Opel GT var en sportig blixt från klar himmel

Plötsligt var Opel väldigt långt från skokartongsbilarna från 1960-talets början. Opel GT var en riktig »mini-Covette«, men visades faktiskt före sin amerikanske sportsläkting.

Opel ur-GT visades som projekt vid Frankfurtsalongen hösten 1965. En blixtbil från klar himmel för det rekorderliga märke som dittills mest försett bilhungrande tyskar (och svenskar!) med kornbröd. Omsusningen var total; vilken raffinerad formgivning!

Bakom linjerna stod japanättade Lawrence Kiyoshi »Larry« Shinoda. Föga anades väl då, två år före presentationen av Corvette Sting Ray 1967, hur linjerna förebådade vad som skulle komma på »USA:s enda sportbil«, också den huvudsakligen ritad av Shinoda.

Produktionen av Opel GT startade i oktober 1968. I mellantiden fick skalet diverse retuscher och kortat frontparti. Resultatet var mycket lyckat, det räcker ju med att titta på releasebilden som vi gjorde till den största i denna artikel. Det fanns inte en tidning i Europa som inte publicerade denna bild. Karosserna byggdes av ett franskt företag med det klingande namnet Brissoneau & Lotz et Chausson.

Plötsligt stod en mini-Corvette inom räckhåll för gemene man. Tekniskt sett handlade GT om ett chassi från Opel Kadett parat med en motor från Rekord, en 1,9-litersmaskin på 90 hk DIN som introducerats 1966. Motorn låg bakom framaxeln och gav bilen förnämlig fart. Men vad i hela friden skulle 1,1-snurran på 55 hk från Kadett där att göra som andra alternativ? Priset för en GT 1900 var i Sverige 1970 knappt 27 000 kronor.

Designen var oerhört väl genomförd. Förutom linjerna i stort och de i taket uppdragna dörrarna märktes snabbt de snurrbara strålkastarna. Det var bara att dra i handtaget bredvid växelspaken så tittade grodögonen upp. Instrumentpanelen var nyskapande både i form och material. Dubbla avgasrör mitt i baken, snitsiga fälgar och däck med röd rand! Och så de snygga stolarna! Baklucka? Nix!

En läckerbit, ohne Zweifel. Kunderna strömmade till, även i USA där Opel härjade med viss framgång vid den här tiden.

Superseriös förarmiljö i snygg, sluttande sextiotalsstil. Har Opel någonsin haft en snyggare ratt? Visserligen i fuskträ men vilka former! Mittkonsolen hade kvar Opels typiska vipptangenter. Nedanför dem dragreglaget för strålkastarna. Instrumentrundlarna var stora och tydliga. Varvräknaren gick optimistiskt ända till 7 000 r/min men riktigt så långt ville inte den nya Rekordsnurran med »högt liggande kamaxel« vara med.

Hej, jag åker gärna med i nya Opel. 80 000 köpte GT i USA.

Linjerna och detaljerna utgör en sällsynt lyckad helhet. Den nya 1900-motorn placerades långt bak i Kadettchassit.

När vi av nyfikenhet därför tittar i den amerikanska broschyren hittar vi ett internationellt stuk med klassisk playboyanstrykning, så som det skulle se ut vid 1960-talets slut. Välansat, lite polotröja, fartigt, förarhandske som greppar en växelspak, sköna kvinnor med pastellfärgade band i håret och lyster i blick inför Opel GT-mannen.

Sprängteckningarna ger visserligen intryck av skottkärrechassi för en nutida betraktare men GT var mycket vass på vägen, välbalanserad och kvick. 0–100 km/tim tog bara 11,5 sekunder för 1900-motorn.

Produktionen upphörde 1973, efter drygt 103 400 exemplar. Ingen dålig siffra, drygt 80 000 av bilarna såldes i USA. Versionen med Kadettspis lades dock ned redan hösten 1970, efter bara 3 553 exemplar.

En specialversion kallad SR hade karosstripes och mattsvart lackering där normalversionen hade krom. Av den läckra Aeromodellen med avtagbart takparti (som Corvette!) byggdes tyvärr bara två exemplar 1969. Annars inga karossförändringar, det behövdes inte.

Opel GT är en klassiker, solklart.