Bild
Nästa artikel
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Nybilstest

Vi Bilägares nya långtestbilar utsätts för årets hårdaste prövning – ett rejält vintertest. Vi djupdyker i köregenskaper, värme, strålkastare och allt annat som ska vara på topp i en riktigt bra bil för den svenska vintern.

Fem bilar och deras förare sökte snö, kyla och isande vindar för att göra ett rejält vintertest men väderutsikterna var dystra. Huvudstaden befann sig i ett förstadium till vår i början av januari, rapporter om blommande körsbärsträd och nyutsprungna golfspelare förekom. I våra vanligtvis köldsäkra trakter låg samtidigt kvicksilvret kring nollan. Vintertest? Nu?!

När allt såg som dystrast ut och paniken låg på lut meddelade en reviderad och plötsligt positiv väderrapport att det en enda fredag – fredag i övermorgon närmare bestämt – skulle vara både sol och gott om minusgrader i Funäsdalen. Det är en av de orter vi gärna besöker för det traditionella vintertestet av Vi Bilägares nya långtestbilar så det fanns inget att diskutera.

Vi bokade in långresa uppåt landet torsdag, värmemätningar fredag och så lördag och söndag för testkörningar, foto, filmning och alla tusen övriga moment som ska till: arbete mot hemsidan, Instagram, Facebook, podd och blogg och paraderingar inför flygande drönare utrustade med häpnadsväckande kraftfulla kameror. Det skulle knappast bli en semestertripp men vi skulle få ett resultat från långtestjuryn.

Kylan var viktigast. Hur skulle årets färska stall med BMW 320d Touring, Mazda 3 Skyactiv-X 180, Renault Clio TCe 100 Intense, Toyota Corolla 1,8 Hybrid Touring och Tesla Model 3 bemästra den?

Även i år finns alltså en ren elbil med i långteststallet. Förra årets Hyundai Kona Electric har ersatts av hyperintressanta Tesla Model 3. Anders Helgesson är dess husse under första perioden för året och passade på att toppa batteriladdningen i en snabbladdare för Tesla vid Fullerö längs E4 strax utanför Uppsala. Fossilbilarna, där BMW är den enda med dieselmotor, tankades samtidigt inne i Uppsala och snart var karavanen på väg. 

Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Stoppen längs resan fick dikteras av Tesla. Vår bil, en Standard Range Plus, har 55 kWh-batteriet och enbart bakhjulsdrift. Maximal räckvidd anges till drygt 40 mil i WLTP-körcykeln men så långt räknade vi inte med att kunna köra på en laddning, snarare runt 25 mil.

Många landsvägsmil, allt lägre temperatur och allt mer friktion på snö- och isbelagda vägar hör till sådant som påverkar en elbils aktionsradie mer än en fossilsbils.

Första stopp befalldes därför till Orbaden strax före Järvsö. Där kunde både Tesla och förare få mat, de senare av överdådig sort och med hänförande utsikt över platsens sandstränder och vatten, för dagen täckta av flortunn is. Tesla laddade samtidigt upp sig från 47 batteriprocent till 71 så när etapp två anträddes var Sveg nästa hållpunkt. Det är inte mer än elva–tolv mil bort från Orbaden men den (tillfälliga?) Teslaladdare som finns i ett hörn av OKQ8-macken i Sveg ligger strategiskt väl till för sista etappen mot Funäsdalen, ytterligare knappt 14 mil bort.

Två halvlånga stopp på 50-milaresan upp alltså. Inget konstigt med det, vare sig med elbil eller fossilbil.

Karavanen jagar längs fjällvägar mot Flatruet. Där kraschar plötsligt drönaren från skyn, rakt ned i Teslas framskärm.
Karavanen jagar längs fjällvägar mot Flatruet. Där kraschar plötsligt drönaren från skyn, rakt ned i Teslas framskärm.

Långreseluften mellan bilarna korsas av ideliga meddelanden och noteringar över radion. Den förare som kör framför Tesla knorrar över att dess strålkastare bländar i backspegeln, ojämnt dessutom på höger och vänster sida. Det kan åtgärdas med några beröringar på Teslas stora, rektangulära skärm, som innehåller i princip allting för bilens och färdens skötsel. Strålkastarna kan från skärmen och med rullarna på ratten justeras separat på respektive sida. Smidigt tänkt men i praktiken visar det sig svårt att få inställningen korrekt i alla fall – strålkastarna ”faller” lätt ned i bottenläge. 

