Bild
Nästa artikel

Elbilstest: Hyundai Kona Electric, Kia e-Soul och Nissan Leaf

Nybilstest

Elbilar med bra räckvidd och överkomligt pris har varit lätt räknade – tills nu. Både Hyundai Kona Electric och Kia e-Soul klarar 45 sommarmil på en laddning, Nissan Leaf
med starkaste batteriet nästan lika mycket. Vilken är bäst?

Ingen skulle acceptera en bensin- eller dieseldriven personbil som bara klarade 40 mil mellan full och tom tank. Än mindre 30 mil eller ännu mindre om det är kallt ute.

Med rena elbilar är det annorlunda. Länge var runt 20–25 mils räckvidd en övre gräns. Det gällde exempelvis för de tre elbilar vi testade så sent som förra våren: Hyundai Ioniq, Nissan Leaf och Volkswagen e-Golf. Då låg Leaf i täten och klarade, under gynnsamma omständigheter, 28 mil mellan fullt och tomt 40 kWh-batteri.

Men utvecklingen går rasande fort. Nu är 40-milabilarna här, utan att de heter Tesla i förnamn eller kostar som dem. Nissan Leaf kan i sina mer utrustade versioner köpas med ett nytt och starkare batteri, 62 kWh, som medger 386 kilometers blandad körning enligt WLTP-normen. Sydkoreanerna Hyundai Kona Electric och pinfärska Kia e-Soul är ännu bättre. De klarar minst 45 mil med sina 64 kWh-batterier, sommartid ska sägas. Vi hade under vår testperiod inga problem att (vid jämn körning) nå de sträckor mätnormen anger. Med avslagna klimatanläggningar (och nedvevade rutor…) och verkligt försiktig körning nådde vi faktiskt snudd på 50 mil i Kona en dag med perfekt temperatur och vindstilla.

Kanske är just 40 mil den nedre gränsen för en elbilsacceptans på bred front, nu när vi är i början av ett bilhistoriskt kritiskt och ytterst intressant övergångsskede. Räckvidden blev aldrig ”en fråga” på samma sätt som i tidigare elbilstester. Det var bara under någon enstaka långfärd vi fick planera ihop utflykten mer i detalj med hänsyn till var laddplatser fanns.

Nya Kia e-Soul och Nissan Leaf finns bara med elmotor. Hyundai Kona finns även med ”fossildrift”.

Med faktorn räckvidd bortsorterad återstår tre knepigheter för elbilens genombrott ur privatbilistens synvinkel. De är priset, laddningstiden och laddningskapaciteten. De båda första måste ner och den sistnämnda upp. Att komma tvåa till sin uttänkta snabbladdare och där tvingas vänta en timme eller två på någon annans laddning är varggrinsframkallande. ”Jaså, du är också elbilist? Vad trevligt.” Not.

Vi råkade ut för fenomenet flera gånger under testet. Särskilt irriterande blir det när laddaren före prompt ska hävda sin rätt och krana fram de sista 20 procentens laddning från 80 till 100 procent. Den möjliga laddmottagningen per tidsenhet sackar som bekant med batteriernas fyllnadsgrad och mot slutet tar det en väldig tid att nå maxnivå i bilarna i detta test. Vi provade vid en av landets ännu så länge få Ionityladdare, belägen i Enköping, där man (teoretiskt, inte i denna elbilstrio) ska kunna få 350 kW-laddning och full tank på cirka 20 minuter. Det tog oss cirka 55 minuter, visserligen snabbt men ändå fjärran från det som förespeglas i elbilsvisionerna. Vi är helt enkelt inte där ännu. Om fyra-fem år kanske vi ser tillbaka på de här pionjärårens vedermödor med viss nostalgi.

"Ingen skulle köpa en motsvarande fossildriven bil för ett sådant pris."

Bilarna då? Hyundai, Kia och Nissan är egentligen tre ytterst normala, kompakta halvkombikärror för fyra–fem personer och en del (inte så mycket) bagage. Alla tre får av staten 60 000 kronor i rabatt på inköpspriset och skatten är lockande låg, 360 kronor per år. I maxutrustade versioner som här handlar det om inköpspriser på 390 000 till 425 000 kronor, rabatten inräknad. Även här får man bortse från jämförelsen med en fossildriven motsvarighet (vilket Hyundai erbjuder); ingen skulle köpa en motsvarande bil för ett sådant pris men i elbilssammanhang fungerar det. Till ekonomin hör också alla utgifter man slipper – avgassystem, oljebyten etcetera står inte på dagordningen.

