En halvtimme på macken är ett socialt experiment

Den här krönikan publicerades ursprungligen i tidningen Automobil 2008.

Plötsligt åker temperaturmätarens nål uppåt med oroväckande fart. Jag måste stanna bilen. Lyckligtvis befinner jag mig bara en knapp kilometer från ett av motorvägens större vattenhål för bilar, tillika rastställen för vägfarare. Där kan jag pausa med kaffe och sockrig bulle medan motorns känslor svalnar och diagnos kan ställas. Jag rullar in bilen i en lucka i besöksparkeringen. »P 15 minuter« står det på skylten. Vi får väl se.

Från denna position har jag ypperlig utsikt över området: stationsbyggnadens entrédörrar, pumpar, serviceskåp med vattenkannor och fönsterskrapor, långtradarnas dieselstation. Och över tvättomaten. »Prova vår nya biltvätt med borste och högtryck« kungör en lysgul skylt med handtextad tusch.

Till vänster in i tavlan kommer en turkosfärgad Renault Twingo med rattmuff och parkerar vid en pump för kassabetalning. Kvinnan som kör har tydligen bestämt sig för att det är bättre att förekomma än förekommas och fäller fram den ensamma, jättestora vindrutetorkaren så fort hon klivit ur bilen. Hon går in i stationsbyggnaden.

Två killar kommer ut, vältränade i vita t-shirts och iförda blåbyxor med rikliga klasar av verktyg längs sidorna och lite färgspill här och var. Varsin blåtandssnäcka, de pratar vitt och brett men inte med varandra. Snusläpparna putar, killarna sätter sig på sidan av flaket till sin Folkapickis och smackar i sig wienerbröd, var sin Chicken BLT- smörgås och en halvliter Coca-Cola. De lägger cigarrettpaketen beredda bredvid. Det är andra frukost, tio i nio.

En kortvuxen herre står på tå vid en kortautomat och kisar i motsolen in i instruktionsdisplayen. Han vänder ideligen sitt tankkort fel.

I andra änden av tavlan släpper en fönsterskrapa från sitt handtag och den nybytta svampen faller med ett plask rakt ned i hinken så att det skvätter rejält på de ljusa chinos killen som under fönstertvätten samtidigt försöker prata i sin mobil har på sig.

Han lägger luren på motorhuven till sin Audi A4 Avant och svär så att det hörs ända bort till mig. När han tar upp luren igen har andra änden tydligen lagt på, han tittar på armlängds avstånd förvånat på mobilen. Det var nog frun.

Nu kommer madame Twingo ut. Hon har mot alla odds fått tag i ett meterlångt torkarblad och börjar kämpa med förpackningen. En metallicröd Volvo S80 av tidig årgång svänger upp bakom hennes bil och ställer sig i väntläge. Den något äldre herrn vid ratten rotar i några papper på passagerarstolen, talar i mobilen, tittar då och då upp mot madame Twingo som nästan brutit sig in i den motspänstiga plastkapsel som omger de fyra olika fästen till torkarbladet hon nu ska välja mellan. S80-mannen tutar lite, av misstag i pappersrotandet, och madame Twingo hoppar till. Blåbyxorna tystnar och tittar upp, sneglar åt tutans håll.

Nu har den korte mannen fått in kreditkortet, återstår att hitta nycklarna till tanklocket. I byxorna? I väskan? I baksätet!

Audiföraren torkar av sina chinos med en bit papper från den rulle det fortfarande finns en halvmeter kvar av, bara för att finna att dess ljusrosa färg inte är vattenfast utan förs över till tyget. Nu är byxorna trefärgade.

Nu tutar S80-mannen på riktigt och hissar ned rutan för att mena att madame Twingo väl kan flytta på sig medan hon fipplar med de två fästen hon ännu inte provat. Men det tycker verkligen inte hon utan fortsätter.

Herr A4 drar i väg med en rivstart, blåbyxorna följer skeendet mellan S80 och madame Twingo. Den kortvuxne mannen ska nu, glad i hågen, avsluta sin lyckade tankning. Men inte med mindre än att han spolar ut sista slatten på sina skor, sina lediga fritidsskor med nätovandel som fått honom att skippa strumporna.

Madame Twingo hämtar hjälp av stationsföreståndaren innan det fjärde, sista fästet ska provas. Han kommer ut, tittar en stund och sätter vant torkarbladet på plats med fäste nummer två. S80-mannen har antagit samma färg som karossen på sin bil men lugnar sig en aning när madame Twingo styr mot tvätthallen.

Fem minuter av ingenting, jag lägger handen på motorblocket, öppnar vattenpåfyllningens lock.

Då rullar madame Twingo ut ur tvätthallen. Torkararmen arbetar för fullt, bladet sitter verkligen som gjutet men hon skruvade tydligen inte bort antennen framför vänster dörr innan hon körde in. Den har lossnat från sitt fäste och är nu i knyckligt skick halvvägs på väg in ovanför hennes dyblöta huvud.

Madame Twingo drog visst inte för soltaket ordentligt.