Provkörning: Hyundai Ioniq Electric (2019)

Efter tre år och 60 000 tillverkade Ioniq Electric får Hyundais elbil en halvtidsuppdatering. Till årsmodell 2020 har Ioniq begåvats med en ny front som ger bilen –  åtminstone i mina ögon – en tydligare karaktär.

Det tidigare så intetsägande plastsjoket har fått ett L-format mönster och två ”näsborrar” som öppnar och stänger beroende på behov av kylning. Stående DRL-ljusdioder stärker förtroendet ytterligare. Den som kan sin Ioniq noterar även nya baklampor, fälgar och antracitgrå accentfärg på en del karossdetaljer.

Instrumentpanelen har fått ny form, ett ovanligt drag vid en uppdatering av befintlig modell. De raka linjerna ger ett sobert intryck. Den 10,25-tum stora pekskärmen är en nyhet och är väsentligt mer responsiv och kvicktänkt än sin föregångare. En eloge för att stereons volymvred har överlevt generationsväxlingen. Uppkoppling gör det möjligt att övervaka och styra laddning samt klimatanläggning via appen ”Blue Link”.

Så när som på sju liter extra bagagerumsvolym är innerutrymmena oförändrade. Den delade bakrutan begränsar bakåtsikten men backkameran underlättar vid precisionsparkering. Den slanka taklinjen påverkar takhöjden menligt, det är på håret att mina 182 centimeter går in i baksätet utan att ta i taket. Ben- och fotutrymmet är fullt acceptabelt.  

Utan att batteripaketets fysiska dimensioner ändrats har kapaciteten ökat från 28 kWh till 38,3 kWh. Det har varit möjligt tack vare energitätare battericeller samt att man har gått från luftkylning till platsbesparande vätskekylning. Det gör det även möjligt att använda snabbladdare på 100 kW. Den inbyggda laddaren ger 7,2 kW.

Ioniq har gjort sig känd för att vara energieffektiv som få andra elbilar. Räckvidden anges till 311 km, det är 41 km mer än Nissan Leaf med 40 kW-batteri. Officiell förbrukningssiffra uppges vara 13,8 kWh/100 km, men sansad körning på nederländska landsvägar gav ett snitt på 11,7 kWh/100 km.  

Körupplevelsen är avspänd med en inspirationsnivå som en grå novemberdag en vecka före löning. Fjädringen lider av viss beslutsångest. Stötig över mindre och korta ojämnheter men överraskande förlåtande över längre bulor. Ljudnivån är låg men det ska tilläggas att jämfört med svensk standard är den nederländska asfalten som att köra på ett duntäcke.

Ioniq är förmodligen ett bra exempel på hur framtida elbilar kommer att uppdateras för att hänga med i utvecklingen, mer hårdvara än kosmetika. I en tid där batteriernas miljöpåverkan diskuteras allt intensivare känns energieffektiva Ioniq väl så modern som många nyare konkurrenter och väl värd att titta närmare på när den når handlaren under senhösten.

Diskutera: Vad tycker du om Hyundai Ioniq Electric?