Bond Bug: Trendiga trehjulingen såg ut som en rymdkapsel

Bilar i liten storlek har det funnits gott om, apropå vår provkörning av den märkliga Zhidou. Goggomobil, Crosley, Autobianchi, Metropolitan, Heinkel – raden är lång och många nationaliteter är representerade. England intar en särställning, här förekom efter andra världskriget en skara verkligt små rackare som åtnjöt statligt stöd för krigsinvalider. Anrika AC till exempel.

Och så fanns förstås Reliant och Bond med sina trehjulingar. De var vanliga i trafikbilden under många år och klassades som motorcyklar med låg nybilsskatt och kunde framföras med ett enklare körkort.

Bond Bug var ett knallorange försök att spinna på engelsk popkultur i slutet av 1960- och början av 70-talet. Trehjulingen tycktes född på innegatan nummer ett, Carnaby Street. Under den radikala karossen fanns, som så ofta i England, delar från många inhemska fabrikat. Priset var högt, högre än för Hundkojan.

När Bond Bug kom till Sverige lade reporter Björn Svallner beslag på ett exemplar. Han levererade en entusiastisk provkörning under rubriken ”Bug i fyrtakt” i Vi Bilägare 5/72: ”Frågan är om något fordon jag kört varit så genuint roligt att ratta som den engelska Bond Bug.”

Bug hade fyrkantiga grodögon till strålkastare, uppfällbar kalott med vindruta och sidorutor i ett stycke. Det fanns plats för två, en tvärgående fartrand prydde den stubbiga baken och ratten satt förstås till höger. Motorn från Austin var på antingen 700 eller 750 kubik och gav ursprungligen 29 hk. Toppfarten var ca 120 km/tim.

”Den ser ut som en rymdkapsel, fungerar som en bil men klassas som en motorcykel!” noterade Svallner. ”När man fällt ned takpartiet sitter man där man sitter och har definitivt inte plats för några större utsvävningar. De båda åkande har fyrtaktsmotorn mellan sina fötter, dold under en nära nog helt oisolerad plastkåpa, varför bullernivån blir ganska hög.”

Karossidorna bestod av löstagbara pegamoidstycken med isydda plastrutor men det blev inte så dragigt för de åkande i alla fall.

”Väghållningen är utmärkt”, påstod Svallner, ”så länge man inte gör några överilade manövrar och kanske glömmer bort att fordonet bara har tre hjul. Nåja – en sådan glömska brukar bara föra med sig att bakhjulen släpper greppet och bilen blir liggande halvt på sidan. Någon risk att Bugen ska slå runt finns knappast.”

Bond Bug blev en medial succé och såldes alltså en kort tid i Sverige. Några finns fortfarande kvar och tänjer ut smilbanden hos sina ägare. Totalt byggdes dock bara 2 270 exemplar perioden 1970–74.