De förare som inte kört så mycket Tesla ännu känner sig vid bilbytena inledningsvis förvirrade över den till synes oöverblickbara soppa av tryckmöjligheter skärmen erbjuder. En grundkurs före start hade förstås varit att rekommendera men det hanns inte med i den korta planeringshorisonten för resan. Att som Tesla-oskuld hämta ett hyrexemplar på flygplatsen lär bädda för problem … Ganska snart greppar man dock de viktigaste kommandona och i takt med milen tonar handhavandekritiken ned.

Toyotas oömma, vänd- och urtagbara bagagerumsgolv är en utmärkt vinterfiness.
Toyotas oömma, vänd- och urtagbara bagagerumsgolv är en utmärkt vinterfiness.

BMW-föraren, vem som än sitter bakom ratten för stunden, hörs ofta kommentera bilens spårkänslighet. ”Den vandrar fram och åter mellan körfältets kanter, jag måste sitta och passa hela tiden.” Det rimmar illa med bilens avspända och samtidigt kraftfulla långresekaraktär i övrigt men är verkligen inget nytt fenomen för märket. Vår bil rullar ändå på normala 17-tummare i 225-bredd.

Mazdas udda motor med sin ”blandning” av diesel- och bensinmotorprincip ger 180 hk som borde räcka, men rapporterna handlar ofta om att karaktären känns en smula tunn och att det ”saknas en sjunde växel”. Helt klart en annorlunda motorprofil men ju mer milen rullar undan desto mer tycks förarna vänja sig vid den. Den där riktiga vinsten vid bensinpumpen uteblir dock, Mazda drar mest under hela testet men ändå inte besvärande mycket.

Renault erbjuder en överraskande vuxen känsla i den lilla enlitersmaskinen med blott tre cylindrar och 100 hk. Fem välvalda växlar bidrar, men också en hel del övriga storbilsegenskaper som inte funnits i Clio tidigare. ”Men nog hör man att det finns släktskap med förra årets Dacia, surret från transmissionen finns där hela tiden även om det är bättre dämpat än i Duster.” Somliga av reglagen och växelspaksknoppen är direkt hämtade från Duster, ”fast gör det så mycket, egentligen?” 

Från Corollahållet hörs inte många allmänna kommentarer, det är lite ”bilen bil” över vår hybridkombi och den gör sitt jobb ungefär som en medelgod häst gjorde för ett sekel sedan, den tuffar på. ”Det enda jag stör mig på är hur instrumenttavlan ser ut. Lampor och visare och grafik är alldeles oordnade i storlek och placering. Det är som att blicka ut över en alltför varierad pizza.” 

Tesla, öppna dig! Snygga dörrhandtag är inte alltid så enkla att greppa med vantarna på i iskylan.
Tesla, öppna dig! Snygga dörrhandtag är inte alltid så enkla att greppa med vantarna på i iskylan.

Väl framme i Funäsdalen slår vi basläger vid Eriks villa intill Eriks fjällhotell. Här finns en Teslaladdare och en parkeringsplats vi kan disponera när vi på kvällen kopplar in mätutrustning i bilarna. Termometern kryper ned till perfekt nivå, det ser ut att bli 15 grader minus när vi ska upp i ottan. Dessutom utlovas något vi inte sett på en evighet: sol!

Fredagens värmemätningar flyter på under bästa förhållanden, vi får till och med 21 minusgrader på varvet runt Funäsdalssjön och bort över Ljusnedal. Under kvällen kör vi ett ”bergspass” där varje förare pressar varje bil uppför och nedför en slinga som obönhörligt avslöjar styrning, grepp, bromsar och antisladdsystem. Åtskilliga mil på rejäla snö- och vintervägar följer dagen därpå, anteckningsblocken fylls, bilarnas karaktärer mejslas ut. Ingen i kvintetten faller helt ur ramen i något avseende, skillnaderna i vinteregenskaper är i år mindre än vad de brukar vara i våra långteststall – utom på en punkt: Mazdas köregenskaper står i en klass för sig.

