Den här artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Automobil 2008.
Fiat visste hur man serverade läckra onödor i början av 1970-talet. Inte nog med att 128 Sport Coupé fanns i två versioner (1300 och 1500) som i detaljerna var ganska olika, i november 1972 (på Turinsalongen) dök lilla X1/9 upp och blev omedelbart fräckast i sju kyrksocknar.
X1/9 fick förstås smeknamnet »kryss första september« och var en helt annan konstruktion än sina framhjulsdrivna fyrsitsarsyskon med tvärställd motor fram. Här var det mittmotor, bakhjulsdrift och en skarpskuren liten kaross med targatak som flirtade svårt med publiken.
Tre år tidigare hade Bertone förvarnat en smula om vad som kunde väntas. Då stod på Turinsalongen en liten strykjärnsformad studie kallad Barchetta, en roadster utan tak med Autobianchimotor, låg vindruta och stor störtbåge som fick särskild karaktär av de båda fyrkantiga strålkastare som placerats i skärningen mot karossen. Klädd i rött och vitt såg Barchetta ut som en ovanligt farthungrig polkagris på väg mot stranden. Studien blev fröet till Fiat X1/9.
Carrozzeria Bertone fick sitt namn i liten skrift på instrumentpanelen, det var hos dem bilen byggdes. Stilrent, snyggt – och smalt!
Man förstår hur det hänger ihop. X1/9 är ingen särskilt komplicerad skapelse men ett korrekt sätt att förpacka fyra meter mittmotorbil. Rörande enkel med dagens mått mätt.
Färgskalan byttes radikalt till den tidiga, 24-sidiga broschyr vi ser här. Lanseringsfärg blev i stället en käckt prinsesstårtefärgad grön. Men det är givetvis reklambyråns högtflygande placering av bilen uppe bland molnen som bedårar oss mest. Försök det i dag, Forsman & Bodenfors!
En känsla av frihet, helt enkelt, så fort den lilla svarta taklappen stuvats undan. Förutom molntapparna hittar vi fin-fina översiktsbilder på hur den exakt fyra meter långa X1/9 var funtad. Två tajta sittplatser (X1/9 är bara 158 cm bred), motorn (Fiats 1300-kubikare på 73 hk) på tvären alldeles bakom stolarna, tanken på högkant intill och en hjulupphängning som lite från ovan såg ut att bestå av strumpstickor. Lådan var fyrväxlad.
Så söt, så fräsig! Första året smögs produktionen i gång med att Bertone skickade färdiga karosser och inredning till Fiat, där resten slogs ihop till detta förtjusande paket. Snart gick bilarna åt i rasande takt, så småningom även i USA. Efter fem år ersattes motorn av en 1500-kubikare på 85 hk, vilket gav bra fart på grejerna. Lite utseendeförändringar, ny inredning och instrumentering och femväxlad låda höll ångan uppe.
1984 flyttade produktionen helt till Bertone och namnet Fiat slopades. Fyra år senare var det roliga slut, efter totalt ca 160 000 exemplar.
Den delade bakre stötfångaren är enklaste kännetecknet på den första versionen med 1,3-motor, senare drogs den tvärs över bakpartiet.
I Sverige lanserades X1/9 på allvar först 1980. Nästan alla exemplar (ca 200 stycken) som togs in var rödmetallic och hade sina karaktäristiska varselljus eftersom vi fått en lag om att synas i trafiken. Priset var ca 55 000 kronor
I dag omhuldas denna lilla pralin av en klubb med samma namn som bilen, men man måste ju undra vad som hände med det trevliga mittmotormodet för vanligt folk? Porsche 914 var ungefär samtida med Fiat och försvann ganska snabbt, moderna efterföljare som Toyota MR2 och MG-F är också borta.
Nytändning på mittfältet, tack!
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Kommentarer till artikeln (0)
Läs kommentarer och diskuteraGenom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.