fållan i undanmanövertestet. Till slut fick vi den att fästa.

Nja, vi gör ytterligare kontroller med vår box och med en annan box med äldre bygelfästen som godtyckligt skruvas till rätt moment.

Det visar sig att gripklorna på Thuleboxen är ytterst känsliga för hur de anbringas mot Teslas lastbågar, de måste sitta exakt rätt för att hålla emot som de ska.

För att passa Teslabågarnas profil bättre skulle de behöva mer skyddande/gripande gummiinklädnad av klorna. På de fyra andra bilarna fäster takboxen utan problem, liksom den har gjort på alla långtestbilar under tidigare år.

Kolla alltså fastsättningen noga, Teslaägare!

Bilen som sådan går dock mycket säkert med full last genom konbanan, upp till ca 74 km/tim utan problem. Distinkt chassi, direkt styrning, låg krängning och bra fäste över framhjulen bidrar.

1. Föraren slår alltid i knogarna om det står en vattenflaska i drickaställen – hur tänkte BMW? || 2. Renaults klimatvred och allehanda vippreglage är lättanvända och dessutom snyggt utformade. || 3. BMW är ensam om öppningsbar bakruta – man undrar varför? En enkel och praktisk lösning.
1. Föraren slår alltid i knogarna om det står en vattenflaska i drickaställen – hur tänkte BMW? || 2. Renaults klimatvred och allehanda vippreglage är lättanvända och dessutom snyggt utformade. || 3. BMW är ensam om öppningsbar bakruta – man undrar varför? En enkel och praktisk lösning.

Mazda 3 ordnar utmaningen bäst, klarar upp till 76 km/tim med full last utan problem. Helt förutsägbar, neutral och kontrollerad i panikmanövern. Mazda hade bästa köregenskaperna i vintras och befäster den ställningen nu.

BMW blir sämst, måhända överraskande. Med 390 kg last i bilen klarar vi bara 70 km/tim innan greppet på framhjulen vrids bort och bilen kör ur banan före sista fållan. I lägre fart håller bilen sig kvar men med rejäl bakvagnssladd.

Hög krängning, mycket lastväxelreaktion, en besvikelse.

Renault och Toyota når samma resultat, ca 75 km/tim men på helt olika sätt. Clios ganska tunna däck visar sig ha bra fäste, mot gränsen är det snarare bakvagnen som tappar grepp och ger överstyrning.

Känslan av svensk sommar på riktigt infann sig längs den vindlande vägen ut till vackra Arnö söder om Enköping.
Känslan av svensk sommar på riktigt infann sig längs den vindlande vägen ut till vackra Arnö söder om Enköping.

Lätthanterlig med 360 kg ombord, övningen går nästan lugnt till.

Toyota, om än rymlig för bagaget, får bara lasta 346 kg. Det är klent för en familjekombi och något att ha i åtanke inför Corollasemestern.

Fjädringen känns mjuk och bilen kränger rejält genom fållorna, tendens till studs på ytterhjulet fram – men linjen hålls utan problem. ESP-systemet är väl avstämt, arbetar mjukt men konsekvent i alla försök.

Sommartestet avslöjar bästa semesterbilen
Sommartestet avslöjar bästa semesterbilen

Årets upplaga av långteststallets traditionella sommartest blev en smula rumphuggen. Någon längre utflykt var det inte tal om, myndigheternas gräns på resa max två timmar hemifrån svävade över uppgiften.

En förlösande kompromiss nåddes: Vi åker Mälaren runt dag ett och kör tester på flygfältet dag två. En minisemester så god som någon, nu när vår testkvintett närmar sig halvtid. I vintertestet hette segraren Mazda 3 (se ViB 3/2020), vilken skulle bli favorit nu?

Färjeturen med Carolina af Arnö var visserligen kort – den gick på lina mellan fastlandet söder om Enköping och ut till ön Arnö i Mälaren – men väl på sjön infann sig ändå den där f

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Kommentarer

#1
2020-07-12 12:28

Kan man få information om vilken hastighet Corolla har vid den punkt när de bästa stannade i bromstestet? 10 meter extra låter kanske inte så farligt, jag gissar att 30-40 km/h gör skillnad på barnvagnen man inte hade träffat med en bättre bil.

#2
2020-07-13 12:47

En annan anmärkningsvärd sak är ju det buller som Corolla har på våra skrynkliga vägar.
Och det är ju inte speciellt för Corolla utan verkar gälla så gott som alla asiatiska bilar.
Färdas man ofta på våra usla vägar bör man tänka på detta vid nybilsköp!

#3
2020-07-14 15:50

Sämsta bromsar, sämsta bullret, sämsta dragvikten, näst sämsta lastvikten, och snudd på sämsta prestandan - låg klass på Corolla.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.