Varje förare poängsätter som avslutning bilarna enligt mönstret 10, 8, 6, 4 och 2 poäng för placering 1–5. Sammanräkningen visar att Mazda tar hem en ganska ohotad totalseger i vintertestet, 48 poäng av 50 möjliga. Därefter följer Toyota 38 poäng, BMW 24, Renault 20 och Tesla 18. 

Sista dagen inleds med en brasa. Vid Funäsdalssjön finns en plogad skoteruppsamlingsplats (alla vägar i trakten har varit föredömligt välplogade!) där eldmästare Helgesson staplat en prydlig vedkonstruktion. Samtidigt slår vi på ”brasan” på Teslas stora skärm, en av flera onödiga men kanske roliga extrafunktioner bilen erbjuder. 

Så står vi där och myser en stund i morgonväkten och tänker att det här hade vi inte kunnat göra ostraffat på en centralt belägen parkeringsplats i Stockholm!

Renfara å färde är det lite då och då. Den här lilla flocken imponerades föga av testkaravanen utan travade obekymrat mitt i vägen.
Renfara å färde är det lite då och då. Den här lilla flocken imponerades föga av testkaravanen utan travade obekymrat mitt i vägen.
Elden snart utbrunnen, testdagarna över, intrycken samlade.
Elden snart utbrunnen, testdagarna över, intrycken samlade.
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Plats 1

Mazda 3: Köregenskaper helt i särklass

Det är inte ofta en testbil får så unisont översvallande beröm för köregenskaperna i halka som vår Mazda 3: ”Helt linjära reaktioner, bilen reagerar exakt som jag vill i varje situation, det är knappt jag märker att det är halt” noterades i ett protokoll.

Nästa gick i samma ton: ”Köregenskaperna är fantastiska. Snacka om närvaro, biljäkeln tycks inte veta vad halka eller sladd är för nå’t. Eller har den broddar under skorna?”.

Tredje rapporten var snarlik: ”Vilket flyt! Helt oberörd av att väglaget blir sämre, tar kurvor med bravur och lyckas med konststycket att både förmedla en hög portion körglädje och kurvvillighet med lysande bakvagnsstabilitet! Förmodligen den bästa jag kört i det hänseendet. Det fantastiska med Mazda 3 är att den är så fin att köra utan att anstränga sig. Det är som om den inte ens försöker vara förarens vän, den bara är det.”

Bara att hämta pokalen? Nja, ”trean” rör sig också rätt hårt över vägarnas ojämnheter, särskilt på isbark, och ljudnivån ökar ordentligt på sämre underlag. Motorn gav delade intryck. På tomgång hörs den knappt och frånvaron av vibrationer ger en känsla av eldrift. Det krävs mycket varv för att maskinen ska dra tillräckligt, samtidigt som karaktären är hur snäll som helst i kombinationen lågvarv/hög växel.

»Bilen reagerar exakt som jag vill.«
Mazdas kupé är alldeles svart i vår bil och känns som en kolkällare när mörkret faller på. Det finns inga ljuspunkter som lättar upp, utöver instrument- och reglagefunktionerna.
Mazdas kupé är alldeles svart i vår bil och känns som en kolkällare när mörkret faller på. Det finns inga ljuspunkter som lättar upp, utöver instrument- och reglagefunktionerna.
I Mazdas sidorutor speglas dessutom mätartavlornas sken och irriterar sikten. Samma fenomen finns i Toyota Corolla men inte i de övriga tre testbilarna.
I Mazdas sidorutor speglas dessutom mätartavlornas sken och irriterar sikten. Samma fenomen finns i Toyota Corolla men inte i de övriga tre testbilarna.
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Gasresponsen är direkt, det underlättar kraftdoseringen när det är halt. Att effekten är 180 hk är svårt att tro, något som helst ”GTI- intryck” ger bilen inte. Dessutom blev den törstigast av alla, föga vinst av den udda motorkonstruktionen i det avseendet alltså. 

Många famlade också efter en sjunde växel att lägga i i landsvägsfart, där känns utväxlingen som alltför låg. Växlingarna går utsökt smidigt, stöttade av mildhybridsystemets ”matchning” mot motorvarvet. 

