I etern: En natt på trafikradion

Soluppgången är fortfarande långt borta när tre älgar lufsar ut ur skogsbrynet, upp på vägen. Plötsligt träffas djuren av skenet från två strålkastarkäglor. En bil närmar sig.

30 mil därifrån är Fredrik Ralstrand inne på sin femte arbetstimme, tillbakalutad synar han de fem datorskärmarna som lyser upp rummet. Digitalklockan framför honom slår om till 04.19, då bryts tystnaden, en signal ljuder och på växeltelefonen tänds lampan för Dalarna.

Fredrik Ralstrand svarar och får en röst i sitt headset. Han antecknar och knappar in vägnumret på datorn, granskar kartan och tackar för samtalet, snurrar stolen och väljer Dalarnas län på den högra pekskärmen, ytterligare ett knapptryck och trafikradions fanfar brakar loss.

– Ett trafikmeddelande. Det gäller riksväg 80, mellan Falun och Grycksbo, där finns det älgar som rör sig på eller precis intill vägen, säger Fredrik Ralstrand med tydlig artikulation, upprepar alltihop och drar sedan sändningsreglaget till noll.
Sedan tipset kom in har en halv minut passerat.

Året var 1977 när lokalradio infördes på 24 orter runt om i landet. Kort därpå blev trafikinformation ett givet inslag i sändningarna, framför allt i storstäderna. Ambitionen var hög, vissa stationer började till och med använda flygplan för att rapportera om trafikläget.

En samlad trafikredaktion bildades 1995 och samtidigt infördes det nationella tipsnumret. På trafikredaktionens bord hamnade också serviceinformation, till exempel om vattenläckor och strömavbrott, liksom viktiga meddelanden till allmänheten, så kallade VMA.

Fredrik Ralstrand har en lugn dag på jobbet. I nattens tredje och sista fasta sändning pratar han ledigt och skojar med programledaren för nattprogrammet Vaken, bara två strömavbrott finns att rapportera.

– Hade jag haft några trafikolyckor att berätta om hade jag säkert haft en mer återhållsam ton, säger han efteråt.

Först på morgonkvisten börjar tipsen trilla in. En inringare från Småland har noterat extra många rådjur den här morgonen, men tipset sänds aldrig.

 – Jag bryter inte en sändning för att berätta om det, då lägger man ribban så lågt att man får gå ut med allt, då skulle vi bryta hela tiden, säger Fredrik Ralstrand och påpekar att älgar är farligare att krocka med och därför viktigare att rapportera om.

På en av datorskärmarna kan Fredrik Ralstrand också se vad SOS Alarm, räddningstjänsten, polisen samt el- och telebolagen har för sig och hålla koll på läget den vägen. Den bästa informationen kommer dock från tipstelefonen.

– De som ringer och tipsar är mina ögon ute på vägen, jag litar nästan mer på dem än operatörer som sitter i en bunker någonstans.

Men du kan ju bli lurad?
– Jag har ingen anledning att misstro någon som ringer och berättar att det finns älgar på fel sida viltstängslet, jag har svårt att tro att någon skulle göra det bara för att det är kul, säger Fredrik Ralstrand och fortsätter:

– Men man hör ju skrönor om folk som tipsar om saker och så är det kodord för poliskontroller, men jag har ingen möjlighet att kontrollera det.

Vid halv sex har det börjat ljusna och några minuter försenade kliver Sanna Martin, Björn Tannberg och Daniel Wåckner in på redaktionen och avlöser Fredrik Ralstrand. Trion tar nu över bevakningen av alla län norr om Mälardalen samtidigt som kollegor i Göteborg, Malmö och Jönköping tar hand om södra Sverige. Upplägget innebär att all trafikrapportering utgår från den här lite avskilda delen av Radiohuset helger och vardagar mellan 18 och 05.30.

För Björn Tannbergs del är det dags för en fast rapport nästan direkt, en av drygt 30 på det dagliga schemat. Han har inga störningar att rapportera men påminner om tipsnumret.

– Då kan man ju tycka: varför ska vi stå och prata när det inte hänt någonting? Men folk är ju vana att det är trafikinformation vid de här klockslagen, säger han efter sändningen.

Samtalen börjar strömma in, men det är samtidigt lugnet före stormen, halkan har ännu inte slagit till. Daniel Wåckner får ett tips om älgar på fel sida viltstängslet. Inringaren säger att han kör norrut mellan Hökmark och Ljusvattnet och med de uppgifterna kan Daniel Wåckner ta fram en ungefärlig position via datorn.

Därefter kopplar han upp sig mot P4 Västerbotten och säger till programledaren att han vill bryta sändningen i nästa låt. Den här gången har ingen olycka inträffat, men om så var fallet är det inget trafikredaktionen beskriver i detalj.

 – Vi säger att det är en trafikolycka, det är därför det är stopp i trafiken. Vi säger inte att det sju döda och att blodet sprutar. Det lämnar vi till nyheterna, berättar Daniel Wåckner, som tror att rapporterna kan minimera följdolyckor och öka bilisternas uppmärksamhet.De som ringer in är i allmänhet duktiga på att tipsa, men ibland kan det vara svårt att ta reda på var inringaren befinner sig, fortsätter Daniel Wåckner.

