Skattefria bilsalongen: 30-åringarna som blir veteraner

Tillåt mig avslöja hur det ibland kan gå till att skriva de här artiklarna. Jag har metoden i mig sedan jag som ung reporter sommarjobbade på Skaraborgs Läns Tidning i Skara: tag en pil och kasta den på länskartan, åk till den plats där pilen fastnat och kom hem med en text och bilder senast klockan fyra i eftermiddag.

 Pilen kunde hamna i en sjö i Tiveden eller på torget i Götene, oavsett vilket skulle artikeln fram. En nyttig skola och garanti för att det skulle stå åtminstone något i lokalbladet dagen därpå.

Numera är det bekvämare att hasa bort till Vi Bilägares arkiv av tidningslägg – inbundna årgångar – och fiska upp något som hoppeligen intresserar läsekretsen. Det finns lägg från och med 1930-talet (då tidningen hette Bilekonomi) så kunskapskällan är outtömlig. 

Ibland använder jag metoden ”det slumpvisa uppslaget” för att se om de gamla takterna sitter i och så har jag alltså gjort denna gång. På måfå hamnade jag i Vi Bilägare nummer 5/1995 och sidorna tre och fyra i ett reportage om bilsalongen i Genève. Det borde gå att dilla lite om, jag var ju där!

Fordon, färgplattor och frilagda bilder samsades friskt och de då nya bilarna på sidorna fyller 30 år i år. Time flies! Jag minns den läckra lilla Renault Sport Spider längst ned på uppslagets andra sida. Omsider gick den i serieproduktion och såldes faktiskt i några exemplar här hemma. 

Fiats tuffa lilla Barchetta var en ”italiensk Miata” med framhjulsdrift och rivig motor. Hondas familjebuss Shuttle kanske någon minns, såld i strövisa exemplar i Sverige, medan VW:s nya bidrag i klassen hette Sharan och sålde i drivor, inte bara under eget namn utan också som Seat Alhambra och Ford Galaxy.

På den asiatiska avdelningen skränade högtalarna ”Dä-O!” dagarna i ända för att upplysa publiken om att sydkoreanska Daewoo hittat till Europa. Bilarna var inte märkvärdiga men namnet ringde i öronen hela natten. 

Mercedes-Benz visade den kufiska ”transformerbilen” Vario som med hjälp av fru och ett knippe grannar kunde byggas om till cabriolet, kombi eller pickup om man ledsnade på normalutförandet med sedankaross. Ett typiskt mässfall.

Volvo visade sin första fyrhjulsdrivna personbil någonsin i form av en 850 Kombi som fått viskokoppling och BMW ställde ut en kombi på 3-serien. 

På lyxavdelningen avtäcktes Bentley Azure, en 2,1-miljoners cabriolet, till ”ringande kyrkklockor och pampig musik”, medan Ferrari F50, ersättare till dräparen F40, skulle begränsas till 349 tillverkade exemplar. ”Ett exemplar mindre än vad som efterfrågas” enligt en gammal Ferrariprincip. 

Jämfört med F40 såg F50 en aning beskedlig ut men under skalet var den byggd som en F1-bil med V12 på 520 hk och ax 0–100 km/tim under fyra sekunder. Priset angavs i ECU, European Currency Unit, som den gemensamma valutan hette innan euron infördes 1999. För en F50 krävdes 350  000 ECU, motsvarande 3   275   000 kronor. En svindlande summa förstås, men bilen betingar 50 miljoner kronor år 2025.

Trettio år gamla bilar åtnjuter frihet från årsskatt i Sverige, inget som påverkar en F50-spekulant. Här är i alla fall några andra som kanske kan locka en skattesmitare:

• Alfa Romeo GTV och Spider. Kilformade tuffingar med smak av ”lätt-Ferrari”, särskilt om V6-motorn finns under huven. Framhjulsdriften stör knappast körupplevelsen!
• BMW 5-serien E39. Fortfarande finns ohärjade originalexemplar som inte blivit EPA-traktorer. Satsa på ett sådant!
• Honda CR-V. Frisk Japan-suv med hög tillförlitlighet och tidlös design. Se till att det uppfällbara campingbordet följer med!
• Mercedes-Benz E-klass W210. En perfektion på papperet, en makalös rosthög i verkligheten. Men hittar du rätt exemplar så ...
• Volvo S/V40. Började måttligt bra men tog sig. Som andra Volvo får den nog sin hängivna beundrarskara vad det lider. Kanske.