Strålkastarna fick inte lika goda omdömen som köregenskaperna, Mazdas matrix-LED som vi testat tidigare är bättre. Mörkt är det också inne i kupén, ”som att sitta i en grotta och titta på världen utanför”. Någon mysbelysning finns inte och kupén i vår bil är nattsvart. Däremot har alla ytor en trivsam finish och instrumentering/multimedia (utom justeringen av instrumentbelysningen) fick genomgående positiva kommentarer.

”Bagageutrymmet är större än jag trodde, med slätt golv, men med en hög kant att lyfta grejorna över. Bakåtsikten är däremot inget annat än usel – särskilt snett bakåt.”

Högt och lågt, som i de flesta bilar. Men köregenskaperna fällde avgörandet; fyra av fem förare satte Mazda 3 som etta i vintertestet.


Plus: Suveräna köregenskaper på vintervägar, smidig växellåda, närvarande styrning, vibrationsfri motor, snålspolning i torkarna.

Minus: Mörk kupé, dålig bakåtsikt, instängt baksäte, rattknappar otydliga i dagsljus, strålkastare.

Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Plats 2

Toyota Corolla: Tryggheten själv att köra

Corolla är egentligen en helt alldaglig bil men hybriddriften gör den speciell. I den senaste generationen har Toyota utvecklat tekniken till lägsta möjliga tuggmotstånd. Nästan allt i drivningen fungerar på ett sätt som känns modernt i karaktär, prestanda och förbrukning.

Alldagligheten har dessutom viss guldkant, visar det sig snabbt när mil läggs till mil på testveckans vintervägar. Ingen hade väntat sig speciella köregenskaper men vi bedrog oss: Corolla överraskade med finfin spårstabilitet på alla underlag, bra grepp över de styrande framhjulen och ett effektivt antispinn-/sladdsystem. Toyota har testets näst bästa körsäkerhet (efter Mazda), enligt ett samstämmigt testlag:

”Otroligt stabil bakvagn som aldrig hittar på några hyss, aldrig några understyrningstendenser. Toyota byter bara artigt och snällt riktning när föraren ber om det. Bara Mazdas egenskaper är bättre när vintervägarna är luriga”, säger ett protokoll.

”Toyota uppför sig helt logiskt, jag känner mig lugn bakom ratten trots att det är så halt”, menar ett annat.

»Finfin spårstabilitet på alla underlag.«
Toyotas strålkastarrengörare ser ut som fartkameror med tak och förefaller sköra i konstruktionen, men de klarade i alla fall att arbeta kring 20 minusgrader utan problem.
Toyotas strålkastarrengörare ser ut som fartkameror med tak och förefaller sköra i konstruktionen, men de klarade i alla fall att arbeta kring 20 minusgrader utan problem.
För att tända dimbakljusen i Toyota måste man först tända dem där framme – det förhållandet är inte tillåtet. Instrumenttavlan i sig är ovanligt rörigt disponerad och svåravläst.
För att tända dimbakljusen i Toyota måste man först tända dem där framme – det förhållandet är inte tillåtet. Instrumenttavlan i sig är ovanligt rörigt disponerad och svåravläst.

Två körminus finns trots allt. Visserligen har de drivande framhjulen bra faktiskt grepp i halkan men styrkänslan i ratten är så vag att föraren ändå har svårt att känna sakernas tillstånd. Dessutom, och här röjer sig en nackdel med hybriddrivningen, är bromskraften svår att dosera. Det blir lätt alltför lite eller alltför stor retardation inför de hala böjarna. Det finns ett läge ”B” i växelväljaren då extra motorbroms kopplas in. Flera förare tyckte att det gav bilen tydligare, mer förutsägbara bromsreaktioner.

Hybriddrivningen i kombination med den steglösa växellådan gör annars körningen busenkel. Under acceleration finns den typiskt råa varvningstonen vars frekvens inte riktigt lirar med den faktiska fartökningen. Man vänjer sig. Corolla kan köras riktigt snålt, särskilt i lägre fart och i stan, men på motorväg stiger förbrukningen.