Nissans kaross är störst, har längst axelavstånd och erbjuder på somliga mätpunkter bäst utrymmen, medan andra inte är särskilt smart disponerade. Det är till exempel trångt i axelhöjd bak, takhöjden är snål och en hög ”mittunnel” begränsar för den som hamnar på baksätets mittplats. Kupéns finish är okej, men design/ergonomi skvallrar om många olösta diskussioner mellan konstruktionsavdelningarna. Någon som helst känsla av att man sitter i en bil med ett (grund)pris på nästan en halv miljon har man verkligen inte.

HyundaiKona Electric, premium 64 kwh. Grundpris: 384 900 kr
Stort, tydligt och bra central-instrument med intilliggande visning av laddning, långtids-förbrukning, momentan förbrukning och mycket annat.
Elmotorn ger 204 hk och hela 395 Nm. Det betyder kraft nog att spinna loss framhjulen ordentligt från start om så önskas. Testets lägsta elförbrukning.
Suveränt smidig hantering av växellägena med knappsatsen mellan framstolarna.

Kias stubbiga kaross är lätt att kliva i/ur och är bättre disponerad för de åkande. Kupén känns luftigare, modernare och det råder trevlig och lite rolig design i stort och smått. En känsla lika vänlig som exteriörens utseende à la trädgårdstomte (i testbilens färgställning) infinner sig. Nya e-Soul har väldigt begränsat bagageutrymme, en barnvagn går knappt att knöka in, men med golvet i lägsta läge är utrymmet i alla fall väldigt djupt. Liksom i Hyundai finns ett sladdfack, medan man i Nissan förvarar de båda ladd-sladdarna (för snabbladdning Chademo och normalladdning) i var sin påse. Lasttröskeln i Kia är väldigt hög.

Hyundai känns trängst, främst på grund av de begränsade fönsterytorna. Måtten är annars snarlika Kias, men bagageutrymmet är ännu sämre. En bil för fyra, men så utnyttjad ger den ganska god sittkomfort överlag. Inredningen är praktisk, med mängder av förvaringsfack och rättfram ergonomi. Somliga lär störa sig på alla hårda plastytor men Kona har ändå fin finish i det mesta, utom dörrarnas inpassning på testexemplaret.

Ingen av bilarna har något mittarmstöd i baksätet, ej heller  ventilationsgaller för friskluft/värme.

Kia e-Soul Advance Plus. Grundpris: 407 800 kr
Kias visning är egentligen ordnad på samma sätt som i Hyundai men i två rundlar och placeringen av informationen är annorlunda.
Motorrummen är identiskt utformade, inte så konstigt eftersom det är exakt samma grejer i e-Soul och Kona. Men Kia är inte riktigt lika kvick och drar ett uns mer än Hyundai.
Knapert bagageutrymme är en avgjord nackdel i de båda sydkoreanska kusinerna.

Alla tre erbjuder ordentliga fartresurser. För elbilsnybörjaren ger ”plattan i mattan” en sensationell känsla, det går undan rejält. Åtskilliga fossilbilar med ilskna beteckningar kan bli långt efter vid rödljusen, at a price. Förbrukningen och därmed räckvidden står i direkt proportion till hur man hanterar ”gaspedalen” och vid motorvägskörning sjunker aktionsradien snabbt.

Som framgår av förbrukningsstaplarna hamnade vi rätt nära den angivna WLTP-siffran i alla tre, mellan 15 och 18 kWh/100 km, men för den enskilde kan alltså siffrorna variera högst avsevärt med körsätt, väder, temperatur, vindriktning etcetera – betydligt mer än för en fossilbil.

Det sköna kraftflödet finns i alla fall kvar, oavsett i vilken fart man kör. Det ger en speciell känsla som faktiskt bidrar till att man rattar med ett sällsamt, avspänt lugn. Frihet från motorvibrationer bidrar också, att närmast drömlikt susa fram på elbilsvis är snabbt beroendeframkallande, återtåget till en fossilbil blir trögt.

Tyvärr går färden inte så tyst som man skulle önska – och kräva! – med tanke på den ljudlösa drivningen. Särskilt Hyundai besväras (som så ofta för märket) av ett alldeles för högt vägljud, redan från låg fart. På grov asfalt är det rent besvärande. Kusin Kia är något bättre i det avseendet, medan Nissan hamnar där emellan.

Nissan Leaf e+ Tekna. Grundpris: 424 500 kr.
Analog hastighetsmätare, i övrigt digital förarinformation i Leaf. Speglingar uppstår lätt.
Från 109 via 150 till 214 hk – tre generationer kraftkällor i Leaf har inneburit markant ökad maxeffekt.
Alla tre har sina ladduttag bakom lucka i fronten. Bara Nissan har så kallad Chademo-standard för snabbladdning (blått lock), förutom vanlig kontakt (orange lock).