– Idealet är att man vet var man är någonstans. Om man säger att man är på E4:an mellan Uppsala och Gävle är det svårt för oss. Sedan ska man lyssna på frågorna vi ställer och man kan också tänka: hur påverkar det här trafiken?

Om natten varit lugn är situationen nu en annan i en annan del av radiohuset. Den här morgonen rattas trafikredaktionen på P4 Radio Stockholm av veteranen Mia Sjökvist, bland annat känd för uttalet ”Sötälje”. Klockan är strax efter sju och vi är inne i morgonens hektiska period.

Gårdagen präglades av trafikkaos på grund av en trasig broskarv på Essingeleden och i dag fortsätter problemen. Dessutom har ett tåg på Roslagsbanan den här morgonen krockat med en älg och spårat ur. Bussar ska ersätta tåget men förseningarna är stora.

 – Om man kör där ute är det väl jättegulligt om man kan ta med några passagerare in mot stan, flikar Mia Sjökvist in i en rapport.

För att hänga med i tempot gäller det att hålla många bollar i luften. Mia Sjökvist arbetar med ett headset, men är också sysselsatt av ytterligare två telefoner som ringer om vartannat.

– Trafiken, dröj lite, säger hon och lägger ifrån sig den ena luren och fortsätter prata i den andra.

Det händer mycket på samma gång. En man byter däck på vägrenen. Beläggningsarbete. Olja på vägen. Köer. En sopkvast på en avfart. Ett filmteam som parkerat en buss i en kurva. En stillastående ambulans. Ännu mer köer.

– Det funkar inte att ha rastavlösningar här, då missar man någonting, säger Mia Sjökvist samtidigt som hon publicerar senaste nytt på trafikradions webbsida.

I bakgrunden hörs ett sammelsurium av Radio Stockholms morgonprogram och bärgarnas komradio. Mia Sjökvist hastar i sig en smörgås och startar den egna vattenkokaren för att göra en kopp snabbkaffe. Hon får ett tips om en kvinna som promenerar bredvid trafiken på E4. Känner polisen till det här? Mia Sjö-kvist ringer upp.

 – Hej, det är Mia. Jag har fått flera samtal om en dam som är ute och går på E4:an vid Arlanda, har du henne också? En gråhårig dam i min ålder.

Polisen är redan på väg och det avhandlas förstås i Mia Sjökvists nästa rapport, liksom sex andra störningar.

I Stockholm finns också ett register med uppemot 2 000 bilister som regelbundet rapporterar om trafikläget via ett eget tipsnummer. Claes Hylander kör samma sträcka varje dag och ringer både på morgonen och på eftermiddagen.

– Jag tycker att trafikradion gör jättestor nytta, särskilt i dagens läge är det här en lugnande inverkan på trafiken, det leder till mindre stress, säger han från sin bil.

 – Det där är en sådan kille som ringer varje dag, säger Mia Sjökvist. Han vet precis vad jag vill ha, han hör om jag är stressad eller inte, vi kan småsnacka om det är lugnt, annars är det bara tjong och man får veta det man vill.
Hur viktiga är tipsen?

– Våra rapportörer som ringer in från verkligheten är guld värda, inga datasystem i världen kan ersätta dem.

”En viktig del av människors vardag”
Fem frågor till Jan Peterson, chef för trafikredaktionen vid Sveriges Radio.

Bidrar era rapporter till högre trafiksäkerhet?
– Det är vi övertygade om. Vi får höra många tacksamma lyssnare som säger: vad bra att ni varnade för det och det. Ibland kan det låta fånigt att man varnar för en plastpåse, men på en trefilig motorväg kan en plastpåse som blåser förbi orsaka en seriekrock på direkten.

Kan ni kontrollera att tips stämmer?
– Nej, det kan vi inte i alla lägen. Vi får många tips från SOS och då försöker vi kontrollera om det är en olycka eller ett falskt larm, men får vi tips om en bil som kör mot färdriktningen finns det ingen möjlighet att kontrollera, då får vi gå ut ändå. Resultatet kan bli att folk tar det extra försiktigt och det är aldrig fel.

Med 100 000 sändningar per år – finns risken att lyssnarna blir blasé?
– Det är klart att det kan bli för mycket, men om vi tar Radio Stockholm som exempel, som har fyra sändningar i timmen på morgonen, är det sällan någon som klagar på det. När vi bryter sändningar kan informationen upplevas som i vägen för dem som inte är intresserade, men det ser vi sällan som en risk.

Måste man sända en rapport om det inte finns något att rapportera?
– Ja, det tycker vi är jätteviktigt. Det är ungefär som att ställa in Ekot om ingenting har hänt eller om SMHI inte skulle sända några rapporter om det är samma väder imorgon. Det är ett sätt att påminna om vår existens och att få igång tipsarna. Det är också en viktig del av människors vardag att ha koll på trafiken och det är roligare att höra att den flyter än att det är kaos när man ska till jobbet.

Alla vet att det blir halka på vintern och att vilda djur finns i skogen. Är det nödvändigt att varna för?
– Då skulle man kunna säga att man inte behöver någon mer trafikinformation när man väl tagit körkort. Men vi varnar inte för alla vilda djur och för all halka, utan det som är utöver det vanliga. Det ska vara något speciellt och det är en nyhetsvärdering vi gör hela tiden.

Diskutera: Vad tycker du om trafikradion?