Toyota är inte lika reaktionskvick som Mazda men har å andra sidan en fjädringskomfort med större register och bättre dämpning av uppkommande ljud i hjulställen. Sidorutorna och delar av vindrutan immade igen vid några tillfällen och stolsvärmen är inte märkvärdig, annars klarade Corolla temperaturutmaningarna utan problem.

Rolig är fel ord att använda men de samlade egenskaperna passar väldigt fint till det Corolla är tänkt; en duglig, ekonomisk och rätt rymlig familjebil som inte tappar ansiktet ens när det är blixthalka.


Plus: Spårstabil och säker på vinterväg, fjädring, effektivt antispinnsystem, oömt bagageutrymme, moget hybridsystem.

Minus: Motorljud under acceleration, vag styrkänsla, svårdoserade bromsar, klen lastvikt.

Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Plats 3

BMW 3-serie: Vintervägarnas primadonna

Helhetsintrycket av 3-serien med den näst minsta dieselmaskin som erbjuds, manuell låda och enbart bakhjulsdrift blir välbekant. Det är en BMW som gillar att köras, med kvick styrning, spänstigt chassi och responsiv motor.

Därtill är den vintertestets snålaste fossildrivna bil, runt en halvliter milen för sådan kraft är imponerande. Den manuella växellådan är smidigare i överföringen än förr. BMW är också testets tystaste bil oavsett underlag. Ibland går bilen faktiskt så tyst att man missar att lägga i rätt växel.

Köregenskapernas baksida är också bekant. Spårkänsligheten är påtaglig på de flesta underlag, trots att vår bil har moderat däckdimension. Det gör att köregenskaperna/stabiliteten i halka kan uppfattas som sämre än de faktiskt är. ”En intensiv snackpelle som ständigt kräver förarens uppmärksamhet på ojämna vägar och alltid tycks söka efter ett nytt spår att följa längs vägbanan likt en blodhund med koncentrationssvårigheter”, noterade en testförare och träffade mitt i prick.

Det blir ett passande med ratten, samtidigt är greppet ganska bra för en bakhjulsdriven bil. ESP-systemet kan kopplas ur men när det tycker att ”driftvinklarna” blir alltför yviga slår det till igen. Bromsverkan är föredömligt lätt att dosera på halt underlag och det finns förhållandevis bra drivhjulsgrepp för att ta sig fram utan slirning. 

»Testets tystaste bil oavsett underlag.«
Vår BMW har inte helljusassistent men finessen kan köpas till via mobilappen (och som löst tillbehör ihop med automatiskt avbländande innerbackspegel). Priset är 1 700 kronor.
Vår BMW har inte helljusassistent men finessen kan köpas till via mobilappen (och som löst tillbehör ihop med automatiskt avbländande innerbackspegel). Priset är 1 700 kronor.
Interiörens mysbelysning kan varieras i olika färger. Den tunna ljusslitsen i dörrarna börjar blinka när dörrarna öppnas och varnar på så sätt annalkande bilister – en klyftig lösning.
Interiörens mysbelysning kan varieras i olika färger. Den tunna ljusslitsen i dörrarna börjar blinka när dörrarna öppnas och varnar på så sätt annalkande bilister – en klyftig lösning.

Värmen fungerar godkänt. BMW:s dieselbilar har standardmonterad elvärmning av den luft som strömmar in i kupén, vilket kompenserar för att dieselmotorn i sig tar tid för att bli varm. Någon bastuvärme uppstår dock inte under vår körslinga, för det krävs nog tillbehöret bränsledriven parkeringsvärmare (pris drygt 16 000 kronor). En sådan kan förstås styras via bilens app.

Stols- och rattvärme har ovanligt bra spridning, i ratten värms till och med ”ekrarna” förutom hela kringlan. Strålkastarna är bara halvbra. Halvljuset är helt okej medan helljuset lyser för högt för ett bra betyg, samtidigt som det sken som faktiskt träffar vägbanan uppfattas som behagligt och är fritt från reflektioner från snön. Plus för smart och effektiv vindrutespolning där vätskan ”lägger sig” längs torkarbladet som hålls blött under hela rörelsen och inte repar. 

Inredningen är väl utförd, instrument- och innerbelysning genomtänkt. Värmereglagen mitt på panelen känns dock små och fippliga för att platsa i en BMW. Utrymmena är större än många kanske tror, men stolsjusteringen fram (manuell i vår bil) är bökig.


