Time waits for no one” sjöng The Rolling Stones redan 1974. Ingen kommer undan tidens gång. Det gäller även New Mini, bilen med ungdomligare framtoning än andra.
I år är det 25 år sedan den debuterade och en första provkörningsrapport fanns att läsa i Vi Bilägare nummer 9/2001. Det blev en positiv recension, levererad av Marianne Sterner.
Originalet BMC 850 var en präktig innovation vid debuten 1959. Superkompakta yttermått men förbluffande utrymmen, motorn på tvären, snillrikt sammanbyggd med växellådan.
Framhjulsdrift, fjädring med gummielement (från 1964 så kallad Hydrolastic) och i varje hörn av karossen ett litet tiotumshjul. Körkänslan var unik.
Hundkojan var så lyckad att den knappt behövde designförändras under de år tillverkningen pågick, 1969 års långnästa Clubman undantagen. Specialversionerna blev oräkneliga och lanserades oftare än nya kjollängder för Londons unga, chica kvinnor. För att inte tala om Kojans otaliga rally- och racingframgångar …
»Att ersätta en sådan institution måste ha varit en ångest
skapande uppgift.«
Att ersätta en sådan institution måste ha varit en ångestskapande uppgift. Projekten startades tidigt. Redan 1968 gjorde BMC och Hundkojans skapare Alec Issigonis ett förslag till ersättare, kallat 9X. Sedan följde de så kallade ADO74 från 1972 och ADO88 från 1974.
ADO stod för Austin Design Office, varifrån rader av utkast och prototyper strömmade när den engelska bilindustrin ännu sjöd av liv.
ADO88 resulterade till slut i Mini Metro som gick i produktion 1980. Många trodde att den skulle bli den faktiska ersättaren, men ur-Kojan levde envist kvar och fortsatte att tillverkas när Metro lades ner 1998. Det mest spännande (men dödfödda) projektet till ny Mini hette Spiritual och visades 1995, med svansmotor!
Det som till slut blev bilen i Sterners provkörning kallades Project R59. Utvecklingen satte fart i oktober 1995, efter en sägenomspunnen tävling mellan designers från utgående ägarna Rover och de nya från BMW. Amerikanen Frank Stephensons förslag vann, med en helt ny och tekniskt sett tämligen historiebefriad bil.
Designen däremot innehöll åtskilligt av det som utmärkte förlagan: hastighetsmätaren mitt på instrumentpanelen, vippströmbrytare, tvåfärgslackering om man ville och en allmän uppsyn av oemotståndlig hundvalp.
Och som bilen gick! Där var arvet oförvanskat, trots att bilen var större, tyngre och långt säkrare än originalet. Det var ju inte bara tiden som rullat på, det hade bilutvecklingen också. Två motorer fanns att välja mellan, antingen 90 hk eller 115, innan fler tillkom.
År 2026 är New Mini inne på sin fjärde generation och antalet varianter under åren är nästan oöverskådligt. För många är det ändå den första versionen från 2001 som står högst i kurs, den som bland annat kännetecknas av att ha separata blinkers under strålkastarna.
Första Kojan byggdes i cirka 5,4 miljoner exemplar till och med 4 oktober 2000. Den nya har i sina fyra generationer hittills kommit upp i cirka 4,4 miljoner exemplar.