Fjädring, styrning och vägegenskaper skiljer sig också åt, kraftigt ska det visa sig. Alla tre väger runt 1,8 ton och har en markerad ”bottentyngd” på grund av batteripaketen. Å andra sidan finns det en förhållandevis lätt känsla över framvagnen, där sitter ju inte någon tung förbränningsmotor.

 

Vi har, som alltid i biltesterna, kört på åtskilliga underlag och vägsträckor av alla möjliga slag. Hyundai och Kia har mer avancerade hjulupphängningar än Nissan, bland annat med flerlänksupphängning av bakvagnen där Nissan har en billigare halvstel axel. Kona och e-Soul har samma däckspecifikation och fabrikat. Hyundai har tuffare fjädringssättning än Kia och kan emellanåt kännas rätt stötig. Å andra sidan är krängningen låg och väggreppet riktigt bra, inte minst i undanmanövertesterna som vi kört på Lunda flygfält i Uppland.

Redan i sommartestet av årets långtestbilar (ViB 10/2019) utmärkte sig Kona Electric genom att vara snabbast genom konbanan. Resultatet blev i stort sett det samma denna gång, som mest cirka 75 km/tim utan större problem. Bilen är helt enkelt riktigt vägsäker och har en viss körkänsla även i styrningen, medan de andra elbilarna mest bara ”rör sig”.

Kia klarar sig nästan lika bra och har ett tydligare ingrepp från antisladdsystemet, samtidigt som fjädringen är mjukare i avstämningen. Helheten är klart godkänd.

Elbilar blir allt vanligare men den här trions design är alltjämt rätt speciell i trafikbilden.

m Nissan är godkänd i detta moment är däremot en öppen fråga tills vidare. Vi körde två olika exemplar i undanmanövertestet. Den första bilen betedde sig farligt illa. Redan i 60 km/tim bredsladdade bilen våldsamt efter första hindret, utan något märkbart ingrepp från antisladdsystemet. Vid 65 km/tim for bilen ut ur konbanan med en kraftig bredsladd före ingången till den sista fållan och hamnade långt ute i gräset intill flygfältet. Detta skedde inte en enskild gång utan efter varje försök.

Det var rena katastrofen, så illa har knappast någon annan bil betett sig i tidningens historia. Även vid vanlig körning på lätt kurviga och riktigt kurviga vägar gick bilen högst diffust, med inexakt styrrespons och dålig kursstabilitet.

Nissan erbjöd oss ett annat exemplar medan de skulle utvärdera testexemplaret för att, om möjligt, kunna ge oss en rimlig förklaring. Enligt uppgift hade man inte från någon annan hört att Leaf skulle vara så dålig i detta moment, vare sig i Sverige eller utomlands. Ett fel på testbilen vore den tänkbara anledningen, meddelade Nissan.

Hyundai: Gott om hårda ytor men på finishen i övrigt är det inga fel. Allting är enkelt att hantera och det finns gott om upplagsplatser för prylar och dricka.
Kona är en ganska liten bil, vilket märks på de totala kupéutrymmena. Bredden fram är bra och baksätet trots allt hyfsat för två. Sikten runt om är skral men sikthjälpmedlen utmärkta.
Kia: Formgivarglädje i Kia och växelväljaren är ett vred – annars är knappar och reglage ungefär som i Hyundai. ”Pianolacken” ger ett grällt intryck.
Enkelt att kliva i och ur Kias upprätta kaross och sikten runt om är klart bättre än i Hyundai och Nissan. I längsled skjutbart lock på mittfacket står på önskelistan.
Nissan: Smidig ”växelpuck” i Leaf, men förarmiljön ger ett ganska oordnat intryck med knappar som tycks ha grupperats slumpvis. Dålig sikt snett framåt.
Enkelt att kliva i och ur Kias upprätta kaross och sikten runt om är klart bättre än i Hyundai och Nissan. I längsled skjutbart lock på mittfacket står på önskelistan.

Man gjorde också egna undanmanövrer med Leaf på en annan testbana och fann då inga fel på testbilen, dock en bana med andra mått än dem vi använder. För vår del var det egentligen ett prov utan större värde. Två av de tre testbilarna (och hundratals före dem) hade ju klarat undanmanövern, så varför inte testbilen om den nu var som den skulle?