Plus: Kultiverad och stark motor, låg förbrukning och ljudnivå, bra värme, smidgare att växla än förr.

Minus: Spårkänslig på torr väg och på vinterväg, halkgrepp över framhjulen, något diffus styrkänsla, helljus.

Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Plats 4

Renault Clio: Mer vuxen än förväntat

Clio är mindre än de övriga och en särling i kraft av sin trecylindriga turbomotor. Den gör ett överraskande piggt jobb, tyvärr tappar den andan en smula innan önskat gaspådrag verkställs och det finns ”mikrohackiga” ögonblick då gången inte är helt jämn. Ett inte obekant fenomen i somliga franska bilar.

Samtidigt är det bra drag i Clio, även med full last. Bränsleförbrukningen hålls i schack också med hög motorbelastning. Den femväxlade lådans lägen slinker smidigt på plats men Clioföraren för stunden försökte ofta få i en ”sexa” som inte finns, manifesterat av att bakomvarande bil fick se Renaults backlampor tändas (det finns dock en spärr som förhindrar att backväxeln går i).

Clio har bekväm fjädring med följsam karaktär på de mest krävande och knöliga underlagen, utan att förlora i stuns. Hjulställen håller hyfsat tyst när underlaget är skrälligt men styrningen, vars ”tröghet” kan regleras i tre lägen, fick inte lika positiva omdömen. ”Utan känsla för underlaget” som en beskrivning löd. Detta kan göra bilen en aning svårplacerad på snö- och ishala vägar.

Köregenskaperna är dock säkra och underhållande totalt sett. Kort axelavstånd bidrar till att bakvagnen kan bryta ut när vi kör undan ordentligt uppför/nedför bergsslingan, men sladdungarna är enkla att parera innan ESP-systemet behöver gripa in.

Bra halv- och helljus bidrar till känslan av välfungerande vintersmåbil, men helljusautomatiken tar tid på sig att aktivera helljuset efter möte/nedbländning. Vindrutetorkaren framför föraren är så lång att den får problem med trycket mot glaset i bladets ytterkant – det smutsar snabbt ihop på en stor yta, hur man än spolar. 

»Känns betydligt mer seriös som familjebil.«
Medieskärmen kan delvis släckas, skönt vid körpass i mörker. Det går att ha vantar på och ge kommandon. Funktionerna är hyfsat lätthanterliga, den tillhörande appen är begränsad.
Medieskärmen kan delvis släckas, skönt vid körpass i mörker. Det går att ha vantar på och ge kommandon. Funktionerna är hyfsat lätthanterliga, den tillhörande appen är begränsad.
Väl utformade knapptangenter vid sidan av ratten hör inte till vanligheterna men finns i Renault. Här ställs filbytesvarnare, instrumentbelysning, strålkastarhöjd och rattvärme in.
Väl utformade knapptangenter vid sidan av ratten hör inte till vanligheterna men finns i Renault. Här ställs filbytesvarnare, instrumentbelysning, strålkastarhöjd och rattvärme in.

Värmen, före avfärd betraktad som ett orosmoment eftersom den ska alstras ur en så liten motor, visar sig vara fullt tillräcklig om än inte testets bästa. Bra reglage, men automatläget i klimatanläggningen betyder ofelbart att fläkten går på alltför hög hastighet oavsett önskad temperatur.

Det var samma sak med förra årets Dacia Duster (som hade exakt likadana reglage och antagligen samma anläggning). Clios ratt- och stolsvärme är utmärkta, men skillnaden mellan ”läge ett och två” i värmestolen märks inte. Bättre vinkling av förarstolens framkant stod också på önskelistan.

”Jag har tidigare betraktat Clio som en aningen för liten plutt för att jämföras med exempelvis VW Polo. Men nu tycker jag nog att den vuxit till sig och känns betydligt mer seriös som familjebil” löd en kärnfull sammanfattning.


Plus: Strålkastare, spänstig att köra, stark motor för storleken, bekväm fjädring, trevlig inredningsfinish.

Minus: Slö ljusautomatik, andnöd vid växlingar, högljudd fläkt på autoläge, ingen belysning i baksätet, vindrutan svår att hålla ren.

Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Plats 5

Tesla Model 3: Tätt mellan toppar och dalar

Den stora snackisen bland nyfikna och vid redaktionens förarmöten på kvällarna. Tesla är mer än ”bara” en bil. Skötseln, driften och omhuldandet är alltid föremål för intresse. Den är en Tamagotchi för vuxna, 1990-talsflugan med elektroniska ”dockor” som krävde oupphörlig vaksamhet för att inte börja grina.

Man kan heller inte vara tvärsäker i vissa omdömen, saker och ting uppdateras ju över nätet när man minst anar. Vår bil klarade i alla fall vinterutmaningarna bra. Värme och ventilation arbetade klanderfritt och kan förhandsinställas på flera sätt.

Efter förvärmning i cirka en kvart vid laddstolpen kan man till exempel få bastuvarmt från start, men vi valde att hålla bilen så kall som möjligt inför tempmätningarna – inpluggad men kall. Strålkastarna drabbades av snöläckage (och bakre sidorutorna av inströmmande vatten i biltvätten) men ljusskenet var utmärkt på både halv- och helljus.

Vår bil är bakhjulsdriven och kraftresurserna ansenliga – tack och lov för ett alldeles suveränt antisladdsystem som förmår hålla bilen i schack när fästet tryter. Lätt hänt med sådan acceleration! Teslas system måste vara marknadens klart bästa, det reagerar oerhört snabbt och rätt i alla lägen.

»Sämsta fjädringen i gänget? Jag lutar åt ja.«
Teslaföraren måste snabbt lära sig rattrullarnas olika inställningsfunktioner i kombination med olika menyval på skärmen. Här ses hur strålkastarnas separata inställning i höjdled ska ske.
Teslaföraren måste snabbt lära sig rattrullarnas olika inställningsfunktioner i kombination med olika menyval på skärmen. Här ses hur strålkastarnas separata inställning i höjdled ska ske.
Årets långtestbilar höll sig ovanligt rena om bakpartierna. Tesla grodde igen värst men de kraftfulla baklamporna lyste igenom snölagren i alla fall och backningskameran är elvärmd – bra!
Årets långtestbilar höll sig ovanligt rena om bakpartierna. Tesla grodde igen värst men de kraftfulla baklamporna lyste igenom snölagren i alla fall och backningskameran är elvärmd – bra!

Helhetskänslan i stabilitet fick ändå ganska ljumma omdömen. ”På löst underlag med mycket nysnö har ESP-systemet inte lika mycket grepp att arbeta med och bilen planar då nervöst ovanpå snön. Då märks det att styrningen inte förmedlar speciellt mycket vägkänsla, man blir osäker på greppnivån. Faktiskt mest i gänget”, lyder en notering.

Energigenereringen på bakhjulen är så stark att bilen ibland tycks gå ”på lätten” och att bakvagnskast hotar. ESP-systemet förhindrar detta men känslan är inget vidare. Att köra på inställningen låg motorbroms i vinterföre hjälper. Även fjädringen fick kritik: ”Småhoppig och studsig och det slår i hjulställen när det är tvära gupp och skarvar/isbark. I långa motorvägsgupp är bilen med på noterna. Sämsta fjädringen i gänget? Jag lutar åt ja. Sett till bilpris är den i särklass uslast” resonerade en förare.

Det går att låta torkarna spola och torka ett par slag genom att trycka på ”blinkersspakens” ände, men själva vindrutetorkningen sköts annars med tryck på den stora skärmen. ”Genomuselt, den ska förstås finnas i samma spak.” Helljusautomatiken arbetade dessuom ännu långsammare än den i Renault.

Så blandade Tesla 3 högt och lågt, men fascinationen inför bilen var alltid på topp bland alla förarna.


Plus: Bra värme, makalöst ESP-system, kvicka reaktioner och exakt styrning, starka strålkastare.

Minus: Strålkastare/bakre sidorutor läcker, slö ljusautomatik, delvis bökiga funktioner, stabilitetskänsla på löst underlag, klen lastvikt.

Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)
Vintertest: BMW 3-serie, Mazda 3, Renault Clio, Tesla Model 3 och Toyota Corolla (2020)

Testförarna tycker

Calle Carlquist: Mazdas köregenskaper har en Johaugledning före de andras. Därefter Clio, Corolla, 3-serien och Model 3 i fallande ordning, men de faktiska skillnaderna i vinteregenskaper mellan de fyra är inte avgörande stora. Valet gäller mer smak och behov. 

Anders Helgesson: Toyota – en utomordentligt avstressande körupplevelse, perfekt i halkan. Mazda – körglad, samtidigt trygg men habegär? Nej. BMW – spårkänslig. Jag hade gärna sett en lugnare fjädring. Tesla – styrningens oförmåga att förmedla underlagets beskaffenhet är ett problem. Renault – bilen växte rejält under testet men någon måste komma sist.

Erik Rönnblom: Mazda etta, förutom köregenskaperna är även förarmiljön lyckad. Toyota tvåa, en överraskande trygg vintervagn för familjen. BMW trea, med hög komfort, bra värme och snål gång. Tesla fyra, bevisade att den klarar svensk vinter men gärna ett större batteri. Renault femma, ändå ingen dålig småbil.

Klas Skarin: Vågar jag gasa lite till? I varje kurva blir svaret JA när Mazdas sugmotor doserar kraften prickfritt. Toyota tar andraplatsen före BMW som tyvärr känns alltför rastlös på vintervägar. Teslans betyg dras ner av allt trafikfarligt pillande på skärmen som ger en fjärdeplats före budgetbygget Clio.

Nils Svärd: Två asiater på snötoppen. Mazda och Toyota är bäst på vintervägarna. Mazdas värme bekräftar plats 1. Renault visar att småbilar kan hålla måttet, vilket helljus! Ett hack ned får Tesla ett övertag på BMW med stabilitet, ljusstyrka och snabb värme trots lynnig ljusbild samt dito regnsensor.

Fem bilar och deras förare sökte snö, kyla och isande vindar för att göra ett rejält vintertest men väderutsikterna var dystra. Huvudstaden befann sig i ett förstadium till vår i början av januari, rapporter om blommande körsbärsträd och nyutsprungna golfspelare förekom. I våra vanligtvis köldsäkra trakter låg samtidigt kvicksilvret kring nollan. Vintertest? Nu?!

När allt såg som dystrast ut och paniken låg på lut meddelade en reviderad och plötsligt positiv väderrapport att det en enda fredag – fredag i övermorgon närmare bestämt – skulle vara både sol och gott om minusgrader i Funäsdalen. Det är en av de orter vi gärna besöker för det traditione

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Vintertestet innehåller...
  • Körning på vinterväglag för att bedöma köregenskaperna.
  • Test av rattvärme, stolsvärme och kupévärme.
  • Test av strålkastare, både hel- och halvljus.
  • Bullertest i vinterväglag.
  • Testförarnas kommentarer.

Varje förare poängsätter som avslutning bilarna enligt mönstret 10, 8, 6, 4 och 2 poäng för placering 1–5.

Så testades kupévärmen

Tre termometrar apterades i varje bil: i taket mellan framstolarna, på golvet framför passagerarstolen och på höger sida i baksätet. Temperatur vid respektive mätpunkt noterades före motorstart. Kupétemperaturen ställdes på högsta läget, all luft dirigerades mot vindrutan vid start.

Mätslingan tog 20 minuter, hastighet max 70 km/tim. Totalt sex avläsningar (inklusive start) på varje termometer, med tre minuters intervall. Efter de första tre minuterna ställdes fördelningen om till autoläge.

Kommentarer

#1
2020-02-22 12:01

Om man åker långt blir det många stopp för laddning av elbilar, och det tar tid!

#2
2020-02-23 15:55

Ljustestet för Corolla, är att ta en genväg för mycket av Vi Bilägare. Siffrorna, och graferna. Kommer från ett test publicerat 25/6 -19. Men Corollan som testades där, hade Executive paketet. Vilket innebär Adaptiva Multi-LED strålkastare. Något som Vi Bilägares långtestbil inte har. Då det är mellan nivån på LED, som ingår i Style paketet.

Så Vi Bilägare! Testa gärna strålkastarna på er Corolla också!

#3
2020-02-23 17:50

Corolla klarade vintertestet riktigt bra, tummen upp för nya Corolla hybrid!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.