Testbil nummer två gick, några dagar senare, förvisso bättre än den första men mäk-tade ändå inte med mer än drygt 65 km/tim innan ingången till den sista fållan blev alltför svår. Antisladdsystemet grep in tydligare, men det fanns ändå uppenbara ”sladdungar” vid några av försöken.

Resultatet i sig är inte alls märkvärdigt, nästan alla bilar klarar 70 km/tim utan större problem, men vi betraktar det som med tvekan godkänt för just det andra exemplaret.

I skrivande stund har vi ännu inte fått svar från Nissan när det gäller den första test-bilen. Hur det egentligen är med Nissan Leaf som modell i detta avseende förhåller vi oss därför mycket tveksamma till, tills vidare. Tilläggas ska att det inte var möjligt att köra undanmanövertester när vi testade Nissan Leaf med 40 kW-batteri förra våren. Inga slutsatser därifrån, alltså.

Sammanfattningsvis höll de flesta testförare Hyundai
en aning före Kia. Båda har fört utvecklingen för den ”folkliga elbilen” framåt, dels i räck-vidd, dels för att de faktiskt redan finns på marknaden och inte bara är förhandssnack som så mycket annat i sammanhanget. s

Vi tycker:

1. Hyundai är inte bara en av testbilarna här, vi har ju också vårt långtestexemplar att dra erfarenhet av. Dugligheten till vardags är nog största fördelen med Kona Electric. Bilen bevisar att det går att köra elbil till lägre pris än Teslamodellernas, utan egentliga räckviddskompromisser och med många vardagsegenskaper som är ungefär som alla vant sig vid i ”fossilbilar”. Kona har dessutom ovanligt säkra köregenskaper och känns alert att hantera, inte minst tack vare accelerationen och väghållningen. Fjädringen är hård, ljudnivån alltför hög och utrymmena i skralaste laget, i övrigt en övertygande bil. Det blir spännande att se om och i så fall hur mycket den som biltyp liknande VW ID.3 justerar ribban vad det lider.

2. Kia är det mesta som i Hyundai, en klart duglig elbil överlag. Den mer högbyggda karossen och en lite mjukare fjädring är klara plus, liksom trivsam finish. Risk för märkeskannibalism föreligger eftersom Kia Niro EV är rymligare och bara måttligt dyrare.

3. Nissan Leaf med 62 kW-batteriet är ett välkommet tillskott och gör bilen till ett klart men dyrare alternativ. Nästan lika bra räckvidd som Kona/e-Soul och lite bättre utrymmen. Köregenskaperna  är klart sämre än sydkoreanernas, helhetsintrycket splittrat.

Kommentar från Christian Ellmark, testförare: Det mest bestående intrycket av testbilarna är den långa laddtiden. Ingen i trion tilltalar mig personligen. Nissan Leaf ser modern ut, men är omodern både att köra och att sitta i. Kia e-Soul är okej på flera punkter, men designen avskräcker. Mitt val, om jag tvingades välja någon av dessa, blir utan tvekan Hyundai Kona. Sittkomforten är acceptabel och väghållningen vassare än vad man först kan tro. Tyvärr är Kona både dyr och trång.

Kommentar från Calle Carlquist, testledare: Hyundai och Kia är just nu marknadens bästa exempel på hyfsat överkomliga elbilar som fungerar till vardags. Båda har tillräcklig räckvidd och mestadels bra funktioner, båda är kvicka och rätt kul att ratta. Jag skulle välja Hyundai en hårsmån före Kia, trots att Kona är bullrig och att jag helst skulle önska en rymligare bil, gärna en riktig kombi. Nissan är bitvis rymligare än de andra, i övrigt är Leaf oinspirerad och undanmanöveregenskaperna är undermåliga.

Ingen skulle acceptera en bensin- eller dieseldriven personbil som bara klarade 40 mil mellan full och tom tank. Än mindre 30 mil eller ännu mindre om det är kallt ute.

Med rena elbilar är det annorlunda. Länge var runt 20–25 mils räckvidd en övre gräns. Det gällde exempelvis för de tre elbilar vi testade så sent som förra våren: Hyundai Ioniq, Nissan Leaf och Volkswagen e-Golf. Då låg Leaf i täten och klarade, under gynnsamma omständigheter, 28 mil mellan fullt och tomt 40 kWh-batteri.

Men utvecklingen går rasande fort. Nu är 40-milabilarna här, utan att de heter Tesla i förnamn eller kostar som dem. Nissan Leaf kan i sina mer utrustade versioner köp

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Kommentarer

#1
2019-10-02 15:23

Urtrist att höra att det bullrar i bilarna. Jag vill ha en TYST elbil.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.